Bari Wood: Skuggornas hus (Richters 1989)
(Amy Girl. 1987)

8-åriga Amy sitter inlåst i skrubben och ser genom nyckelhålet sin pappa slå ihjäl mamman med en hammare. Traumatiskt förstås men allt verkar trots allt lösa sig till det bättre, Amy får ett nytt liv, en ny familj hemma hos Levins där pappa Joe är poliskommissarien som hittat henne i skåpet...

Tyvärr är 14-årige Paulie Levin för tillfället rätt labil som strulig tonåring. Han hatar sin far och nu också även familjens nykomling, lilla Amy. Paulie tänker sabotera för Amy bäst han kan, sno hennes saker, gömma dem, förstöra dem. Och det gör han...

Men Amy vet vem den skyldige är och Paulie skall allt få sitt straff. Amy har nämligen en synnerligen ovanlig förmåga, något som i litteraturen beskrivs som psykisk dominans. Med blotta tanken kan hon betvinga andra personer, få dem att göra saker utan att tänka efter eller mot deras vilja. Det lilla till synes oskyldiga änglabarnet har krafter man inte kan förstå och stackars den som gör henne illa... Kommissarie Levin ser förstås bara den söta lilla flickan och kan inte alls ta till sig andras varningar eller sina egna kortvariga onda aningar...

Bari Wood verkar ha inspirerats av skräckmästaren Stephen Kings tidiga produktion och lånar friskt från såväl Carrie, Eldfödd som Varsel. Vi har personen som på avstånd känner på sig Amys tankar och krafter... Vi har den hunsade flickan och hämndtemat, flickan med skrämmande krafter ingen förstår och är rädda för, samtidigt som hon bara vill bli lämnad ifred... Ja, det går sannerligen att känna igen somligt från andra skräckromaner, men vad gör väl det? Detta är kanske inte unikt eller originellt men nog så dramatiskt och spännande. Betygstrean är stark, stark och läsningen av dessa 359 sidor går snabbt, snabbt, men vad har det blivit för konstig svensk titel?




Bari Wood: Syner (Bra Böcker 1994)
(DollĀ“s Eyes. 1993)

Han är snygg och populär, en pålitlig och kunnig läkare på sjukhuset. Men han är också seriemördare, en fullkomligt likgiltig människa som dödat många kvinnor i flera års tid. Fast just det anar förstås ingen.

När Eve Klein greppar kedjorna på en gungställning får snart polisen i alla fall en liten ledtråd. Eve är nämligen synsk och har sett det senaste mordet och dessutom mördaren bakifrån. Naturligtvis är polisen rätt skeptisk till Eves udda förmåga men hon kan självklart snabbt få i alla fall somliga personer att tro på henne. Bara genom att hålla i någon kan Eve avslöja deras hemligheter...

Ja, Eve får fler och fler visioner av mördaren och hans offer men det är förstås lika obehagligt som det är livsfarligt. Även om polisen försöker hålla hennes identitet hemlig finns det poliser, läkare, och snokande reportrar som pratar bredvid mun. Snart är Adam Eve på spåren...

Har man läst det förut, kanske sett det på film? Jodå, berättelser om den synska kvinnan som får flashbacks av en mördares dåd, hjälper polisen och själv skall bli mördarens nya offer är knappast ovanliga. Så detta är väl helt okej men knappast originellt eller superspännande. Gott om överraskningar är det tyvärr ont om. Jag sätter hellre en betygstvåa än en fyra på det här, men mest rätt och riktigt är kanske en trea, om än alltså en kanske svag en. 320 sidor som kändes som många fler...