Aino Trosell: Ytspänning (Prisma 1999)
Fyra rutinerade dykare har kontrakterats för ett rutindyk vid en oljeplattform i Nordsjön. Det passar dem utmärkt då de inte direkt känner sig rustade att klara upp sina besvärliga förhållanden i land. Sedan länge har de varit på sjön så ofta att deras familjer tagit stryk och i många fall splittrats. En dykare har t.ex. barn som blivit vuxna utan att han funnits där för dem.

Nej, det är nog bäst att vara på sjön igen. Fast väl ute vid nedstigningsplatsen när de träffar varandra visar det sig att två av männen avskyr varandra efter en tidigare händelse. En av dem anklagar den andra för mord och litar uppenbart inte på denne. Hur skall de kunna samsas i trånga undervattensfarkoster? Inte blir det bättre av att gruppen kompletteras med en femte person, en kvinna dessutom, som ingen av männen tycker platsar i denna miljö. Men jodå, hon skall stanna, säger de ansvariga.

Ett par av männen fattar tycke för kvinnan och beter sig som tuppar i hönsgården, samtidigt känner hon att ingen av männen riktigt litar på att hon skall klara jobbet. Men trots de interna problemen påbörjas dykarbetet och ett par hundra meter under ytan finner man så en ubåt. Larmet går...

En bok som 1999 gav Trosell Polonipriset. Tyvärr tyckte jag detta var en liten besvikelse. Jag hade satt förväntningarna högt av det jag hört och läst om boken. Nu blev det 246 sidor medelmåttig spänning. Ett plus för en handling förlagd till en annorlunda miljö och intressanta huvudpersoner. Negativt upplever jag alla meningar som hänger ihop i långa stycken utan tillstymmelse till pauser. När det saknas punkter och kommatecken har i alla fall jag ibland svårt att hänga med. Jag tyckte det blev besvärligt att läsa och få flyt i texten. En svag trea är mitt betyg.