H. G. Wells: De blindas rike (Novellix 2017, bok #107)
(The Country of the Blind. 1904/1911)
En ensam bergsbestigare i Anderna finner, högt uppe bland bergen, en okänd dal, en förunderlig trakt där en samling blinda personer lever isolerade från världen i övrigt. Núñez tror sig ha funnit de blindas rike, en plats som urgamla legender talar om. Och här, som en seende människa, räknar han med att kunna uträtta stordåd, uppfattas som en gud av befolkningen.

Ja, mannen har kommit över bergen, och kan se, hävdar han. Det betyder förstås ingenting alls för invånarna i dalen. Och vad är seende förresten?

Så träffar han och blir förälskad i den blinda Medina-Saroté, en inte särskilt omtyckt flicka, men inte ens kärlek är lätt i de här trakterna. Nej, tillvaron för Núñez för med sig många och stora problem. Han börjar fundera på att lämna de blindas rike…

Berättelsen omfattar bara 47 sidor och slutar kanske lite väl abrupt, så pass att författaren visst långt efter dess tidiga utgivning faktiskt förlängt sagan med ett helt nytt slut i en senare utgåva (1939). Den blev i alla fall jag riktigt nyfiken på att läsa för den här översättningen utgår från originalversionen. H. G. Wells må ha gjort sig ett namn som framförallt science fiction-författare men detta är ju egentligen ingenting i den stilen.