C. J. Tudor: Kritgubben (Wahlström & Widstrand 2018)
(The Chalk Man. 2018)

Ungarna är i 12-årsåldern och bästa vänner, tillsammans i vått och torrt. Det är Eddie som berättar historien och därtill har vi hans kamrater Tjocke Gav, Plåt-Mickey, Hoppo och tjejen Nicky.

Tivolit är på väg till staden, och som ungarna har längtat, sett fram emot härlig stämning, blinkande lampor, musik i högtalare, hamburgare, sockervadd och häftiga åkturer. Tyvärr blir besöket på nöjesfältet inget vidare.

Virvelvinden går plötsligt sönder, en vagn och trasiga delar flyger omkring och plötsligt ligger den vackra flicka som Eddie nyss beundrat framför honom helt mosad, med benen hängande löst, nästan helt av, med ansiktet förstört. Usch.

Eddie och Mr. Halloran vidtar initiala räddningsinsatser och blir kallade hjältar av tidningen. Läkarna lyckas fixa till Virvelvindsflickan något sånär och livet går vidare.

Så drunknar Mickeys storebror i floden och traktens präst blir överfallen. Mystiska kritteckningar leder barnen till lekparken och vidare in i skogen. Där finns ett kvinnolik. I bitar. Utan huvud.

Trettio år senare får Eddie och de gamla kamraterna nya kritteckningar och läsaren får ta del av en rätt spännande historia som hoppar mellan 1986 och trettio år senare. Vi är med om en tillsynes idyllisk uppväxt och gemenskap som snart förbyts i något annat, eller kanske inte var så där idyllisk till att börja med. Ja, här har alla hemligheter, inte mycket är vad det verkar och alla ljuger och bedrar. Kanske. Eller håller i alla fall tyst om sanningen. Små saker som sägs och sker kan få stora konsekvenser.

Kritgubben är mycket lättläst och en riktigt bra debutroman. Det är definitivt inte nagelbitarspänning, detta tuffar faktiskt på förhållandevis långsamt, men är oavbrutet intressant, ja mysigt, lite mystiskt och som sagt, så lättläst att det är slukarmaterial. Jag tänker att detta känns lite som The Goonies (filmen), lite som Stand By Me (Stephen King), vad gäller ungdomlig gemenskap och äventyr, klivet in i vuxenvärlden, småstadsliv etc. De 339 sidorna flyger fort förbi. Stark betygstrea och Tudor får gärna fortsätta på inslagen väg med ev. framtida romaner.