Robert Kirkman & Charlie Adlard: The Walking Dead, Book Twelve (Image Comics. 2015)
Innehåller kapitel 23 och 24 i den till synes ändlösa sagan om överlevare efter zombieapokalypsen, de enskilda tidningarna #133-144. 270 sidor serier och därtill skisser, omslagsbilder etc.

Just när jag tycker att serien börjat gå på tomgång och att det är dags att avrunda det hela hittar Kirkman nya spännande uppslag att utveckla och låter sagan få nytt liv.

Det var väldigt mycket samma vardag och tjafs bland folket i samhället, nu blir det mer spänning och kanske att något ännu mer spännande kan lura runt hörnet. Ja, vi får väl se

Carl Grimes räddar vännen Sophia och hamnar själv i trubbel. Han finner sedan kärleken i den tillfångatagna Lydia och lämnar tryggheten i kollektivet. Pappa polisen blir inte glad när han får veta det!

Mysteriet med de talande zombierna får sin förklaring och det är både fiffigt och läskigt. De här Viskarna visar sig dock vara långt hemskare än någon kunnat ana.

I källaren sitter Negan, men han verkar inte vara inlåst längre, någon har glömt att låsa celldörren. Det görs också ett försök att förgifta Maggie. Ja, det hela är en mörk och dyster saga, men en spännande sådan. Ge mig genast Book Thirteen så att jag kan fortsätta läsa.




Robert Kirkman & Charlie Adlard: The Walking Dead, Book Thirteen (Image Comics. 2016)
Bok tretton omfattar ca 290 sidor där de sista ägnas åt diverse illustrationer i färg och helsidesformat, övriga utgör kapitel 25 och 26 i zombieserien (de enskilda tidningarna The Walking Dead # 145-156).

Ledaren Alpha och hennes gäng Whisperers har dödat flera personer i det gäng läsaren nu följt över så många seriesidor. Rick manar till lugn och försiktighet där många andra genast vill hämnas och ge sig ut i krig. Ricks ovilja att förhasta sig får vänner i gruppen att revoltera. Det blir interna stridigheter, slagsmål och förräderi. En person går så långt att han fritar Negan!

Denne ger sig genast iväg till Whisperers för att ta sig en plats i gruppen. Eller rentav leda den själv Negan har storslagna planer och är sannerligen ingen fegis.

Naturligtvis slutar den här berättelsen än en gång när det är som mest spännande. Det är förstås synd men samtidigt mycket lovande inför en kommande fortsättning. Just nu skulle jag bara vilja läsa vidare




Robert Kirkman & Charlie Adlard: The Walking Dead, Book Fourteen (Image Comics. 2017)
Negan återvänder med en fredsgåva till Rick. Alphas huvud i en säck! Grabbarna börjar visst så smått bli vänner, trots allt som hänt. Eller?

Sällskapet Whisperers är såklart allt annat än glada över att finna sin ledare Alpha utan huvud och svär att hämnas. Den nye ledaren Beta kliver fram och manar på kamraterna. Iklädda zombiehud smälter de väl in i horderna med zombier som närmar sig Rick och hans kamrater. Utsända trupper tror sig framgångsrikt ha rensat trakten på kringstrykande zombier, men där har man såklart helt fel. Tusentals och åter tusentals är på väg och somliga ibland dem är alltså inte levande döda på marsch utan Whisperersmedlemmar...

Hilltop brandhärjas, Alexandrias försvar faller under trycket av zombier, Lucille dör. Eugene har en fungerande radio och kommunicerar med någon okänd på okänd plats. Sherry och Saviors dyker också upp men inte för att hjälpa och två ledare dör... Händelserikt värre alltså. The Walking Dead #157-168 (kapitel 27 & 28) presenteras tillsammans med några avslutande skisser och helsidesbilder på totalt 317 sidor.




Robert Kirkman & Charlie Adlard: The Walking Dead, Book Fifteen (Image Comics. 2018)
De döda går igen! Här kommer kapitel 29 och 30 i zombiessagan, 270 sidor serieäventyr följt av ett dussin uppslag med skisser, omslagsbilder och andra illustrationer på karaktärer ur serien. Det är de enskilda tidningarna av The Walking Dead #169-180 som utgör materialet.

Negan lämnar sällskapet och söker sig till platsen där han begravt sin käresta Lucille...

Ledaren Rick kommer på kollisionskurs med Dwight, ledaren för sällskapets militär...

Maggie och Carl och många andra ger sig iväg för att restaurera Hilltop.

Merparten av bokens sidor ägnas åt Eugenes radiokontakt med den okände Stephanie, vilket leder till att just Eugene, Michonne och några till ger sig iväg mot Ohio för att träffa folket i andra änden av radiolinjen...

Ett nästan helt öde Pittsburgh möter dem. De träffar den mycket speciella tjejen Princess som genast slår följe med dem, men är hon att lita på? Ja, det hinner de knappt fundera på innan beväpnade män i stridsmundering omringar dem...

Plötsligt ställs våra vänner inför något de aldrig nånsin sett, en stad, en sammanslutning av överlevare i ett antal om ca 50.000 personer! Michonne får ett möte med guvernören i Commonwealth och inte nog med det, hon träffar en bekant från sitt tidigare liv!

Efter en tid i Commonwealth blir det beslutat att guvernören, Eugene och några representanter för respektive sida skall ta sig till Rick och de andra i Alexandria. Ledarna behöver definitivt träffas och diskutera framtiden. Det visar sig vara en hel del grundläggande saker som skiljer sällskapen åt...

Introduktionen av Commonwealth skänker nytt liv till serien. Är det månne en ny fantastiskt behaglig vardag som står för dörren eller tidernas värsta kamp? Oklart faktiskt, just det får vänta till en kommande berättelse. En av seriens mer gripande stunder infinner sig strax efter mitten av boken och ja, detta är som helhet helt okej, inte så värst många strider och zombier bara. Så skönt för huvudpersonerna... En stark betygstrea, eller varför inte en fyra, serien är inne i ett händelserikt, spännande skede.




Robert Kirkman & Charlie Adlard: The Walking Dead, Book Sixteen (Image Comics. 2019)
Den sextonde samlingsvolymen presenterar kapitel 31 och 32 (tidningarna The Walking Dead #181-193) i den framgångsrika zombiesagan och sen är det slut för här avslutar Robert Kirkman sin långa berättelse. Texten The End dyker upp på sidan 353 och sen följer ett fyra sidor långt brev från skaparen där han berättar om livet med serien, somliga beslut han tagit och rundar av med ett tack till somliga. De sista 17 sidorna därefter blir olika sketcher, somliga i färg, men i övrigt är serieäventyren som tidigare i svartvitt.

Starten blir kanske inte superspännande. Rick släpar runt på Pamela Milton, Commonwealths guvernör. Med sig har hon en samling trogna följeslagare och en bunt soldater i rustning. Till en början ser allt nog så trevligt ut. Man skall samarbeta, sträva tillsammans mot gemensamma mål, dela med sig och hjälpas åt. Och lika självklart förstås, hålla en enad front mot zombies.

Men nej, självklart dröjer det inte länge innan motsättningarna börjar. Folk tittar snett på varandra, missförstånd förstoras upp och våldet eskalerar. Rick Grimes tvingas skjuta ihjäl en central karaktär och vän för att skydda guvernören.

Jag läser sen vidare i bokens andra halva och motsättningarna mellan Rick och hans gäng och Commonwealths guvernör och hennes sällskap dominerar sagan. Visst finns här en och annan anfallande zombie också men det är interna slitningar, misstro, brutna löften, missförstånd och olika synsätt i fokus.

Skrev jag förresten att våldet eskalerade i slutet av förra kapitlet fortsätter hemskheterna här för att plötsligt kulminera i… Ja, exakt vad skall väl inte avslöjas här men detta är alltså seriens slut. Japp, den riktiga avslutningen har kommit och skaparen och manusförfattaren Robert Kirkman sätter punkt efter 193 tidningar med The Walking Dead och bjuder läsaren på en riktig käftsmäll. En riktig käftsmäll som sagt. Sagan skall sluta med en smäll som heter duga.

När jag hämtat mig från chocken fortsätter serien ytterligare ett tag när allt skall knytas ihop och rundas av i en förhållandevis positiv anda.

Det kändes nästan som att detta var en serie som kunnat bli evighetslång, så det är med blandade känslor man sluter pärmarna om Rick, Carl, Maggie och alla de andra. Man kommer att sakna dem men samtidigt var det skönt att det tog slut. De avslutande serierna har ju inte många likheter (än?) med vart TV-serien tagit vägen och att följa båda samtidigt blev lite konstigt. Kapitel 31 ska väl ha ett medelbetyg men avslutningen gör starkt avtryck och förtjänar något ännu bättre.