Sören Olsson & Anders Jacobsson: Sune i Grekland (Egmont Kärnan 2009)
Till pappa Rudolfs stora förtret blir det en semester i Grekland för familjen Andersson. Rudolf hade hoppats på en betydligt billigare fisketur till Myggträsk men den här gången blev han rejält nedröstad. Grekland skall bli kul tycker Sune men att ta en massa sprutor inför avresan är inget vidare. Och sen går det precis som vanligt – riktigt illa! Det som kan gå fel gör det såklart. Passen är gamla, fel saker hamnar i bagaget och tullkontrollanten vill ta somligt i beslag. Väl i Grekland blir det naturligtvis stök med språket, maten och mycket annat.

Det är tur att Sune träffar Hedda, en supersnygg tjej som han bara måste tjusa. Hon är dock bara intresserad av Sune om han gör den ena knasiga saken efter den andra. Jaså, han vågar inte? Är Sune en fegis, en trist kille? Ja, då vill inte Hedda ha honom. Så Sune ställer såklart upp och gör dumma bus...

Upplägget känns ganska förutsägbart. Sådant som kan hända oss alla på semestern drabbar även Sune och hans familj, inga överraskningar här inte. Mer trist än festligt är det att Sune ställer upp på knäppa Heddas dumheter för att imponera. Betyget blir en svag trea för dessa 158 sidorna.




Sören Olsson & Anders Jacobsson: Skämtaren Sune (Egmont Kärnan 2010)
Sune har förlorat sin tjejtjusarkraft! Ajajaj. Den respons han får från det motsatta könet är att han, charmören Sune, mest är pinsam. Det vill han såklart inte alls vara, han vill tjusa tjejer som aldrig förr, men vad kan han göra? Storasyster Anna berättar att humor kan vara en väg fram. Tjejer gillar roliga killar.

Sagt och gjort, Sune skall bli den roligaste killen i trakten. Frågorna är bara hur och vad han skall göra? Sune fattar beslutet att följa med pappa Rudolf för att se och lära. Pappa brukar ju kunna få folk att skratta. Men det är kanske oftast för att han är så pinsam…

Sune involverar lillebror och lillasyster och börjar testa hur kul det egentligen är med vattenballonger, en tårta i ansiktet och andra simpla bus. Inte så värst festligt alls skall det visa sig.

Boken Sune skämtaren är en liten besvikelse och inte speciellt rolig, mer som ett skämt i sig, haha. 133 sidor.




Sören Olsson & Anders Jacobsson: Sune (Egmont Kärnan 2010)
Efter drygt 25 Sune-böcker börjar jag känna mig rätt mätt på grabben. Jag har följt honom från första klass och en bit in i mellanstadiet, upplevt hans skoltid och fritid. Det har varit läxor och bus, lov och semestrar, somligt riktigt knasigt och skojigt, annat lite sådär på gränsen till tramsigt och barnsligt.

När jag nu tar mig an boken Sune visar det sig att författarna backat storyn tillbaka till starten för en sådär 25-30 år sedan. Återigen är det dags att skriva om Sune 7 år och hans första år i skolan. Vid genomläsningen känns väldigt mycket riktigt bekant och en sökning på Internet avslöjar att boken mycket riktigt till viss del är en variant på Sune-seriens första.

Av de 14 kapitlen är fyra stycken omskrivna och uppdaterade läser jag, men nog känns det som att det är mer än så som är bekant från förr. Dessutom känns det trist att allt handlar om den lilla Sune i första klass när man ju varit med när han vuxit och tagit steget in i 2a-klass och så vidare. Det är uppenbart att författarna vänder sig till en helt ny generation läsare, men å andra sidan, vem sjutton (mer än jag?) har fortsatt att läsa alla Sune-böckerna sedan starten?

Nåja, hade jag inte varit med från början hade detta väl varit helt okej, nu måste jag dock uttrycka min besvikelse över att den nya boken är en variant på den första och sätta betyg därefter. Det blir en tvåa, somliga av busen, skämten och överraskningarna känner jag ju igen.

Vi lär som sagt känna Karl Sune Rudolf Andersson, hans storasyster Anna, lillebror Håkan samt mamma och pappa. Sune börjar på Söderskolan och hamnar i samma klass som sin stora kärlek, grannflickan Lina Sophie Blixt.

Sune skriver en saga om en katt och bestämmer sig för att bli tjejtjusare. Han tappar en tand och besöker Kulturskolan för att spela instrument. Sune skall rädda kompisen Daniel som tagits till fånga av några tredjeklassare och så är han rädd för mattanten Pomperipossa som tvingar en att äta upp allt på tallriken!

Sune tror att grannen Gunnar Gren är en varulv, Sune leker mamma, pappa, barn och så firas det Lucia och nyår. Ja, och så blir det ytterligare lite skoltid och vardag för Sune. 141 sidor.




Sören Olsson & Anders Jacobsson: Sunes skolresa (Egmont Kärnan 2011)
Sune ser verkligen fram emot sin skolresa, men inte fullt så mycket längre när det visar sig att pappa Rudolf skall följa med som extra förälder! Han brukar ju allt som oftast både skämma ut sig och hamna i klistret.

Klassen skall bo på lantgård, gå på tivoli, äventyrsbad, museum och göra mer än så. Det är fullspäckade dagar och upplagt för mycket skoj.

Och så blir det högst medelmåttigt. Någon får ett myggbett på snoppen, Sune sätter sig av misstag i tjejernas bastu, somliga skolbarn blir rädda för berg- och dalbanan, Sune är rädd för kallvatten när de skall bada ute. Inte så märkvärdigt skoj faktiskt.

Sen fortsätter det med tokerier från pappa Rudolf som gnäller över en timslång bussresa, förstör museiföremål och biter folk i spökhuset. Det är ju mer dumt och opassande i en barnbok än festligt.

Snart måste både Sune och pappa växa upp. (Eller också borde jag helt enkelt sluta läsa den här serien…) 126 sidor som tyvärr inte framkallade några skratt.




Sören Olsson & Anders Jacobsson: Sune slutar första klass (Egmont Kärnan 2011)
Vi följer Karl Sune Rudolf Andersson genom vårterminen i första klass. Jullovet är slut och klassen skall samlas igen. Någon kamrat har oväntat slutat och flyttat från staden.

Det blir julplundring i kyrkan och sedan tema: vänskap i skolan, båda rätt misslyckade tillställningar. Sune är ju absolut ingen sportkille men till sportlovet skall det sportas ändå. Sune hittar på egna sporter och sedan säger han dessutom att han kan åka skridskor och spela ishockey. Det kan han ju verkligen inte…

Sedan skall klassen till badhuset och då ljuger Sune igen. Han påstår att han kan simma fast han inte alls kan det. Det är dumt att ljuga!

Mer dumheter blir det när Sune ringer larmnumret 112 för att be polisen hämta hans lillebror. Sådant beteende är inte populärt utan riktigt dumt, men nog är det skoj att Sune och lillebror Håkan skall tigga påskgodis, inte som påskkärringar, utan som mördarkanin och påskskurk!

En rättstavningsövning får Sune att börja gråta och när han kommer till skolavslutningen utan föräldrar är det nästan så att andra barns föräldrar gråter över stackars Sune som tydligen inte har föräldrar som bryr sig om honom. Sune som ju förbjudit mamma och pappa att komma till skolan – Sune är ju en stor pojke!

Innan skolavslutningen skall eleverna hjälpas åt att ta bort klotter och Sune finner sådant som självaste rektorn skrivit dit tidigare och så drabbas Sune igen av den mycket fruktade goddag-goddag-sjukan. Vilken tur att fröken vet hur den kan botas.

Här kommer endast 142 sidor men det händer som du märkt massor. Ibland är Sune klipsk och rolig, ibland gör han dumheter som vilken 7-åring som helst. Småroligt hela vägen, från start till slut och det trots att författarna tydligen har hoppat tillbaka i tiden för att återigen skriva berättelser om Sunes första tid i skolan.