Olov Svedelid: Mitt namn är Eduard Braun Hitler (Bonnierförlagen 2001)
I tysk TV kliver drygt 50-årige Eduard Braun fram på bästa sändningstid och berättar att han är son till Adolf Hitler och Eva Braun. Folk blir som tokiga. Menar han allvar? Varför ge sig tillkänna först nu? Och varför stolt berätta att han är en Hitler, son till en avskyvärd massmördare?

Fast ljuger han ändå inte? Presskonferens hålls, media börjar jaga rätt på fakta som skall bevisa att han ljuger eller faktiskt talar sanning. Tidningen Wochen-Spiegel sluter avtal med Eduard och ökar sin upplaga drastiskt. Snart börjar allt tyda på att mannen verkligen är en äkta Hitler. Somliga fruktar att ondskan på nytt släppts lös i världen och blir rädda. Några nazistiska höjdare ser sig hotade av en Hitlers uppdykande. Kommer de att få vara ledare och åtnjuta respekt och makt om Adolfs riktige son vill ta över?

Och riktigt många människor välkomnar Eduard som en frälsare, en ny Führer. Hitlers möten runtom i Europa drar fulla hus överallt och nazisterna sluter leden och är på stark frammarsch. Hitlers nya parti växer sig allt större.

Ja, vad skulle hända om Hitlers arvinge klev fram och ville ta farsans plats som ledare? Upplägget är synnerligen intressant. Någon scen med hotelser och övergrepp är riktigt obehaglig. Men bitvis är det mycket text som jag inte tycker för berättelsen framåt. Det känns som utfyllnad, tempot går ner. Men så kommer slutet och när Hitlers planer avslöjas kommer en obehaglig chock som sånär grejar medelbetyg. 334 sidor.