Bengt Af Klintberg: Den stulna njuren (Norstedts 1995)
Här kommer etthundra olika vandringssägner på sammanlagt 292 sidor, ja de får 2-3 sidor var de där förskräckliga historierna, de där som vännen lovar och svär är sanna, de där som någons kamrats bekant själv varit med om. Eller hört en annan pålitlig källa berätta. Eller, ja du fattar...

Och att man, när man tittar närmre på dem (vilket alltså Af Klintberg gjort), bara kan konstatera att berättelserna med största sannolikhet är falska rakt igenom, rykten som kommit till som en följd av något tidsenligt fenomen och som dykt upp i media på andra håll i världen redan tidigare.

Ja, de där sagorna är således just bara sagor men en bra historia är ju en bra historia. Berättelserna är bara inte alls så unika som man skulle kunna tro. Men visst är de intressanta, skrämmande, chockerande...

Titelberättelsen inleder samlingen och detta är ju en berättelse alla känner till... Någon har varit utomlands, blivit drogad och vaknar upp med smärtor och ett långt ärr på buken. Ofta kryddas historien med en blodig säng, ett blodigt badkar. Kontentan är att någon stulit ett organ man har två av, en njure... (Hade det varit hjärta eller lever hade man ju knappast vaknat upp alls.)

Författaren tittar närmre på den här sagan, berättar mer om var och när den presenterats i media på andra håll, varit i ropet. Och spekulerar kring hur den kan ha uppkommit. (En koppling till rapporter om smutsig organhandel i Sydamerika? Organligor som kidnappar värnlösa för att ta deras organ?)

Sen fortsätter boken på liknande sätt. En skröna presenteras och efter den korta beskrivningen går f Klintberg igenom storyn lite mer på djupet. Välkommen i Aids-klubben är såklart en annan klassiker. Någon har sex med en främling. Morgonen därpå är den okända partnern försvunnen men där finns en lapp, en text på badrumsspegeln etc. som lyder något i stil med Välkommen i Aidsklubben, Jag är smittad av HIV eller något liknande...

Resten är mer eller mindre kända historier, somliga faktiskt rätt lika varandra till upplägget även om de presenteras som olika enskilda poster i den här boken. När man läser allt från pärm till pärm känns det hela rätt torrt och tjatigt till slut.

Det är försvunna barn på Disneyland (en unge försvinner, man ber någon hålla ett öga på syskonet medan man letar. Senare är även barn två borta!), det är glömda barn i bilstolar på biltaket.

En annan berättelse (Sirap i håret) rör irritation i en kassakö. Ett barn beter sig illa, föräldern bryr sig inte nämnvärt, barnet bara avreagerar sig. En vuxen gör något barnsligt mot föräldern, bara avreagerar sig på motsvarande sätt...

Det är uppätna tågbiljetter, någon som gömt sig under sängen, oönskade tatueringar (efter en blöt utekväll), toaletten som var ett hisschakt, bungyjump med förbundna ögon, trädgårdstomtar på resa, nakna män som fastnat i dammsugarslangen, folk som skickat sig själva som fraktgods och frusit ihjäl på flygplanet, misslyckade självmordsförsök.

Ja, här finns mer ändå. Sperma på pizzan, sperma i saliven, fotoframkallning i nedsmutsade sjöar, brända personer i solarium, förlorade tarmar i en vakuumtoalett, schampo som missfärgar håret, frätande Coca-Cola, Monopolspel med riktiga pengar...

Ett par, tre foton i det här materialet och ungefär lika många teckningar, i övrigt bara text på sidorna.

Det är småskojigt att ta del av de kortare sägnerna, kanske inte fullt lika rolig läsning är de längre texterna om sagans bakomliggande fakta, spekulationerna om uppkomst, rapporterna om dess närvaro på andra håll, en annan tid...

Låter något för otroligt för att vara sant är det kanske just det – otroligt och osant. Å andra sidan finns där kanske ett korn av sanning i somliga berättelser. Verkligheten överträffar dikten heter det ju och ingen rök utan eld...

Visst har ju barn försvunnit på riktigt och folk bränt sig i solariet. Och alla vet ju att Coca-Cola fräter och det finns monster under sängen!