John Christopher: Jordbävningen (Varning! #9, B. Wahlströms 1981)
(A Wrinkle In The Skin. 1965. Även utgiven som Ragged Edge.)

På ön Guernsey lever Matthew Cotter ett stillsamt liv som tomatodlare när jordskorpan plötsligt spricker sönder. Planeten Jorden härjas av en serie enormt kraftfulla jordbävningar och världskartan som vi känner den måste ritas om. Där det tidigare funnits vatten finns nu land i form av uppstickande berg och vulkaner.

På andra håll har vattenmassor pressats undan och svept bort hela städer. På nolltid utplånas många miljoner, ja kanske miljarder människor och Matthew är en av få överlevare. Han lämnar hemmet på jakt efter sin dotter och skräck, hunger och våld blir nya inslag i vardagen.

Matthew stöter på andra överlevare som kämpar i den nya miljön. Somliga verkar trevliga, andra inte. En del verkar vara sjuka och bortom räddning. Tillsammans med den unge pojken Billy påbörjar de vandringen till fots mot fastlandet på de nya landmassorna över vad som en gång varit den Engelska kanalen…

199 sidor gripande, spännande berättelse om livet efter Den Stora Katastrofen.




Joseph Rance & Arei Kato: Bomb ombord (Varning! #10, B. Wahlströms 1981)
(Bullet Train. 1980)

Okej, det känns kanske inte sådär värst imponerande idag men det kanske var det när boken skrevs. Det japanska expresståget Hikari 109 kan göra lite mer än 200 km/h och är därmed det snabbaste tåget i världen. Nu när det lämnar Tokyo är det nästintill fullsatt med omkring 1500 passagerare och personal ombord.

Det är då tågledningen mottar ett bombhot och när ett äldre godståg på en ödslig sträcka sprängs i luften fattar man att den som ringer menar allvar. Bomben är dold någonstans ombord och kommer att explodera om (när?) tågets fart blir lägre än 80 km/h, så att stanna, evakuera och söka efter bomben är inte att tänka på.

Tåget susar vidare, förbi stationer och passagerarna ombord som länge hålls ovetande om bombhotet blir allt mer ilskna. Samtidigt tillstöter mer problem. Ombord finns sjuka och höggravida personer som bara måste kliva av, andra tåg kommer susande emot dem och på somliga håll uppkommer små jordskalv som oroar…

Allt utpressaren begär är 5 miljoner amerikanska dollar. Ja, dessa 199 sidor är lättlästa och ganska spännande, stark trea i betyg för den här Varning-boken, men visst sticker den ut även på ett annat sätt. Till skillnad från tidigare delar är det nu ren och skär terrorism det handlar om och inte mycket till hemska naturkatastrofer, misslyckade experiment eller muterade djur i storyn alls. Det känns inte riktigt som att del 10 passar in i serien.




David Hagberg: Dödsvinden (Varning! #11, B. Wahlströms 1981)
(Twister. 1975)

Dessa 200 sidor fladdrar snabbt förbi, haha. Allvarligt talat, det här var sådär måttligt spännande. Här får några meteorologer syn på åskväder och små tornados på sina radarskärmar. Man vill såklart inte skrämma upp befolkningen i onödan utan att vara helt säkra på vart stormarna kommer att dyka upp så man avvaktar med de större varningarna.

Självklart är naturens krafter oberäkneliga och plötsligt är det alldeles för sent med några varningar. Tornados dyker upp på flera ställen och slår till med förödande kraft och jämnar hela samhällen med marken. Människor söker skydd i varuhus och källarvåningar men inte verkar det hjälpa så värst mycket.

Detta är väl hyggligt okej men visst skulle det här göra sig mycket bättre på film. Att läsa om dessa enorma dödsvindar som sveper bort bilar, hus och träd i ett nafs gör sig liksom inte i romanform. Några få huvudpersoner hamnar i knipa, skall de hinna räddas innan döden knackar på? En ganska simpel story och det blev liksom inte mycket med den så betyget blir därefter.




Michael Maryk & Brent Monahan: Giftormen (Varning! #12, B. Wahlströms 1981)
(Death Bite. 1978)

Miljonären Scott driver ett populärt terrarium med många farliga ormar men den där riktiga attraktionen som får folk att både förfasas och häpna saknas. Nu har han dock fått nys om en legendarisk jätteorm i Nya Guinea. Ryktet säger att där skall finnas ett riktigt monster, en veritabel djävul till giftorm, en mycket aggressiv och giftig taipan.

Dessa ormar blir oftast max 3 meter, den här sägs vara minst det dubbla. Scott bara måste ha ormen infångad och fraktad till sin anläggning. Nu är det inte tillåtet att föra in ormen på laglig väg så det hela måste ske i största hemlighet. Ormen infångas visserligen men sedan börjar problemen och folk börjar dö…

Giftormen är en spännande bok om en slingrande mördarorm och ett antal skumma figurer i dess närhet, kanske rentav den bästa i Varning-serien så här långt. Det här känns egentligen som en fullt trovärdig story men usch, jag kan bara inte med dessa obehagliga varelser. Och hur kommer sig det egentligen? Jag har ju inte sett många levande ormar i mitt liv…