Whitley Strieber: Varulvarna (Legenda 1990)
(The Wolfen. 1978)
Poliserna DiFalco och Houlihan gästar stadens bilkyrkogård och blir plötsligt överfallna och dödade, slitna i stycken och söndertuggade. Attacken ser ut att ha kommit från vilda hundar men vidare undersökningar pekar på något annat… Exakt vad är dock oklart för så här vilda hundar har man väl aldrig stött på tidigare, ej heller sådana tassavtryck eller kloavtryck. Om forskare inte visste bättre skulle de spontant gissa på varulvar (haha) men sådana finns ju förstås inte…

Poliserna Neff och Wilson tittar närmre på fallet och blir snart även de av samma uppfattning – det måste väl otroligt nog faktiskt röra sig om varulvar… Men hur får man folk att tro på det? Ingen annan i polishuset stöttar deras vansinniga påståenden och vill hellre stänga av dem från arbetet än hjälpa dem med de här vansinnesidéerna.

Snart har förstås varulvarna som länge, länge levt i skymundan i staden insett att Neff och Wilson kommit dem på spåren och beslutar sig för att döda dem.

70-talsromanen Varulvarna är en simpel monsterhistoria om smarta varulvar som smyger i skuggorna i New York och då och då käkar upp en uteliggare eller en ensam vandrare. Nu har de siktet inställt på att jaga två poliser och alla de sprider sina varulvshistorier till…

Ja, detta var väl möjligen en helt okej monsterberättelse trots allt. Varulvar i New York kan tyckas vara ett rätt osannolikt upplägg men i staden som aldrig sover finns väl allt och lite till, eller hur?! Så varför inte varulvar liksom? Skildringen av varulvsklanens tankar och tillvaro är intressant och trovärdig, skänker ett slags legitimitet till storyn. Detta rör inte något hjärndött monster vilket som helst utan här får man vardagen även från ”den andra sidan” så att säga. Det blir liksom inte hur otroligt som helst. Men hur som helst, det blev tyvärr heller aldrig superspännande och slutet är jag trots allt lite besviken på så något bättre än en betygstrea kan inte komma på fråga och rör sig den trean någonstans så är det nog åt det svagare hållet. 275 sidor.