Sören Olsson & Anders Jacobsson: Sunes hjärnsläpp (Rabén & Sjögren 1996)
Med en pappa som är en de klantigaste personerna som finns och en mamma som är en riktig slarvmaja är det inte konstigt om deras barn Sune ibland drabbas av hjärnsläpp i otäcka, farliga eller pinsamma situationer. Tur då att Sune har en vän med huvudet på rätta stället. Sophie försöker lära Sune allt om hur han skall ta hand om gamla sopor, hur han och hela familjen skall källsortera sina sopor. Och det är såklart ett mycket vettigt budskap men det är samtidigt så genompräktigt att det sticker ut lite från de vanliga knas-roliga och ibland allvarliga sakerna Sune är med om.

En annan tokighet som känns lite malplacerad är att när Sophie och Sune skall tälta råkar Sophie dra av Sune både byxor och kalsonger. Och då börjar Sune hoppa runt och vifta med snoppen framför kärestan... Hjärnsläpp eller? Sune går väl i fyran? Även pappa Rudolf får som sagt rejäla hjärnsläpp ibland eller ganska ofta faktiskt. När han skall köpa en ny gräsklippare och är snål med pengarna blir det en billig jordfräs han kommer hem med istället. Och så bjuder han in folk på grillfest och glömmer det...

Kalaset blir såklart riktigt trist. Hela boken var egentligen inte så värst märkvärdigt skoj heller. 124 sidor som inte är så festliga som en del tidigare Sune-böcker.




Sören Olsson & Anders Jacobsson: Sunes hemligheter (Rabén & Sjögren 1997)
Sune har världens hemligaste hemligheter. En typ av hemligheter rör sådant han gjort och helst vill glömma, dvs. tillfällen när Sune gjort bort sig. En annan sorts hemligheter kan vara när Sune med list lurar andra. Den allra hemligaste av alla hemligheter rör listan över tjejer han pussat. Den listan kommer ingen annan åt för den har Sune gömt djupt inne i kroppen, i hjärtat och hjärnan.

På dessa 112 sidor handlar det mest om den andra typens hemligheter, sådana tillfällen när Sune lurar andra. Här bjuder han t.ex. på mycket speciella godiskulor, Sune och hans mamma bakar allt annat än vanliga bullar, Sune slarvar bort en lånad biblioteksbok, Sune är på cykelutflykt och ja, mycket annat händer också. Allt mycket lättläst och ganska festligt trots ibland väl enkla skämt av kiss-och bajs-karaktär.




Sören Andersson & Anders Jacobsson: Gult är fult, Sune (Rabén & Sjögren 1998)
Dessa 122 sidor handlar om Sune och hans påskvecka. Det är påsklov, familjen bråkar om påskfjädrar och vräker i sig påskgodis som påskharen kommit med. Sune klär ut sig till påskkärring, knackar dörr och tigger godis. Det är synnerligen pinsamt att klä ut sig till tant, men uppenbarligen nödvändigt för att få godsaker, tycker Sune.

Han skall rädda sin storasyster från Ondskan och det vet väl alla att Ondskan inte tål senap och kärlek! Att handla leksaker på långfredagen blir misslyckat för då är ju affärerna stängda och förutom en hemsk episod där pappa Rudolf smäller av påskraketer händer inte så värst mycket mer. Det hela är lite lagom mesigt och det är glest mellan de riktigt roliga händelserna.




Sören Andersson & Anders Jacobsson: Plugghästen Sune (Rabén & Sjögren 1998)
Sune, en plugghäst? Nja, kanske inte riktigt. Han glömmer faktiskt att läsa på till ett engelskaprov. Men bortsett från det är han nog en person som älskar skolan. Där får han ju lära sig en himla massa nyttiga och roliga saker. Och så finns där förstås tjejer att tjusa... Fast det är inte alltid så lätt. Sune är ju inte speciellt duktig i gymnastiken, dyka kan han inte och de tuffa grabbarna mobbar honom för att han gillar syslöjd. De mobbar honom också för hans nya tjusiga byxor, men som tur är kan Sune ge igen.

På 115 sidor finns här en massa olika korta episoder ur Sunes liv. Den om Roliga Timmen är tyvärr inte speciellt rolig och kapitlen om en strumpbegravning, när han käkar upp frökens penna och tror att det finns en demon på skolans vind känns mest dumma. Ja, för att vara tio år är Sune ibland faktiskt ganska knäpp. I andra kapitel stjäl han mat, hittar en kniv, är med i en bastutävling och har trafikundervisning.

Berättelserna handlar som du märker om allt mellan himmel och jord och det hela är som vanligt mycket lättläst men tyvärr alltför sällan riktigt roligt. Nu har författarna slängt ur sig ett par mindre festliga böcker i rad. Synd.




Sören Andersson & Anders Jacobsson: Sune och familjen Anderssons sjuka jul (Rabén & Sjögren 1998)
Här kommer den överlägset tjockaste Suneboken (254 sidor) och än en gång är det julen som står i centrum. Tack och lov är det en bättre berättelse än den det bjöds på i Sunes jul. Här kommer ett kapitel för varje dag i december fram till och med julaftonen och det hela börjar tyvärr på allra värsta sätt. Mamma Karin har så mycket att stå i och ta hand om inför julen att det blir alldeles för mycket. Städa, handla, baka, pyssla och pynta, köpa julklappar, ta hand om barnen osv. Stackars mamma Andersson kollapsar och måste läggas in på sjukhus.

Det blir en dubbel katastrof för Sune och syskonen. Nu måste verkligen pappa Rudolf kliva fram och ta över. Och pappa har ju aldrig varit speciellt bra på att göra många saker samtidigt eller ens enskilda saker en i taget utan att klanta till det. Just den här månaden har dessutom hans chef gett honom en arbetsuppgift som bara måste vara klar innan jul. Det blir stressigt även för pappa med jobb, inköp av julgran, Luciafirande och mycket annat. Både stiliga och otäcka doktorer finns runt Sunes mamma, men säg det onda som inte för något gott med sig... När Sune besöker mamma på sjukhuset träffar han på den snygga tjejen Elin!