
Jan-Owe Wikström: Gyllene Tider (Bonnier Alba 1997)
Jag har gillat Gyllene Tider i 30 år nu, så självklart tycker jag om den här boken. Som ett stort fan av bandet hade jag redan kännedom om väldigt mycket, men det bjuds på nyheter så det räcker och blir över ändå. Möjligtvis att man kunde ha önskat sig en utgåva med hårda pärmar och fotografier i färg. Nu är de många bilderna svartvita.
Berättelsen om de fem Halmstadsgrabbarna som startade ett av Sveriges största band är hur som helst trevlig läsning. Kapitlen har namn efter Gyllene-låtar och det hela börjar med den just genomförda premiärspelningen på succ turn n Återtåget 1996. Sedan backar berättelsen till grabbarnas möten med varandra och hur olika tonårsband och medlemmar till slut formerar Gyllene Tider. Och nästan 20 år senare tar boken slut efter 215 sidor.
Här finns gruppens berättelse om gemenskapen, bråken, framgången och pengarna. Här berättas om det stora genombrottet och hitsingeln Flickorna påTV2, Sverigeturn n och utsålda hus och om hur fancluben dränkts i brev. Vidare även om hemska saker som t.ex. ett fan som begått självmord och om hur flera personer klämdes och trampades till döds under en konsert i Blekinge och det bråk som följde när Gyllene Tider ville ställa in de omedelbart efterföljande spelningarna. Ja, det kändes inget vidare att sjunga: kom så ska vi leva livet...
Här finns skvaller om grabbarna, tidiga kärlekar och som sagt mängder med foton och gamla tidningsartiklar. Och så förstås refuseringsbrev, låttexter till hits och skrotade låtar som aldrig spelades in, reklambilder för jeans, mjölkdryck och bilar och mer. Så skall grabbarna göra lumpen och där har vi början till slutet för Gyllene Tider. En engelskspråkig skiva floppar, Gessle gör soloskiva och resten är historia och kult. Sist i boken finns turn schema och diskografi för bandet under åren 1978-1996.


Jan-Owe Wikström: Joe Labero Magic Master (Sportförlaget 2008)
Abrakadabra, här kommer det en auktoriserad biografi om Lars Bengt Roland Johansson på
192 sidor.
Det börjar med just ordet abrakadabra och några rader om magi och trollkonst i världshistorien genom årtusenden och sedan hoppar vi raskt över till Alvesta ca 4520 år senare där en ung trollkarl sågar itu sin mamma
Vi får berättelsen om hans uppväxt med mor, far och syskon i Småland under 60- och 70-talen. Pojken Bengt är inte överdrivet förtjust i skollektioner men desto mer intresserad av rockmusik och framförallt sport. Det var en hel del hockey och bordtennis i unga dar, långt senare skulle det bli desto mer av golfspelande!
Festlig kuriosa är att Mats Wilander och Jonas Björkman spelat hockey respektive pingis tillsammans med trollkarlen innan de båda började satsa på tennis på heltid.
Så bestämmer sig Bengt för att lägga sport och annat på hyllan för att helt gå upp i magikernas förtrollande värld. Han köper böcker och utrustning och övar, övar, övar. Misslyckade framträdanden i skolan får honom att aldrig vilja trolla mer, men vi vet alla att han tänkte om.
Härnäst berättas det om frekventa resor till trollerimässor, studiebesök och egna shower. Först i liten skala men sakta men säkert med allt större självförtroende och allt mer avancerade trick. Det är uppträdanden på cirkus och hotell i Sverige, det blir enstaka uppvisningar utomlands och allt rullar på och växer.
Snart har den svenska juniormästaren i trolleri vuxit upp och blivit världskänd. Lars Bengt Roland har fått hjälp att byta namn till Joe Labero och gör nu egna shower på båtar, åt rika personer utomlands och drar snart igång ett större projekt i Australien
Labero jobbar, jobbar, jobbar, dygnet runt. Förfinar till perfektion. Tjänar pengar, vinner ära och berömmelse, träffar andra kändisar. Och plötsligt har han satt jobbet före privatlivet alldeles för länge och så är äktenskapet slut
Efter den smällen och några ekonomiska felsatsningar tvingas Labero bli både en smartare affärsman och mer lyhörd människa. Det dyker upp en ny kvinna i hans liv och Labero blir pappa men trollerishowerna måste förstås fortsätta
Berättelsen om The Magic Master är en lättläst och ganska intressant framgångssaga om en ung man med ett enormt intresse för magi och en stor portion jävlaranamma. Boksidorna är rikligt försedda med fotografier, ofta stora och nästan alla i färg, som skänker extra liv åt storyn. Jag hade dock gärna sett att bilderna försetts med en liten text. Ofta men inte alltid känner jag igen personen på bild bredvid Labero, det hade varit kul med ett namn, ett datum, en platsangivelse också.
Och tänk om det följt med en DVD med några trick att se och njuta av, eller rentav lära sig


Jan-Owe Wikström & Anders Roos: Alla tiders Gyllene Tider, en roadmovie-biografi (Roos & Tegn r 2013)
Journalisten och författaren Jan-Owe och fotografen Anders följer med popgruppen Gyllene Tider och dokumenterar deras bejublade 2013-sommarturn efter skivsläppet Det blir aldrig som man tänkt sig.
Det blir 367 sidor och turn premiär på hemmaplan i Halmstad i juli och sen får vi hela resan in i mål med avslutande konsert vid Sundbyholms Slott utanför Eskilstuna i augusti. Man kan läsa om hur turn n kom till och sedan blir det berättelser från verkligheten allt eftersom dagarna och spelningarna rullar på. Jan-Owe och Anders dokumenterar det som sker, pratar med bandmedlemmar och supportpersonal. Våra huvudpersoner får varsitt eget kapitel men även medföljande sångerskan Linnea Henriksson kommer till tals, liksom en ljudtekniker, en scenbyggare, en makeup-artist m.fl.
Alla som deltagit på något sätt är dessutom med på foto (om än inte med namn) och allra sist i boken kommer 6-sidor diskografi med officiella skivsläpp.
Men berättelsen är inte enbart en skildring av själva 2013-turn n och alla tankar och känslor och händelser i samband med den. Nej, parallellt med nutidshändelser kommer också berättelsen om Gyllene Tider från start, om själva tillblivelsen och om de första spelningarna, skivkontraktet, genombrottet och hysterin som följde Så detta är så mycket mer än en roadmovie-biografi, det är faktiskt både en turn skildring för ett väletablerat och älskat band och sagan om GT från dag 1.
Boken är rejäl och tjusig, späckad med såväl lättläst fakta som fina fotografier. Bitarna om Gyllene Tiders start och genombrott i unga år har jag som ett gammalt fan förstås redan läst i andra GT-böcker, men vad gör väl det? Ibland kommer jag på mig med att sakna bildtexter kring det rikliga fotomaterialet, nån liten rad om när, var, hur, varför, vilka? Men det är väl ett mindre klagomål på en i övrigt bra bok. Man får ju den kompletta låtlistan för varje konsert den där sommaren i stället


Jan-Owe Wikström & Anders Roos: Gyllene Tider 2.019 – En sista refräng (En Roos Böcker 2019)
Bandet som inte finns lever! Det finns nya låtar att släppa och ett driv hos grabbarna nog för några avslutande spelningar. Skivan Samma skrot och korn släpps och en allra sista sommarturné står för dörren. Året är 2019 och Wikström & Roos följer på nytt med Gyllene Tider på resan och dokumenterar deras sista konserter.
På 240 sidor får vi planerna, tankarna inför och under turnén och känslorna, allt på en och samma gång. Det skrivs om många spelningar, förberedelser och lyckade konserter. Om familjen på besök eller som medföljare på färden. Om vad de fem kamraterna gjort sen sist, hur man kanske ansett sig vara färdig med bandet eller hur man längtat och hoppats på en återförening. Om livet vid sidan av Gyllene Tider, om favoritplattor med andra artister, om all logistik för att få detta spektakel att fungera. Bandmedlemmarna får extra uppmärksamhet i egna kapitel men här kommer även körsångare och andra till tals. Det är ju många fler inblandade i detta projekt än de fem mogna männen!
När turnén är slut och alla vännerna gått hem (efter sida 240) kan man vända på boken och fortsätta läsa. Då följer ytterligare 96 sidor under titeln Gyllene Tider – Genom Tiderna. Där får vi i stort sett hela sagan om Gyllene Tider, från start 1959 då somliga föds till 2013 med ytterligare en Återförening. Det är unga grabbar som träffas och spelar musik i olika band. Gyllene Tider växer fram och slår igenom. Det blir paus för militärtjänst, en engelsk platta och sen kanske sagan är slut!? Gessle släpper soloplattor och startar Roxette. Men de som kan sin Gyllene Tider-historia vet ju att det blev återföreningar gånger flera och mängder med ny musik… I den här delen av boken finns också insprängda berättelser från fans om olika minnen och vad GT betytt.
Ja, i fokus är främst GT-40 Avskedsturnén och det är också 40-årsjubileumet för bandet (som nog kanske ändå borde firats nåt år tidigare egentligen). Allt är lättläst och lagom intressant men visst, den som läst en tidigare bok om Gyllene Tider av Jan-Owe Wikström har väl ändå redan fått sig till livs rätt mycket av det som presenteras här. Men bildmaterialet är riktigt omfattande och tjusigt värre. Kanske det bästa med boken. Huvuddelen av sagan om 2019-turnén är späckad med färska fina färgbilder, i delen kallad Genom Tiderna är det såklart bilder från förr som dominerar. Allt som allt ungefär 340 sidor bok, men det vore väl inte fel att säga att kanske halva paketet är foton.


Jan-Owe Wikström & Anders Roos: Gyllene Tider – Hux Flux – Hela Sveriges dagbok (Roos Böcker 2023)
Tro det eller ej, men det blev en ny platta, en ny samling Gyllene Tider-låtar och en till återförening och Sverigeturné sommaren 2023. Och det trots att bandmedlemmarna enats om att den förra konsertresan 2019 skulle vara den sista.
Den här gången satt det hårt inne, det var nära att det inte blivit något av allt detta festliga då somliga i Gyllene Tider verkligen landat i tanken på att sagan tagit slut då 2019.
Men det kom som bekant en pandemi strax efter det avskedet och tillvaron blev mycket annorlunda och mer trist än man kunnat föreställa sig. Det blev slut på möten med familj, vänner och fans, konserter ställdes in och artister och musikanter gick en osäker framtid till mötes. Skulle det nånsin bli livekonserter igen?
Ja, väl ute ur covidpandemin så fanns det ett sug efter gemenskap, turnéer och att få stå på scen inför skrikande fans. Och den där Gessle, han hade förstås ett helt batteri nya låtidéer han ville att kamraterna skulle spela in.
Och med lite övertalning och ett nytt sätt att arbeta blev det alltså hux flux till slut en skiva och turné med samma namn. Dessa 242 sidor i stort format är berättelsen om hur det väcktes nytt liv i Gyllene Tider.
Wikström och Roos har såklart fått vara med på resan ännu en gång. Wikström intervjuar och har satt berättelserna och iakttagelserna på pränt, Roos har knäppt hundratals fina fotografier och allt tillsammans har blivit en späckad bok om samvaro, skivinspelning och efterföljande turné.
Hux Flux - Hela Sveriges dagbok heter boken men GT-sagan och turnén skildas inte i någon direkt kronologisk ordning. Det finns inga detaljfakta om olika spelningar, datum, platser eller låtlistor för Hux Flux-turnén 2023. Det hela är ändå en rätt övergripande skildring av en lång process med inspelning av nya låtar och ett kringflackande i landet.
Men de fem gamla männen i bandet får förstås komma till tals om tankar, känslor, arbetet, slitet, om familj, hobbys och mer. Den som har läst andra GT-böcker av Wikström tidigare har förstås redan bekantat sig med somligt, men nu är det en ännu äldre, klokare, spelskickligare utgåva av bandet vi träffar. Med allt vad det innebär.
Och utöver Per, Micke, Mats, Göran och Anders så ägnas kapitel åt många andra som är så viktiga för bandets framgångar, särskilt vad gäller en landsomfattande turné.
Inspelningstekniker, scentekniker, ljudtekniker, gitarrtekniker, skivbolagsfolk, ljusansvariga, scenbyggare, körsångerskor, säkerhetschefen, trailerchauffören och fler får komma till tals. Nån komiker, många olika fans från världen över, andra artister, den merchandiseansvarige, turnéledaren, familj och vänner. Ingen nämnd, ingen glömd.
Därtill även skådespelare och filmmakare som nu jobbar med en film om Gyllene Tider som förhoppningsvis kommer 2024.
Som ett slags dokument över Hux Flux-turnén kan jag tycka det hade varit fint med något mer fakta om de spelningar som faktiskt gjordes, lite statistik om plats/orter och antal besökare och så, men man kan ju kanske inte få allt. Lagom är bäst och allt det där. Och boken är ändå riktigt personlig och fullkomligt späckad med färgfotografier, från scen och bakom kulisserna, på jobbet och privat...
Och musikaliskt, visst är väl 2023-låtarna från nya plattan bättre än de från 2019?
