Katarina Wennstam: Skymningsflickan (Albert Bonniers Förlag 2015)
Frekventa migränattacker och några riktigt dåliga felbeslut har nästan ändat kommissarie Charlotta Lugns karriär. Hon är sjukskriven när hon stöter på unga flickan Molly på en bänk i parken dit hon brukar gå. De börjar prata med varandra och plötsligt så inser Charlotta att här kanske döljs ett brott. Polisen i henne, sjukskriven eller ej, vill se en fullskalig utredning. Olyckligtvis har en sådan redan ägt rum och avslutats utan åtgärd.

Det är ingen som har trott på Mollys berättelse om att hon blivit våldtagen av en äldre man, en aktad och uppskattad läkare, en familjefar. Kommissarie Lugn börjar sakta försöka lirka ut mer om händelserna ur Molly och hon involverar även de från tidigare böcker i serien bekanta kvinnorna advokat Shirin Sundin och åklagare Madeleine Edwards. Om doktor Franke verkligen är skyldig skall han inte få gå fri… Men har han verkligen gjort något, och hur skall det i så fall kunna bevisas?

Samtidigt anländer via epost till en gymnasieskola i Nacka ett hot om en skolmassaker. Ett tag därefter hittas en skolelev på nämnda skola skjuten på en toalett…

Ja, Lugn må vara sjukskriven men hon har gamla vänner att förlita sig på och tjänster att kräva in. Poliser i tjänst, och sjukskrivna sådana, jobbar på med olika fall och se, allt verkar till slut hänga ihop.

Lättläst, småspännande, 413 sidor. Beskrivningen av en våldtäktsutredning gör läsningen allt annat än upplyftande, utan tvärtom gräsligt hemsk. Att de verkliga offren alltid skall misstänkliggöras… Tragiskt. Fördjävligt.