Antologi: Första stora science fiction-boken (Univerb 1997)
Sammanställd av John-Henri Holmberg och omfattande noveller av Bob Shaw, Cordwainer Smith, Fritz Leiber, George R R Martin, Poul Anderson, Octavia Butler, Robert A Heinlein, Orson Scott Card, Clifford D Simak, R A Lafferty och Lewis Padgett. Inte för att jag läser speciellt mycket SF-litteratur men nog känner man igen några av genrens stora namn i den här samlingen. Att hålla med om en baksidestext som lyder som följer, kan jag dock inte alls göra: "Bättre än så här blir varken science fiction - eller någon annan litteratur!" För nog har jag läst bättre böcker och det dessutom inom SF-genren.

Det börjar inte speciellt bra och efter några noveller är jag beredd att sätta lägsta betyg. Somligt i boken är fullständigt oförståeligt. Antingen innehållande långa meningar med hemsnickrade ord eller så många tekniska beskrivningar att man häpnar. Eller bara inte det minsta intressant eller spännande. Men det finns några goda russin i en för övrigt äcklig kaka. Martins novell (En sång till Lya) om tankeläsning och ihopkoppling av kroppar i ett kollektiv är på sitt sätt ganska sorglig. Cards bidrag (Oackompanjerad sonat) om en man som älskar musik likaså. Heinlein har snott ihop 60 sidor om en man som reser genom tiden (Lyft dig i håret!) och träffar både en och två (eller är det tre?) versioner av sig själv. Samtidigt! Borde kunna bli hur rörigt som helst och svårt att fatta, men Heinlein grejar det synnerligen smidigt och spännande.

Bokens bästa bidrag avslutar samlingen, Lewis Padgetts Dykter blev var bogaläfs. En berättelse om vad som kan hända när små barn kommer över leksaker från framtiden. Då jag tycker att endast få noveller förmår beröra mig kan jag tyvärr bara sätta en tvåa i betyg för helheten, även om de enstaka pärlorna ovan glimtar till och höjer sig över snittet. Ett plus dock för författarpresentationerna i slutet.