Lars Wilderäng: Stjärnklart (Massolit Förlag 2014)
Det är en vanlig svensk sommar då många märker att deras mobiltelefoner plötsligt inte fungerar längre. Telefonerna är döda. Somliga personer kan ringa som vanligt, andra inte. De sistnämna skickar sina apparater på service men de kan inte lagas. Det hela är ett mysterium.
Snart upplevs liknande problem med bilarna. De rullar som vanligt tills de en dag börjar dö de också, somliga stannar omedelbart för att inte kunna väckas till liv igen, andra fordon rullar några dagar eller veckor till innan de också blir obrukbara.
Sedan blir allt bara värre. Flygplan faller från skyn, tågen slutar gå. Hemelektroniken börjar strula, strömavbrotten blir allt fler och efter en tid är Sverige helt nedsläckt. Allt som går på elektricitet är dött, inget fungerar. Det finns ingen radio, ingen TV, inget internet. Det går inte att kommunicera med omvärlden.
Ja, det är starten på boken. Och visst skulle det väl kanske gå bra att leva utan internet eller mobiltelefoner men här måste du plötsligt räkna bort allt som drivs med elektricitet…
Det kommer inga matleveranser till butikerna, det tillverkas inga mediciner. Du kan inte kontakta polis, brandkår eller sjukvården. Det är nu kampen för överlevnad börjar. Det är var och en för sig själv och de sina. Wilderäng bjuder på spännande läsning men det blir också mycket hemskt och otäckt.
Vi följer växelvis ett antal olika personer i olika situationer. Vi tar del av deras första kontakt med strulande teknik och ser hur personerna försöker att hantera detta och hur tillvaron utvecklar sig.
Vi har elitsoldaterna som är i strid i Afghanistan när stridsvagnar, helikoptrar och skjutvapen lägger av, vi följer soldaten Gustaf som försöker hålla något slags ordning på tillvaron i Västergötland.
Filip i Stockholm är en survivalist och har sedan länge förberett sig för en ev. kommande nationell kris. Han har lagrat förnödenheter och utrustning och planerar att ta sin tillflykt till en stuga på västkusten.
Magnus är en vanlig familjefar som måste ta hand om fru och barn och Peter är en polis som kanske inte alltid håller sig inom lagens ramar. Nej, Peter och polarna är snutar som gått över gränsen och nu när kaos råder väljer de att tuffa till sig ytterligare.
Det är fler personer vi lär känna under resans gång och somliga av ovanstående kommer att korsa vägar med varandra. Det är mörkt och dystert men snudd på oavbrutet spännande. Jag är dock inte helt nöjd med bokens sista 20 sidor (av totalt 404 stycken) för där mot slutet vänder man blad och så är det plötsligt 10 år senare…
Stjärnklart skall visst vara första delen av en ny serie så kanske får vi följa somliga huvudpersoner igen. Eller också blir det något helt nytt, vem vet? Vilket som, jag kommer garanterat att läsa den berättelsen också.
Lars Wilderäng: Stjärnfall (Massolit Förlag 2015)
Tio år har gått sedan Nedsläckningen då världen förlorade sin elektricitet. Trots det blir det under de första 80 sidorna en hel del tillbakablickar. Vi följer somliga individer år noll när allt liksom drog igång, vi träffar några av dem igen den första sommaren därefter, fjärde året, sjätte året, åttonde året…
Och sedan så är vi tillbaka i nutid. Det har talats om att folk hört jetmotorer och sett ljussken på himlen. Hur är det möjligt? Vad är det frågan om? Barnmorskan Lena cyklar genom skogen, finner något märkligt och försvinner spårlöst. Sonen Max hittar cykeln men inte sin mamma.
Resten av de 396 sidorna skildrar i huvudsak bara ett hemskt krig, en mycket ojämn kamp mellan människa och besökare från yttre rymden!
Wilderäng inspireras friskt av annat man läst och sett på film och TV och kokar ihop inget mindre än en riktig science fiction-saga om invaderande aliens. Jag kommer på mig själv med att känna igen somliga scener från filmer såsom Predator och Independence Day, åter annat för tankarna till TV-serierna Falling Skies och The Walking Dead. Japp, människorna dör som flugor men kommer tillbaka… Här har vi rymdmonster, vampyrer, zombier och svenska soldater i en salig blandning.
Det är fasansfullt och fantasifullt men tyvärr inte i närheten av att vara så spännande som berättelsen i Stjärnklart. Tvärtom blir detta en rätt medelmåttig soppa, inte så unik utan kanske lite för bekant från sådant man alltså redan tagit del av på annat håll. Och mot utomjordisk teknologi, vad har väl en svensk soldat att sätta emot? Inte så värst mycket skall det visa sig.
Ja, på Carlstens fästning på Marstrand kommer blodet att flyta. Och när allt ser extra hopplöst ut tar boken slut och läsaren får vänta in en tredje del… Helt okej förströelse för stunden men inte riktigt vad jag förväntat mig efter bok ett, dessutom än mer otrolig och mindre spännande, en liten besvikelse således.
Lars Wilderäng: Stjärndamm (Massolit 2016)
Stjärndamm tar vid där Stjärnfall slutade. Vi fortsätter följa överlevarna på västkusten som för en nästintill hopplös kamp mot rymdvampyrer och zombier eller hur man nu bäst skall beskriva de här figurerna från yttre rymden och stjärndammsinfekterade människor.
De få överlevarna skall dessutom raskt bli färre, det verkar inte finnas någon lösning i sikte. Fienden är för många och för farliga. Ammunitionen är på upphällningen, maten börjar ta slut, vinterkylan hotar. När man ser ett skepp till havs inser man att flykt härifrån är den enda vägen vidare. Jocke skjuter sig fram till havet och kastar sig i och simmar iväg...
Snart nog är ett litet sällskap på väg i båt upp längs den svenska kusten. Någonstans måste det väl vara färre zombier och finnas andra som överlevt? Nej, inte alls, situationen ser likadan ut överallt. Vid Oslo i Norge vänder man tillbaka och satsar på en resa mot Skottland istället...
Tja, mer skall kanske inte avslöjas. Handeldvapen smäller av på nästintill varenda sida. Zombier slaktas i stora antal, en och annan människa stryker med. Så plötsligt hittar man det ultimata vapnet som kan göra slut på kampen en gång för alla. Dags för slutstriden!
Stjärndamm omfattar 299 sidor där de sista utspelas 80 år senare än de inleds. Här bjuds på lite för mycket pangpang och lite för lite av allt annat som inte är relaterat till att ladda vapen och skjuta zombier i huvudet. En båtfärd från Oslo till Skottland går till exempel på en sida eller två. Ja, tempot är högt, läsningen går rätt fort, det hela är lite lagom spännande men jag hade nog gillat det hela något mer om inte nästan allt hade varit en ren splatterfest.