Alan Warner: Körflickorna (Tivoli 2002)
(The Sopranos. 1998)
Det är dags för final i körsångstävlingen. Ett gäng katolska skolflickor skall in till den stora staden och sopa hem segern. Det är i alla fall vad körledaren hoppas. Tjejerna själva är hormonstinna tonåringar som inte direkt tar det här med körsång på allvar. Nu har de helt andra planer och drömmar och ett besök i staden är precis vad de längtar efter.

Det kommer att bli en stökig resa. De en gång så skötsamma flickorna står inte att känna igen. (I de lugnaste vatten, och så vidare...) Nu handlar det om pojkar, sex, shopping och alkohol. Och gärna mycket av allting. Tjejerna är nyfikna, framåt och fräcka. Så framåt att det troligen kommer att sluta illa. Men tjejerna kan också vara tysta, känna sig ensamma och skrämda av det stundande allvaret i vuxenlivet.

Om Ann Brashares rätt trevliga böcker om ”Systrar i jeans” handlar om förhållandevis snälla och skötsamma tonårsflickor har vi här den raka motsatsen. Här tar körflickorna ut svängarna så till den grad att det inte är kul utan bara plågsamt att läsa om alla dumheter de tar sig för...

Oönskade graviditeter, tragiska sjukdomar och en nyvaknad homosexualitet kan vara helt okej att läsa om, men det överdrivna frossandet i sprit och drinkar blir bara tröttsamt. Hela boken är förresten i mitt tycke rätt trist, spretande åt olika håll och säkert bara något sånär intressant om läsaren är en tonårstjej. Och det är ju inte jag. 447 lättlästa sidor hur som helst. Skönt att de snabbt tog slut.