Catherine Alliot: Fiasko (Richters 1997)
(The Old-Girl Network. 1994)
Polly McLaren sitter på tåget på väg till jobbet och spanar på karlar. Även om hon äntligen lyckats fånga drömprinsen så är det väl inget fel i att titta, eller hur? Dessutom kunde kanske prinsen visa henne lite mer uppmärksamhet.

Väl på jobbet får hon besök. Den tjusigaste mannen från tåget har sökt upp henne. Herregud, hon har blivit förföljd! Men han har bara noterat att hon burit en liknande skolscarf som hans försvunna flickvän. Kanske Polly rentav känner henne? Kan hon höra sig för bland klasskamraterna om någon sett hans saknade tjej? Och Polly som inte har för mycket att göra, varken på sekreterarjobbet eller privat, lovar förstås mannen att höra sig för.

Och sen går allt käpprätt åt helsike. Det här är otroligt roligt. Polly är sprudlande, dagdrömmande, glömsk, fullständigt virrig, men vill förstås bara vara glad, lycklig, snäll, älskad. Allt blir faktiskt bara fiasko. Den ena grodan efter den andra hoppar ur Pollys mun och den ena lögnen blir större än den andra. Det går inte att tro på hälften av det hon säger, men på något konstigt vänster är det mesta ändå sant på något vis. Riktigt fräckt, verkligen roligt och härligt romantiskt. En så stark fyra det går att få. 351 sidor.

Catherine Alliot: Kaos (Richters 1999)
(Going Too Far. 1994)
Om förra boken om Polly McLaren var bland det roligaste jag nånsin läst är detta tyvärr långt därifrån och en besvikelse till uppföljare. Som bok betraktat vill man verkligen läsa vidare, och det är ju bra, men humorn är så gott som bortblåst. Pollys blunders och lögner som hon tydligen bara inte kan sluta med är helt enkelt för allvarliga för att det skall bli skoj. Alldeles för allvarsamt är det här.

Polly är numera gift Penhalligan och lever långt ifrån London. Bor på en stor lantgård och är hemmafru i stillhet. Faktum är att efter två års äktenskap har hon gått ned sig, bryr sig inte om smink, kläder, shopping, krogen-liv. Bara lufsar runt hemma och lägger på sig kilogram. Efter påpekande från bästa vännen tar hon sig i hampan. Hon skall allt dra in pengar till hushållet, göra lite nytta. Så hon lovar bort det tjusiga, dyrbara hemmet till en reklamfilmsinspelning. Mot makens vetande.

Snart springer galna hundar och filmteamet runt och förstör egendomen. Maken är allt annat än glad. Så åker Polly på fest med filmteamet i London, men lovar att vara hemma till ett viktigt möte på gården. Men Polly blir förstås (som så många gånger förr) helt plakat och hamnar i säng på hotell med den snygge filmaren. Försenad kommer hon sen hem och ljuger så hon tror sig själv. När det sedan visar sig att de haft inbrott under hennes frånvaro avslöjas hon och äktenskapet knakar rejält. Och så under en time-out kan Polly bara konstatera att hon äntligen är med barn. Men vem är fadern? Ajajaj.

Nu tror du förstås att jag berättat allt som händer, men detta är bara en liten del av allt som sker i boken. Det är välskrivet, medryckande, svårt att sluta läsa, spännande, men inte så roligt. Det var främst humordelen jag var ute efter, efter att ha läst boken Fiasko. 344 sidor.