Jan Berglin: Magnum Berglin (Galago Förlag 2001)
Jaha, hur recenserar man det här. En samling serierutor med några figurer och lite text som beskriver vardagssituationer på ett särdeles trovärdigt sätt. Det mesta är "på pricken". Man känner igen sig och skrattar gott åt många serierutor, blir på gott humör. Mycket är ironiskt skildrat men med glimten i ögat. Det mesta är bra, somligt riktigt kanonkul, enstaka rutor förstår jag inte alls.

På de drygt 200 sidorna kommenteras allt mellan himmel och jord och på varje sida finns alltså 4 serierutor, oftast sammanknutna med ett tema. Rubriken för de fyra rutorna kan vara t.ex. Sommaren summerad, Okända manliga åkommor, Typer du helst vill slippa kring jul, Vad ditt äktenskap behöver, Bra & dåliga ljud, Vardagsfusk, När gästerna inte vill gå, Tecken på ett nära förestående sammanbrott och mycket annat kring betraktelser och mysterier i vår närmiljö. Boken innehåller samlade teckningar från Berglins tidigare utgivning 1989-1999 och är en rejäl och trevlig humorbok.

Jan & Maria Berglin: Far och jag (Galago 2005)
170 sidor svartvita seriestripar med Berglins numera kultförklarade figurer. Här finns den ensamstående pappan, en lätt förvirrad men snäll 60-talist och hans unge son, en smärtsamt ärlig och nyfiken kille. Och alla serierna berättar om deras tillvaro och om hur far och son försöker leva tillsammans, hur fadern försöker fostra sonen eller bara förstå denne, och hur sonen vill lära av vuxenlivet eller bara vara barn. Generationsklyftan dem emellan är ibland helt utsuddad, ibland är den avgrundsdjup.

Berglinarna har fångat pappa-son-livet på pricken och det är oftast hysteriskt roligt. Här finns en 3-4-5 serierutor per sida, så det är ganska mycket luft mellan pärmarna, men detta är satir när den är som bäst. Berglin är en stor samtidsskildrare! En fin presentbok till far.

Jan & Maria Berglin: Far och jag – fortsättningen (Galago 2012)
Var det seriestrippar skapade 1999-2005 i första Far och jag-boken spänner nu kapitlen över åren 2005-2012. Här kommer 150 nya sidor humorserier, fyra serierutor i följd i en kortkort berättelse på varje sida. Berättelse och berättelse förresten, detta är väl mer av ögonblickliga vardagsbetraktelser, träffsäkra skildringar av vardagsrelationen mellan far och son, en 60-talistfarsa och en 90-talspojke.

Här har vi pappan som försöker att uppfostra sin son på allra bästa sätt och samtidigt vara en god kamrat. Det slår väl inte alltid så väl ut. Pappan har såklart bestämda åsikter om sonens studier, kläder, vänner och annat. Han ger sitt peptalk så att pojken skall lyckas väl i skolan och kunna få ett bra jobb, ja han ger till och med kärleksråd.

Tonårssonen är naturligtvis fullt kapabel att ragga flickor på egen hand och behöver inte farsans tjat rörande något alls. Han vill sova länge om morgnarna, är väl måttligt intresserad av skolan och lägger ofantligt med tid på att sitta vid datorn. Ja, precis som de flesta av dagens grabbar alltså, jag sa ju att det mesta kändes rätt träffsäkert och med verkligheten överensstämmande.

Det handlar om timmar med dataspel, om sena utekvällar, alkohol och andra droger, om att få tag på pengar, om att ha en farsa som lever i det förgångna och inte hänger med…

Mycket är riktigt roligt men 150 sidor lästa i rask takt blir lite enformigt i längden. Det här gör sig kanske bäst läst i små portioner och inte allt på en gång? Ett knappt tjog av serierna är i färg, allt annat i svartvitt.