Melker Becker & Mattias Lindeblad; Hårdrock – Rundgång, nitar och nackspärr (Bokförlaget Semic 2008)
Man förstår att allt kommer att ha en lätt humoristisk ton. Författarna säger tidigt att detta är en okritisk och ogenerad tribut till världens bästa musik och världens bästa människor. De vill hylla hårdrocken som varit en del av deras bästa stunder och funnits där under motgångar och nederlag. Detta kommer att bli en mycket personlig berättelse om grabbarnas kontakt med hårdrocken på olika sätt.

Becker och Lindeblad har gjort radio- och TV-program om hårdrock fast nu är det såklart inte frågan om att spela upp låtar och olika musikvideos. Mer än något annat handlar det framförallt om deras möten med olika hårdrockare genom åren. Här kommer medlemmar från Dark Tranquillity, Kreator, Iron Maiden, Saxon, Cannibal Corpse, Mustasch, Lordi, Anthrax, Megadeth, Accept, Slayer, Judas Priest, Warlock, Helloween m.fl. till tals i korta intervjuer. Ronnie James Dio och Alice Cooper har gjort intryck på grabbarna och finns också med, Dio har till och med skrivit en liten inledning på boken!

Boken Hårdrock tillägnas förresten Chaim Witz och Stanley Eisen. Om jag inte missminner mig är det de verkliga namnen på rockikonerna Gene Simmons och Paul Stanley i Kiss.

Det handlar om skivomslag, fula frisyrer, oförglömliga images, rockband vars medlemmar uppträder i masker, hårdrock på vita duken och mycket mer. Riktiga rocklegender varvas med stycken om moralpanik, djävulsdyrkan och skräckfilm. Ett längre kapitel ägnas helt åt olika band som startat i Göteborgstrakten.

Är det något som inte finns här så är det regelrätta tabeller över olika hårdrockband, diskografier och medlemslistor. Sådant kan man förstås söka fram på annat håll. Det är dock som sagt desto mer av författarnas egna upplevelser med sångare, gitarrister och andra spelemän. De har trampat i klaveret mer än en gång under sina möten med kändisar. Somligt är riktigt roligt att läsa!

En lista dock värd att nämna rör de 15 mest upprörande låtarna någonsin, enligt en amerikansk organisation som ansåg att olämpliga musiktexter var trolig orsak till att ungdomar hamnade snett, begick brott, blev drogberoende etc. Detta är låtar som borde bannlysas… Här hittar du vid sidan av en del tunga rockband artister såsom Madonna, Prince, Cyndi Lauper, Sheena Easton. Skrattretande egentligen.

Visst har författarna varit med om många spännande saker kopplat till hårdrocken. Här finns lite om väldigt mycket. Det är väl kanske som sig bör i en sådan här bok men somligt hade jag önskat mycket mera av, annat intresserar mig inte alls. Flera av personerna och banden som fått utrymme i boken är för mig helt okända och en del partier tycker jag känns rätt ointressanta.

Däremot är det roligt att läsa om Melkers frieri under en Europe-konsert, hur han och Mattias nästan saboterar en Motörhead-spelning, att Alice Cooper ser fram emot att få spela tillsammans med Mattias och att en In Flames-medlem i amerikanskt fängelse försökte introducera kortspelet Skitgubbe för andra inlåsta… Att Melker verkar erbjuda Chris i Slipknot oralsex är också en speciell berättelse.

Mängder med små svartvita illustrationer av Henrik Lange pryder sidorna här och där men nog önskar jag att allt fått vara i färg. Skivomslagen hade definitivt gjort sig bättre i färg och naturligtvis bokens foton likaså. De sistnämnda hade dessutom gärna fått vara många fler med tanke på mängden intervjuer och möten det refereras till. Endast femton svartvita små foton är ganska snålt, tycker jag.

Hårdrock – Rundgång, nitar och nackspärr omfattar 202 sidor och är en mycket lättsam bok om tuffare rockmusik och som sådan bitvis underhållande. Vissa bitar är verkligen mycket roliga, annat rätt trist och ointressant. Det hela spretar väldigt – det är som sagt verkligen lite om mycket som skall avhandlas och kommenteras – och därför blir betyget en 2:a.




Melker Becker & Mattias Lindeblad: Mer hårdrock – Smink, läder och headbanging (Bokförlaget Semic 2010)
I grabbarnas andra hyllningsbok till hårdrocken bjuds det i stora delar på mer av det som presenterats i del ett, boken Hårdrock. De skriver själva i inledningen att bok två i princip är exakt likadan, fast självklart bättre, hårdare, köttigare och där säger jag inte emot. Faktum är att detta är bättre, en mer intressant bok. Innehållet spretar betydligt mindre. Borta är alla utsvävningar och djupdykningar i moralpaniken kring hårdrocken, allt snack om hårdrockens kopplingar till satanism och skräck osv. Dessutom är jag den här gången betydligt mer bekant med fler av de personer och rockband som får komma till tals i alla intervjuer, och det känns såklart mer lockande att läsa då.

Ronnie James Dio och Alice Cooper är tillbaka, Glenn Danzig, Rick Savage från Def Leppard, Judas Priest, Exodus, Testament, Thor, Hammerfall, In Flames, Lars Ulrich från Metallica är andra som medverkar och såklart fler än så.

Melker och Mattias bjuder på en högst personlig bok där deras många möten med kändisar beskrivs på ett ofta riktigt roligt sätt, ja författarna bjuder på sig själva och sina många tabbar och misstag de gjort genom åren. Riktigt alla intervjufrågor är kanske inte helt okej, nej… Somligt tar man helt enkelt inte upp och i andra fall vore det ju bra att vara påläst och insatt innan man skall till att intervjua, haha.

Det skrivs om inköp av Kiss-flipperspel och skapandet av Hells Jingle Bells, The Hardest Julshow Ever! Även Swedish Metal Aid – det svenska välgörenhetsprojektet på 80-talet med många hårdrocksband som sluter upp kring låten Give a helpin´ hand avhandlas.

Och så Melker och Mattias favorithårdrocksriff (nej, Smoke on the water är inte med), ja till och med Bamse, Fragglarna och Mupparna finns med på ett hörn, liksom en packe klassiska skräckfilmer. Skräckfilm och hårdrock verkar gå hand i hand.

Texten flödar fritt över 264 sidor. Henrik Lange har återigen ritat små svartvita bilder här och där och precis som i förra rockboken finns här avbildade skivomslag och egentagna foton på kända och okända personer. Dessa foton är lyckligtvis många fler än tidigare men de kunde fortfarande ha fått vara i färg. Inte fan sprang grabbarna runt och plåtade svartvitt…