Alan Moore & Stephen Bissette: Saga of the Swamp Thing. Book One. (DC Comics. 2012)
Alan Moore skriver manus till de enskilda ingående serietitlarna av The Saga of the Swamp Thing #20-27 som samlas här, Stephen Bissette tecknar de flesta sidorna.
Allt utgår från forskaren Alec Holland som sprängs i bitar i de träskmarker han är ute och undersöker och på något mystiskt sätt blir ett med grönskan och gegget. Han blir Swamp Thing, en varelse formad av vad naturen har att erbjuda i form av växtlighet, en man som inte verkar kunna dö.
Men det hindrar förstås inte folk från att försöka, med kulor, eld och kyla. Ja, Swamp Thing blir infångad men inte för länge. Snart är han tillbaka i träsket...
Där kommer han på kant med Floronic Man, en kille som även han är något slags människa-växt-hybrid... In med ett par demoner också, i en helt annan historia. Superhjältarna i Justice League gästspelar som hastigast men mest är det Swamp Thing i fokus, eller andra varelser i dennes närhet.
Det blir lite olycklig kärlek, ensamhet och en del mysticism. Här i träsket kan vad som helst tydligen hända... Det här är 208 lättlästa sidor, illustrerade på ett helt okej sätt som jag tycker passar den här karaktären och miljön, allt i färg. Swamp Things story är intressant men ärligt talat händer det kanske inte supermycket, ej heller är det på samma sätt superspännande. Nej, betyget blir en medeltrea, det är lagom på alla sätt och vis, men jag läser gärna vidare i Book Two... Det här är en intressant figur, storyn är ju minst sagt originell...
Utöver serier kommer inledande texter av Swamp Thing-skaparen Len Wein och författaren Ramsey Campbell, sist två sidor om de deltagande artisterna.
Alan Moore & Stephen Bissette: Saga of the Swamp Thing. Book Two. (DC Comics. 2009)
224 sidor omfattande The Saga of the Swamp Thing #28-34 samt Swamp Thing Annual #2.
Det börjar med att Swamp Thing tycker sig se sig själv som den han varit innan han flög i luften och dog i träsket, om nu dog är rätt ord. Den döde forskaren Alec Holland ser han i alla fall och när han senare ser sig själv bli träskmannen leder det till att han till slut finner Hollands skelett på botten av träsket. Så Swamp Thing är alltså inte Alec Holland men har hans minnen och medvetande. Eller något sådant. Mystiskt är det i alla fall.
Härnäst är det Abby Cable som får veta att hennes make Matt lyckats skaffa både ett jobb och värsta lyxvillan. Tyvärr är Matts arbetsgivare och alla kollegor döda och Matt själv besatt av en ond man, Arcane. Sällskapet försöker ha ihjäl Abby men lyckas bara delvis.
Swamp Thing söker med ljus och lykta efter henne och med hjälp av Deadman, Phantom Stranger, Spectre och demonen Etrigan kommer Abby tillbaka till livet, bara för att se sin make kanske förlora sitt...
I ett litet mellanspel är det Swamp Thing som träffar små rymdvarelser och slåss mot krokodiler innan Abby är tillbaka i träsket och förklarar Swamp Thing sin kärlek! Där ser man, kärleken är i sanning blind, haha.
Detta är lättläst och lagom fantasifullt och mystiskt med alla besvärjare, demoner och underliga levande döda varelser bortom tid och rum, lyckligtvis inte speciellt svårt att hänga med i.
Alan Moore har skrivit manus, Stephen Bissette tecknat merparten av sidorna. Denna den andra volymen är en helt okej seriesamling med vår stackars träskvarelse.
Alan Moore & Stephen Bissette: Saga of the Swamp Thing. Book Three. (DC Comics. 2010)
Jaha, här börjar det spåra ur rejält. Swamp Thing-serierna är fulla med vampyrer, en varulv, ett fiskmonster, på slutet levande döda zombier också. Ja, barn kläcks under vatten och blir vampyrer. Fiskmonstret tuggar sönder Swamp Thing och i slutet blir han skjuten och så pass eldhärjad att han bränner ned ett hus. Men så var det också en ondskans boning...
Det mest spännande är att Swamp Thing kommer i kontakt med en frätande man som löser upp den växtlighet som utgör just Swamp Thing. Lyckligtvis visar det sig att minsta lilla frö av varelsen visst kan återuppstå och på väldigt kort tid bli en ny fullstor Swamp Thing med exakt samma intellekt som tidigare... De här serierna föll mig inte alls i smaken, det var riktigt trist och rörig läsning. John Constantine dyker upp för att försöka hjälpa vår huvudperson men det hjälper inte upp den här röran... 208 sidor.
Alan Moore fortsätter skriva manus, Stephen Bissette har illustrerat de flesta serierna, men här finns nu även flera andra tecknare som bidrar. De ritar dock relativt likartat... På 208 sidor samlas The Saga of the Swamp Thing #35-38 samt Swamp Thing #39-40. Antar att tidningen visst kom att få en kortare titel efter ett tag.
Alan Moore: Saga of the Swamp Thing. Book Four. (Vertigo/DC Comics. 2010)
En hippie rör sig i samma trakter som Swamp Thing. Hippien hittar något slags mystisk frukt som visst har växt på vår huvudperson, träskmannen. Två olika personer kommer till hippien och ber honom om droger. Den ena är en man som söker smärtlindring för sin cancersjuka tjej, den andra en skurk, en knarkare.
Båda får de varsin bit av den där frukten, eller vad det nu är frågan om, och båda äter den. De båda provsmakarna får helt olika upplevelser…
Härnäst är det Swamp Thing som gör processen kort med en otäck seriemördare som kommer till träsket.
Den tredje storyn handlar om ett riktigt spökhus, alldeles fullt av döda och elaka varelser.
I en annan saga är det en fotograf som vistats i träsket och lyckats ta foton av Abby i en romantisk omfamning med ett riktigt monster. Swamp Thing träffar också sina likar. Det visar sig finnas andra människor som också förvandlats till, ja i det här fallet, levande träd!
En annan saga utgör merparten av de här 224 sidorna och är kanske inte fullt i klass med de föregående. Det blir bitvis spännande men också lite väl flummigt, drömlikt. Det är Swamp Thing och framförallt John Constantine som skall stoppa The Brujeria, ett sydamerikanskt hemligt häxsällskap.
Ja, det blir drömmar och demoner, häxerier och offerriter. Så här dyker de upp, DC-universumets mest udda karaktärer, de som rör sig mellan liv och död, de som specialiserat sig på övernaturligheter och liknande, Constantine igen förstås, Deadman, Dr. Ockult, Phantom Stranger, Spectre, Dr. Fate, demonen Etrigan och magikern Zatanna. Det blir en kamp mellan ljus och mörker och somliga karaktärer samlas för en seans. Jaja, en kanske inte helt perfekt serie, bitvis spännande, bitvis lite för mycket med surrealistiska monster, demoner osv. Ja, vad sjutton skall Swamp Thing göra i det här sällskapet…
The Saga of the Swamp Thing #43-45 samt Swamp Thing #46-50. (Vad heter tidningen egentligen?) Alla nummer med manus av Alan Moore. Stan Woch illustrerar flest serier, Stephen Bissette näst mest, John Totleben något enstaka äventyr. Alla ser relativt likartat ut kan jag tycka.
Den här samlingsvolymen är den bästa av de fyra först utkomna och framförallt de 3-4 inledande äventyren är bra.
Alan Moore: Saga of the Swamp Thing. Book Five (Vertigo/DC Comics. 2013)
Den femte samlingsvolymen innehåller #51-56 av Swamp Thing från 1986-87, det mesta tecknat av Rick Veitch och ser helt okej ut.
Sagans fokus ligger på rättegången mot Abby Cable. Hennes romantiska möte med träskmonstret har fångats på fotografier och nu är hon anklagad för både det ena och andra. Är Swamp Thing monster, man eller djur? Ja, något icke-mänskligt i alla fall väl?
Swamp Thing själv söker efter Abby och finner henne i Gotham. I sin ilska över sakernas tillstånd släpper han lös sina krafter och låter Gotham blomstra, eller snarare täckas av växtlighet. Det retar upp stadens försvarare Batman som bestämmer sig för att spöa vår huvudperson.
Tro det eller ej, men självaste Batman är ingen match för Swamp Thing! Men det finns andra som står redo att förgöra varelsen. Snart napalmbombas han och förtärs i lågorna. Både Abby och läsaren väntar på hans återkomst.
Innan de 168 sidorna är slut ser det faktiskt ut som att träskmonstret trots allt lever igen. Men var...?
Bokens första halva är bättre än avslutningen där det ju trots allt ser ut som att Swamp Thing återföds på månen eller i alla fall någonstans långt ute i rymden...
Alan Moore: Saga of the Swamp Thing. Book Six (Vertigo/DC Comics. 2014)
De här 208 sidorna i den sjätte samlingsvolymen avslutar Alan Moores serie om Swamp Thing, men faktum är att två av de åtta ingående serierna inte är skrivna av Alan Moore utan av en av tecknarna som tidigare bidragit stort med bilder till de föregående volymerna (och här i denna del endast ca 10 sidor). Fyra illustratörer delar nu på jobbet och Rick Veith drar det tyngsta lasset.
Nåväl, till sagan. Swamp Thing verkar ha återfötts ute i rymden på planeten Rann, där han stiftar bekantskap med den flygande mannen Adam Strange, som förvånande nog visar sig vara en människa från Jorden. Befolkningen på planeten Rann plågas av svält, det är torka och inte mycket växer som det skall. Swamp Thing försöker hjälpa till men blir attackerad av Hawkman och Hawkgirl...
Nästa avsnitt handlar om Abby Cable som jobbar på ålderdomshem och plågas av mardrömmar. Hon saknar förvisso Swamp Thing man han är inte med alls i den berättelsen.
Härnäst Swamp Thing #60 och äventyret Loving the Alien som säkert är ett fantastiskt uppskattat kultverk i Swamp Things historia men som för mig är ett helt obegripligt nummer med konstig story och riktigt fula teckningar.
Sedan tillbaka ut i rymden för en till trist historia. En av universums många Gröna Lyktor gästspelar för en stund. Sen far Adam Strange till Jorden för att berätta att Swamp Thing lever någonstans där ute i rymden...
Faktum är att vår saknade huvudperson träffar Metron och självaste Darkseid innan han i slutet på en ny berättelse om Abby Cable och hennes vardag dyker upp hemma igen. Abby blir glad och allt verkar vara frid och fröjd. Slut.
Som du märker har berättelsen om Träskmannen gått alltmer från att vara en skräckhistoria till att fara iväg ut i rymden och bli ren science fiction, en utveckling som jag inte direkt gillade. Alan Moore må ha hittat på en hel del bra serieberättelser genom åren, men ärligt talat, mycket i de här sex volymerna om Swamp Thing hade man ju absolut kunnat hoppa över. Den avslutande delen är en svag en, betyget blir en tvåa. Och dessutom, sett till de 1000-talet seriesidor som jag nu läst och som samlats i Saga of the Swamp Thing vol 1-6 är ju detta bara en stor besvikelse med endast få enstaka minnesvärda moment.