Stefan Tegenfalk: Vredens tid (Massolit Förlag 2010)
En berusad man kör ihjäl hans älskade fru och 9-åriga dotter och maken/pappan känner såklart att tillvaron rasar ihop. Många år senare inträffar mystiska dödsfall i Stockholm.

En person som åker taxi stryper plötsligt sin chaufför. En mamma knuffar sin dotter över ett räcke i trapphuset så att hon bryter nacken. En make slår ihjäl sin fru med golfklubban. Alla har de det gemensamt att de inte riktigt förstått varför de gjort som de gjort. De har inget riktigt minne av händelserna och kan inte förklara varför de blivit så rasande på personen ifråga.

Samtliga visar de sig vara påverkade av den helt nya, totalt okända substansen som får namnet Drog-X och som uppenbarligen kan få sitt offer att drabbas av fullkomliga raseriattacker.

Den gamle rutinerade kriminalkommissarien Walter Gröhn tar hand om utredningarna och till sin hjälp får han den unga praktikanten Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet. Rätt snart står det klart att förövarna alla har någon form av koppling till rättsväsendet och möjligen står förklaringen till dåden att finna i något gemensamt fall de haft…

Ja, han är inte direkt med i någon framträdande huvudroll men för läsaren står det naturligtvis tidigt helt klart att det är maken/pappan som tidigare mist sin familj som nu på ett sofistikerat sätt hämnas på folk som varit inblandade i utredningen. Uppenbarligen är han rejält förbannad och besviken på dem av någon anledning men det kommer att dröja många sidor innan Jonna och Walter får fram hans namn. Det är inte helt lätt att få access till rättens alla handlingar och det finns också många poliser sin inte tror på deras fantasifulla teorier.

Efter de här inledande mystiska dödsfallen börjar alltså utredningarna och snart växer bekymren för våra båda huvudpersoner på många plan. Allt fler figurer kommer in i berättelsen och alla verkar de såklart vara sig själv närmast. Bra många av dem är inte heller alla gånger riktigt så helhjärtat på de godas sida som de borde. Fler än en polis visar sig ha hemligheter och somliga visar sig inte ens dra sig för utpressning, kidnappning och mord.

För att kunna komma vidare och få en högre rättvisa skipad tvingas Walter och Jonna själva tänja på en del lagar och regler… De ser sig också snart tvingade att börja samarbeta med den odräglige journalisten Jörgen Blad. Han sitter förvisso på fantastisk information men är å andra sidan inget mer än en slemmig utpressare som nu hotas till livet.

Ja, här finns Tegenfalks debutbok på 409 sidor, en rätt spännande kriminalroman om brott och den svenska polisen. Huvudpersonerna utgör ett intressant par och alla olika personer i form av poliser, jurister, journalister samt små och stora skurkar skänker djup och variation till berättelsen. Många är inblandade, mycket händer det på många ställen och somligt känns smått otroligt men aldrig är det trist eller direkt rörigt att följa.

Möjligen kan man säga att slutet är bokens svaga punkt då somligt slutar lite väl tvärt och med somliga frågor fortfarande hängande i luften, men så är detta tydligen också den första delen i en planerad trilogi så det kan ju hända att en direkt fortsättning följer… Den kommer jag absolut att kolla upp. Trean i betyg kan lätt sägas gå åt det starkare hållet.




Stefan Tegenfalk: Nirvanaprojektet (Massolit Förlag 2010)
Det har gått en tid sedan jag läste Tegenfalks förra bok, Vredens tid, och när jag nu tar mig an del två i trilogin märker jag att det var dumt att inte läsa böckerna i tät följd. Inledningsvis far det förbi så många olika personer, poliser i olika roller och befattningar, svenska skurkar, utländska mördare, journalister och andra att jag helt enkelt inte riktigt får full koll på vem som är vän eller fiende.

Vad hände egentligen i första delen? Jag har glömt somligt och detta börjar nästan som en direkt fortsättning på del ett. Det tar ett tag innan allt faller på plats och mitt råd till dig är att vänta in den kompletta trilogin och sedan sluka allt i en följd för den bästa upplevelsen. Detta är spännande läsning.

Forskaren och mördaren från Vredens tid, Leo Brageler, hålls fången. Exakt hos vilka får jag inte riktigt kläm på men i alla fall minst en korrumperad polis är inblandad. Leo skall tvingas släppa ifrån sig hemligheter om Drog-X.

Flera av Leos forna forskarkollegor har mördats och det smyger omkring en rysk kontraktsmördare i Stockholm. Han smyger på poliserna och tillika huvudpersonerna Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Kan det vara Leo han är ute efter?

Skurken Tor ”Hedenhös” Hedman är illa ute. Tillsammans med den korrumperade polisen Martin Borg är de involverade i polismord. Tor försöker hålla sig undan lagens långa arm, både goda och mindre goda poliser. Det går inget vidare.

Journalisten Jörgen Blad fortsätter sitt samarbete med Jonna och Walter och söker sitt livs scoop.

Precis som i ettan händer det en hel del, nu på 383 sidor. Rättrådiga poliser vill klara upp hela härligheten, sätta skurkarna bakom lås och bom. Det är idogt polisarbete det handlar om. Självklart finns det personer med helt motsatta planer… Rätt spännande, lagom lättläst.




Stefan Tegenfalk: Den felande länken (Massolit Förlag 2011)
Den avslutande delen i Tegenfalks trilogi om kriminalkommissarie Walter Gröhn och kriminalassistent Jonna de Brugge omfattar 457 sidor och tar vid kort efter händelserna i del 2, Nirvanaprojektet.

Då det hänt så mycket på olika håll, och så många olika personer har seglat förbi, på de föregående 800 sidorna känner jag att jag har vissa svårigheter med att komma in i det hela och få alla bitar på plats. I alla fall till en början, sedan börjar boken och berättelsen leva sitt eget liv. Återigen vill jag slå ett slag för att läsa Tegenfalks böcker i rask följd! Jag skall väl inte säga att detta är en speciellt komplex story men den är omfattande och jag ser egentligen inte det här som bok tre i en trilogi, utan som avslutningen på en enda tjock 1200-sidors roman, så tätt sammanlänkade är ju delarna.

Här har Walter Gröhn nu fråntagits ansvaret för den mordutredning han lett ett tag och han beslutar sig för att ta semester. Med korrumperade kollegor och hemliga agendor hos cheferna runt omkring sig är det inte lönt att kämpa vidare. Walter släpper allt och drar iväg till Frankrike. Polisjobbet hemma får andra sköta. Fast Walter skall dock inte semestra, han planerar att leta efter en forskare med kopplingar till Gunter Himmelmann och Nirvanaprojektet…

Jonna å sin sida förstår inte Walters hastiga avresa och ser inte alls fram emot sin nye tillfällige chef. Även hon är bortkopplad från fallet som hon och Walter jobbat med och Jonna är dessutom föremål för en internutredning efter ett förhastat ingripande i en husvagn där storskurken Tor ”Hedenhös” Hedman skulle befinna sig.

Som tur är, mitt i allt elände, har Jonna dock äntligen funnit lite trevligt sällskap att njuta av privat. Killen Alexander får henne att må riktigt bra och kanske, kanske kan det bli något verkligt seriöst av detta. Nåja, ända tills de går på nattklubb, tas omhand i en knarkrazzia och det visar sig att Alexander har kokain i fickan… Men är det hans?

Jonnas plats hos polisen blir inte direkt starkare och hon inser att hon själv måste göra något riktigt, riktigt bra för att stärka sin ställning och motverka allt misslyckat som skett. Hon fattar i Walters frånvaro beslutet att på eget bevåg försöka avsluta den utredning hon och Walter en gång påbörjat…

Bortkopplad från fallet och under pågående internutredning börjar Jonna således leva än mer farligt. Hon tvingar datahackern Serge till olagliga intrång både här och där och snart är Jonna, Serge och journalisten Jörgen i full färd med att i största hemlighet installera dataprylar i en Teliabutik. Leo Bragelers mördare måste hittas. Den ryske kontraktsmördaren vars identitet är okänd måste också stoppas. Kanske är dessa båda en och samma person.

I fängelset inser Tor Hedman att hans liv hänger på en skör tråd. Han har mördat både en polis och kriminella kollegor. Inlåst är han ett lätt offer om folk skulle vilja hämnas. Om, förresten, det är bara en fråga om när… Han måste ut. Hm, vad har han för information att förhandla med?

Tegenfalks bok blir rejält spännande mot slutet och jag ser gärna att Walter och Jonna kommer tillbaka i fler berättelser framöver.




Stefan Tegenfalk: Pianostämmaren (Massolit Förlag 2012)
Den fjärde boken om poliserna Jonna de Brugge och Walter Gröhn är Tegenfalks svagaste så här långt. Där de föregående titlarna bjöd på spänning på olika håll, ja en lite mer avancerad story med flera karaktärer att följa är detta rätt rakt-på-sak utan krusiduller. Pianostämmaren är okej, men inte mer än så. Betygstrean går åt det svagare hållet.

De båda poliserna, och då framförallt Jonna, utreder en ung flickas försvinnande. När hon snart hittas död blir försvinnandet naturligtvis en mordutredning istället. In i berättelsen kommer så tonåringen Linnea som vi får följa redan ett par månader innan försvinnandet och mordet. Linnea har det tufft. Frånvarande föräldrar och svårt mobbad i skolan…

Vid sidan av polisarbetet söker Jonna sina rötter och kärleken. Kan hon kanske hitta mamma och pappa i Holland? Är det läkaren Peter som vinner hennes hjärta? Tja, den som läser får se! 405 sidor.