Super-action med Vandraren


D.B. Drumm: De överlevande (Winthers 1985, Super-action-serien #2)
(First, You Fight. 1984)

När jag läste denna bok senast för 20 år sedan var jag helt insnöad på rollspelen Mutant och Drakar & Demoner och då var detta en utomordentligt häftig bok. Jag var nybliven tonåring och gillade hjältarna som på film spelades av Stallone, Schwarzenegger och Mel Gibson. Lättsmält machoaction helt enkelt. Sådant är det gott om i denna bok. Action och brutalt våld från början till slut, alla 190 sidorna. En tunn kioskpocket om Amerika efter det tredje världskriget.

Landet ligger i ruiner efter atombomsanfall, alla slåss för överlevnad och det är brist på mat och bensin. Folk driver omkring, stjäl och mördar och den med mest vapen och tuffast attityd är hjälten som klarar allt. Här kallar han sig Vandraren. 1989 var han yrkessoldat, sen föll bomberna och satte världen i brand. Han förlorade sin familj. Nu driver han runt som en enstöring i sin bepansrade Likbil och letar efter vänner och en mening i tillvaron.

Efter att ha slagit ihjäl några anfallare och tvingats fly från andra kommer han så till en liten stad som överraskande nog är ganska välbehållen. Men det är bara som det ser ut på ytan. De vanliga överlevarna lever i skräck, många har dödats eller är inlåsta. Det pågår kamp mellan Franklin Millands och Zeke Aikers gäng, båda männen slåss om Makten, vill vara ortens Ledare. Båda sidor har också behov av en krigare som Vandraren och alla vill dessutom vara de som kapar den vagnslast med vapen som enligt ryktet skall passera staden inom kort.

Utan en tanke på att engagera sig för endera sidan låter Vandraren sig värvas av båda cheferna. Han kör sitt race och har ihjäl folk i båda lägren och andra människomonster både innan- och utanför stadens stängsel. Kulorna viner och blodet sprutar. När nästan alla ligger döda tar Vandraren sin bil och fortsätter sin planlösa resa över kontinenten. Många tycker säkert att detta är den allra sämsta, värsta typen av litteratur, men jag kan inte låta bli att vara lite förtjust i tysta, starka hjältar som ingen och ingenting rår på.




D.B. Drumm: Vägens rovdjur (Winthers 1985, Super-action-serien #6)
(Kingdom Come. 1984)

Krigsveteranen Kiel Paxton kallar sig nu år 2004 för Vandraren. Det har gått 15 år sedan det stora atombombskriget slog världen i spillror. Vandraren kryssar Amerika runt i sin omgjorda varubil, Likbilen.

Det hela börjar med att han passerar ett pågående överfall. En flock vägråttor (störda, våldsamma människoavskum) håller som bäst på att mörda resanden i ett karavansällskap. Efter att ha känt för att titta bort, strunta i allt, vänder han så bilen och kastar sig in i striden. Sällskapet är klart decimerat men överlevarna förstås glada över att fortfarande kunna andas. De visar sig utgöra resterna av en utsänd fredsdelegation från kungariket Wichita på väg till Kansas City. Det finns långtgående planer på fredligt samarbete mellan ledarna för respektive område.

Efter löfte om att rikligen belönas med mat, bensin och guld tar han sällskapet med sig i sin bil och styr kosan mot Kansas. Och det blir fler våldsamma sammandrabbningar mellan Vandraren och allsköns angripare. Det pangas och smäller konstant. Det ena gänget efter det andra utplånas eller skräms på flykten. Vi stiftar också bekantskap med en jättelik muterad katt, den kolsvarte Svarte Ryttaren och en vacker ung kvinna, allt på bara 192 sidor.




D.B. Drumm: Vapenbröder (Winthers 1986, Super-action-serien #10)
(The Stalkers. 1984)

Vandraren räddar folk i nöd och frestas att i utbyte mot bensin, mat och vapen följa med dem ett tag till, trots att han har mycket svårt att vistas bland andra människor. Vandraren är ju som du säkert redan vet en riktig ensamvarg. Den här gången går dock allt riktigt illa. Hans mest kära ägodel, Likbilen, blir stulen och den är ju inte bara hur värdefull som helst. I den förvarar han ju också det serum som gör honom frisk igen när han drabbas av restsymtom efter den nervgasattack han en gång utsatts för.

Han bara måste ta tillbaka bilen, så med ett gäng mindre lyckade ytligt bekanta susar han efter det mycket snabbare fordonet som försvinner i fjärran. Vandraren träffar också en indianstam och finner Orwell, en av sina gamla krigspolare från militärtiden, en kollega som också utsatts för nervgasen. Tillsammans gör de en attack mot sin gamla militärchef Vallone, han som utsatt dem för ovannämnda gasanfall för så länge sedan. 188 våldsamma sidor, precis som i tidigare böcker i serien.




D.B. Drumm: Att döda en skugga (Winthers 1987, Super-action-serien #14)
(To kill a shadow. 1984)

På nytt räddar Vandraren liv och blir mer eller mindre tvungen att slå följe med dessa överlevande ett tag till. Han stöter på en religiös sekt där ledaren Broder John, eller Kristus som han också kallas, har läst i sin heliga bok om Vandrarens ankomst. Han ser Vandraren som den utsedde, den väntade Helige Krigaren som skall skydda dem mot kommande hot. Det är bara en sak som inte riktigt stämmer; den Helige Krigaren skulle vara blind! Men vad händer? Jo, det dröjer inte länge innan Vandraren får en kula i skallen och förlorar synen. Så det så.

Vandrarens egna planer var annars att en gång för alla göra upp med sina gamla fiender överste Vallone och Svarte Ryttaren. Efter en väldig massa uppgörelser med dessa mäns egna soldater och genetiska missfoster blir det så ett sista möte. Eller? På ett sätt är detta kanske den mest otroliga boken hittills. Somligt känns så löjligt att hälften vore nog och jag funderar kring ett underbetyg, men samtidigt är det skönt med lite nytt, något som inte känns igen från tidigare Vandraren-äventyr.

Här får du en rejäl dos av överste Vallones mer eller mindre misslyckade militära genetiska experiment. Vad sägs om krälande ormansikten (människa och orm som kombinerats), vandrande murbräckor (människa och norhörning i otäck mix) och hybridbilar som är, just det, människa och bil i en katastrofalt sjuk sammanblandning. Lägg till detta vanliga skurkar, växter som suger livet ur folk och en hel del till och du får Vandrarens vassaste äventyr så här långt. 189 sidor.