Susan Hill: Kvinnan i svart (Modernista 2013)
(The Woman in Black. 1983)

Det firas jul hemma hos familjen Kipps. Alla är samlade, elden värmer skönt i öppna spisen och barnen försöker skrämmas genom att berätta spökhistorier. Pappa Arthur blir plågsamt påmind om sitt eget möte med osaliga andar långt tillbaka i tiden. Han blir ombedd att bidra med en skrämmande saga men vägrar. Senare sätter han sig dock för att skriva ned sin verklighetsbaserade berättelse.

Historien backar många år och vi får läsa Arthurs berättelse om hur han som ung 23-åring kom i kontakt med kvinnan i svart. Det hela började med att han fick i uppdrag att bevista en begravning och sedan sortera dödsboets dokument. Arthur jobbade på en advokatbyrå och den döde var en gammal klient som bodde mycket ödsligt.

Arthur berättar om hur han lämnar London och anländer till ett litet samhälle vid kusten, ett ödsligt landskap där blåst, mörker och kyla plågar trakten denna november, och hur alla han talar med blir som förbytta i samma stund han nämner vad han är där för att göra. Den dödes ägor håller sig alla långt borta ifrån och inget blir bättre när han sedan nämner en kvinna i svart som han sett på klientens begravning.

Susan Hill berättar på endast 140 sidor en småmysig liten spökhistoria om gamla tider. Det är hästar och gnisslande kärror, tidvatten och sankmarker, mörka gamla rum och korridorer och typisk brittisk landsbygd med vidsträckta hedar och en obehaglig dimma.

Stackars unge Arthur skall stolt och sturskt ta sig an den uppgift han fått av sin chef, spöken eller inga spöken. Ensam med en hund som enda sällskap stannar han i det stora huset för att sortera papper. Ahh…

Detta blir till en synnerligen tragisk spökhistoria, en bra berättelse, inte på något sätt så pass skrämmande så att man riskerar sin nattsömn men ändå välskriven och full av atmosfär. (Daily Express kommentar på baksidan ”Så otäck att hjärtat stannar upp.” skall du ta med en stor nypa salt men är naturligtvis ett citat som säljer boken).

Den obehagliga stämningen är påtaglig. Arthur är ensam mitt ute i ingenstans och att där finns spöken fattar vi tidigt. Vad kommer att hända? Varför spökar kvinnan i svart? Hur kommer allt att gå? Ja, vi vet ju redan från början att den där Arthur kommer att överleva övernaturligheterna, men mer än så…?