Sören Olsson & Anders Jacobsson: Sune the superstar (Egmont Kärnan 2012)
Sune Andersson är snart 10 år och får höra att han inte bara kan leka hela dagarna. Han måste skaffa sig en riktig hobby, ägna sig åt några schemalagda aktiviteter, något organiserat. Men sport är inget för Sune och en framtvingad hobby att utöva tillsammans med andra, nej, det passar inte heller.

Snart är det dags för sommarens talangjakt för ungdomar. Sune skall självklart vinna! Sune skall bli en superstar, en världsstjärna. Frågan är bara i vad.

Storasyster Anna visar Sune en bild på en riktig superstjärna, en spansk fotbollsspelare med vågigt hår och glänsande vita tänder. Ah, det får Sune att klistra bomull i håret och smeta trälim på tänderna… Ja, men kom igen, Sune är tio år, ja bitvis blir det inte humor utan idioti.

Sune och lillebror Håkan följer med pappa till klädbutiken. Pappa visar expediterna att han minsann inte är en tjockis. Det måste ha blivit något fel på kläderna när han måste prova storlek XXL för att få plats. Ja, eller också är det något fel på pappa Rudolf. Eller så är han helt enkelt tjock.

Sune är farligt nära att skämma ut sig på ett bröllop med sin fåniga dans i mittgången men räddar till slut hela tillställningen från att haverera genom att tvinga lillebror att visa sina kalsonger! Tro det den som kan.

Sommarkräksjukan däckar Sune för en tid men han repar sig och smiter in på Friskis & Svettis för att bygga superstarmuskler. Så slutar talangjakten med att Sune skall uppträda som komiker. Han letar roliga historier på Internet men skoj blir det aldrig, tyvärr. 120 sidor.




Sören Olsson & Anders Jacobsson: Sune och tjejhatarligan (Egmont Kärnan 2012)
Sune skall börja andra klass och ser ut att få med sig pappa på skolstarten, det är inget som Sune gillar. Det dyker upp nya personer i klassen, lille Alfonsin Perez är en festlig kille och hans kusin får Sunes öron att lysa rött, Marie Perez är något av det vackraste Sune sett! Och nu skall hon börja i hans klass. Härligt såklart, men kan man och får man vara kär i flera tjejer samtidigt? Sune älskar ju Sophie!

Fjärdeklassaren Affe startar en tjejhatarliga och kräver att Sune skall gå med. Det blir såklart riktigt plågsamt eftersom Sune älskar tjejer.

En lärare blir sjuk och en vikarie anländer. Självklart börjar Sune och hans tuffa kamrater ställa till med bus och bete sig barnsligt. Att vikarien ger tillbaka med samma mynt och lurar pojkarna sätta sig på häftstift känns bara dumt och smått olagligt och föga passande i en barnbok.

Allt är annars lite lagom småskojigt men väldigt mycket känns bekant. Författarna återanvänder stora delar av egna boken Sune börjar tvåan från 1985, och skriver om och till somligt. Eftersom jag redan blivit bekant med en hel del av denna berättelse känns läsupplevelsen inte så festlig som den kunnat bli och istället blir jag sur på snikenheten hos skaparna att prångla ut en redan gammal berättelse delvis reviderad så som en ”helt ny Sune-bok”. 126 sidor.




Sören Olsson & Anders Jacobsson: Sune och roboten Rudolf (Egmont Kids Media 2013)
Sunes pappa bara måste vara en robot. Han kan ju knappast vara mänsklig så klumpig och klantig som han är. Fast å andra sidan, inte är väl robotar speciellt klantiga heller? Sune måste ta sig an ett nytt uppdrag, han måste spana på pappa Rudolf för att få reda på om denne är en robot, en rymdvarelse eller faktiskt en riktig människa.

På 155 sidor hänger Sune med sin pappa, ibland är något småsyskon med, ibland dyker hela familjen upp i berättelsen. Pappa Rudolf fjantar sig i lekparken; fastnar i rutschbanan, flyger av gungan. Han biter i ett skivfodral och skadar tänderna. Han skall muta bilbesiktningsmannen, som visar sig vara en kvinna.

Rudolf backar på en tant, tvättar rumpan i handfatet, deltar på ett Friskis & Svettis-pass, försöker hjälpa Sune med matteläxan. Ja, det blir allt detta och mer därtill, tokigheter på löpande band. Det mesta dock mer dumt och löjligt mer än att det verkligen roar på allvar.

Jag har svårt att roas av en vuxen man som parkerar på övergångsställen och kör på gamla tanter. Så som han framställs kan han ju faktiskt inte klara av ett enda dugg och det är väl inte så värst skoj egentligen. Pappa Rudolf är ju klippt värdelös, och boken är sådär…




Sören Olsson & Anders Jacobsson: Dra åt skogen, Sune (Egmont Kids Media 2013)
Sune och flickvännen Sophie tar med sig sina respektive familjer på ett gemensamt campingäventyr. Sommarlovet/semestern skall avnjutas i sällskap med goda vänner i en lugn, avkopplande, naturskön miljö. Det blir naturligtvis pannkaka av alltihopa även om allt till slut förstås slutar bra när ungdomarna upptäcker 7000 år gamla grottmålningar.

Dessförinnan är hela naturupplevelsen en enda lång plåga, för Sune och Sophie och i viss mån även för läsaren. Pappa Rudolf är tidernas bäste scout och han kan och vet precis allt om djur och natur och campingliv. Pappa Ragnar å sin sida är bästa vän med den legendariske fotbollsspelaren Pajsaren Persson. Självklart visar sig båda påståendena vara lögn men männen tävlar om att bräcka varandra och snart är alla de fyra vuxna i luven på varandra.

Det hela är förstås menat att vara roligt men jag skrattar inte. Nu tillhör jag säkerligen inte den tänkta målgruppen för den här sagan men detta kan jag inte heller rekommendera mina egna barn att läsa. Det hela är för dumt och löjligt. Jag tycker inte att det passar sig i en barnbok att vuxna tjafsar konstant och bråkar med varandra genom att stoppa ormar i andras tält och maskar i maten, såga sönder bänken över latringropen, göra hål på vattendunkar, blöta ned kläder osv. Det känns mer dumt än något annat att vuxna kissar på elden och bränner snoppen…

Bland de tidiga Sune-böckerna fanns flera berättelser och olika episoder det gick att skratta gott åt, numera rör sig humorn oftast på fel sida om det roliga och är mest pinsam och barnslig. Det börjar bli hög tid att säga hej då till familjen Andersson. 137 sidor.




Sören Olsson & Anders Jacobsson: Sune på bilsemester (Egmont Kids Media 2014)
Familjen Andersson går på bröllop och Sune börjar fundera kring hur en riktig drömtjej skall vara. Pappa Rudolf glömmer som förväntat att handla en present till brudparet och får skäll av hustrun. Han skall lösa krisen genom att ge bort en ful tavla familjen har hemma på väggen.

Rudolf ångrar sig dock när han får veta att tavlan kan vara värd en miljon om den är målad av den kände konstnären Nyllet. Familjen ger sig iväg på bilsemester i Europa. De skall resa längs vägar pappa Rudolf och mamma Karin färdades på för 20 år sedan i samband med deras smekmånad. Huvudmålet är att träffa konstnären Nyllet och se om han kan signera tavlan åt dem!

Naturligtvis blir det en smått kaotisk resa. Mamma Karin som redan ser sig som en miljonär har plötsligt inget emot att spendera pengar de inte har; på lyxig hytt på färjan, på god mat och shopping.

Pappa Rudolf klantar sig som vanligt, igen och igen, kör fel och vilse. Sune har insett att drömtjejen är en viss Nicole som han snart skall få träffa, storasyster Anna längtar hem, lillebror Håkan är präktigt ifrågasättande till det mesta och lillasyster Isabell nästan osynlig.

Det blir ”förväntat knas” på färjan, på vägarna och på hotell och restauranger. De allra västa tokigheterna är bortskalade och knashumorn ligger på en rimlig nivå, om än med rätt billiga och förväntade skämt. Men så blev också den här berättelsen en familjefilm, eller om det var filmmanuset som sedan blev den här boken? Hur som helst, detta är en okej Sunebok på 157 sidor.