Minette Walters: Djävulens fjäder (Albert Bonniers Förlag 2006)
(The Devil´s Feather. 2005)
Connie Burns är krigskorrespondent för nyhetsbyrån Reuters. Efter ett inbördeskrig i Sierra Leone rapporteras det om överfall, våldtäkter och mord på fem kvinnor. Några unga rebellsoldater arresteras för brottet men Connie Burns tror inte att rätt förövare fångats. Tvärtom misstänker hon en välmeriterad man, en f.d. soldat i Special Air Service, numera livvakt, för morden. Nog är det så att mannen lever ut sina sjuka lustar och kvinnofantasier i krigets kaos?

Det finns såklart ingen som tar Connies anklagelser på allvar. En tid senare är hon i Bagdad och bevakar kriget i Irak, och vem dyker upp där om inte samma man igen. Connie gör ett nytt försök att avslöja mannen men återigen utan framgång. Istället är det hon själv som i krigets kaos kidnappas och hålls som gisslan av någon okänd individ eller grupp. Efter några hemska dagar med övergrepp och tortyr släpps hon fri men känner sig allt annat än redo att möta vardagen och nyfikna journalister och poliser.

Connie flyr till England, hyr ett gammalt hus och gömmer sig. Där träffar hon enstöringen Jess och hennes hundar, läkaren Peter och andra invånare i trakten och inser snart att här döljs ett annat mysterium. Det är när Connie lärt känna Jess och börjat nysta i de lokala hemligheterna som kidnapparen från Irak ger sig till känna. Han är jättesugen på att fortsätta där de slutade senast och återigen göra Connies liv till ett förödmjukande helvete.

Efter en mycket trevande inledning tar berättelsen fart så sakteliga. Till en början handlar allt om Connies misstankar mot den förmodade sadisten och kvinnomördaren i såväl Sierra Leone som Irak. Sedan glider berättelsen över till att handla om den nya tillvaron i England och de lokala intrigerna i det lilla samhället på landet. Därefter dyker mannen från inledningen upp igen och tja, där har man fått två äventyr/berättelser på en och samma gång. Innan det tar sig är jag helt säker på betyget två, men storyn arbetar sig upp till ett medelbetyg.

Detta är 383 sidor och det är okej men inte mycket mer. Det är nu bra länge sedan Walters skrev en riktig kanonbok! Det mesta är som bäst bara halvbra, halvintressant och halvspännande numera. Synd.

Minette Walters: Mordet i Sussex (Albert Bonniers Förlag 2007)
(Chickenfeed. 2006)
Detta är en ny Walters-bok i det lilla formatet, bara 120 sidor och stor som en tunn pocketroman. Detta skall vara verklighetsbaserat och är Walters egen tolkning om vad som hände i Sussex år 1924. Där och då, i kallaste december, inträffade ett mord, eller ett försvinnande i alla fall och här får vi veta vad som hände dessförinnan och vilka de inblandade var.

Det handlar om 22-åriga Elsie och 18-årige Norman som träffas i kyrkan. Elsie fattar tycke för Norman och även om han inte direkt blir kär i henne njuter han väl lite av hennes uppvaktning. Elsies känslor växer sig starkare och hon har tidigt bestämt sig för att Norman är den rätte, killen som hon skall bilda familj med. Elsie ligger på Norman och tjatar om att de tu skall bli ett. För Elsie kan inte snabbt nog flytta hemifrån och bli gift och mamma.

Norman är mer sansad och inte alls säker på att Elsie är kvinnan för honom. Visst är det trevligt med sällskap, att ha någon där hos sig, men giftermål, föräldraskap? Nej, säger Norman. Han kämpar hårt med sitt hönseri men tjänar inte mycket pengar, arbetet är slitsamt, nätterna är kalla, han försöker hålla Elsie på distans. Men dagarna går och blir till år, Elsie ger sig inte så lätt, snart skall hon bli gift och banne mig, en dag väntar hon barn. Elsie skall bli mamma, Norman skall bli pappa.

Hur kunde det här hända undrar Norman, han har ju redan börjat slänga blickar på den betydligt sötare tjejen Bessie. Ja och så går det som det går. Synnerligen lättläst, kanske inte så våldsamt spännande men ändå rätt intressant. Vem skall göra vad mot vem, när och hur?

Minette Walters: Kameleontens skugga (Albert Bonniers Förlag 2008)
(The Chameleon’s Shadow. 2007)
Stridsvagnen som han färdas i utsätts för ett sprängattentat i Irak och den unge löjtnanten Charles Acland blir den enda överlevaren. Hans underlydande kamrater sprängs i bitar och ja, han går inte helskinnad ur det hela han heller. När han vaknar till befinner hans sig på ett sjukhus i Birmingham. Charles har förlorat ett öga, blivit missbildad, brännskadad, lider av svåra migränanfall och får aggressiva utbrott, de sistnämnda oftast riktade mot kvinnor. Han försöker undvika all kontakt med såväl föräldrar som ex-flickvän.

I London försöker Charles komma på fötter igen, men det är inte lätt efter det han varit med om och utifrån hur han mår. Än värre blir allt av att polisen börjar ligga honom i hasorna. Ett av hans många raseriutbrott har resulterat i en misshandel på en pub och nu finns där dessutom en, två, tre brutala mord på olika män i staden som man skulle kunna misstänka Charles för.

Charles ilska, minnesluckor och ovilja att berätta om sig själv och sitt liv gör att såväl polisen som läsaren hålls i ovisshet kring exakt vad Charles vet och eventuellt har gjort. Hans många hemligheter frustrerar omgivningen. Det är bara en lesbisk läkare som han tyr sig lite till, men varför nu det om han hatar kvinnor? Och de mördade männen i olika åldrar, vad är det med dem? Vad har de gemensamt förutom att de haft kopplingar till militären…?

Greppade den här boken utan att läsa baksidestexten och blev förvånad över innehållet. Det handlar om en svårt skadad krigsveteran som försöker komma tillbaka och misstänks för mord, och av någon anledning var det inte jag väntat mig från Walters. Hur som helst, så funkar det. Storyn tuffar på lite lagom stillsamt och ett medelbetyg för dessa 431 sidor kan väl vara okej.