Stieg Larsson: Män som hatar kvinnor (Norstedts 2005)
Låt dig inte skrämmas av den tjocka boken, de 567 sidorna är lättlästa och har du väl börjat läsa vill du inte sluta. Det här är rejält spännande och handlar så klart om män som hatar kvinnor. Kvinnorna här har blivit misshandlade, urinerade på, våldtagna, slaktade. Det är en del sjukt grymma scener som utspelar sig. Det handlar också om män som älskar kvinnor, av både rätt och fel anledningar.

Huvudperson är ekonomijournalisten Mikael Blomkvist. Han har lagt ned viss möda på att granska en förmodat skum affärsman i sömmarna och gått hårt åt honom i media. Nu är Mikael stämd för förtal och dömd till fängelse. I väntan på att hamna i en cell tar han en paus från sitt jobb. (Tillsammans med några vänner ger han ut tidskriften Millennium, en tidning som säljer allt sämre...). Då får han ett ovanligt uppdrag. Henrik Vanger, en gång en av landets främsta industriledare, har arbete åt Mikael.

Vanger är drygt 80 år. I 40 års tid har han på sina födelsedagar fått sig tillsänt en tavla med en pressad blomma, oftast olika blommor och paketen avsända från jordens alla hörn. I lika många år har hans älskade släkting Harriet varit försvunnen. Att hon är död förstår han, men vart försvann hon och vem tog livet av henne? Och varför hånar mördaren honom med sina mystiska paket? Vanger misstänker att mördaren står att finna inom familjen eller bland deras närmaste vänner och anställda. Ja, där är uppdraget för Mikael Blomkvist.

Till en början tvekar han sannerligen, det går inte att finna en lösning efter 40 år när poliser och anhöriga sökt överallt hela den här tiden. Men han får förstås ett erbjudande han inte kan tacka nej till. Under ett års tid bosätter han sig i Vangers hemtrakt och letar efter sanningen.

In i handlingen kommer också spänningslitteraturens kanske mest udda figur, 24-åriga Lisbeth Salander. Kortväxt, mager på gränsen till anorektisk, piercad, tatuerad, bisexuell, tystlåten, stökig, världens bästa datahacker. Ett problembarn minst sagt. Och ovanpå detta omyndigförklarad och troligen psykiskt sjuk. Tillsammans med den mycket äldre journalisten Blomkvist utgör de ett sannerligen annorlunda par. Läs! Och när du är klar vill du liksom jag genast ta dig an Larssons andra bok.




Stieg Larsson: Flickan som lekte med elden (Norstedts 2006)
Lisbeth Salander har förstorat brösten och avlägsnat några tatueringar och piercings. Hon har stoppat ett äktenskapsgräl för gott och överlevt en tornado på Grenada. Väl hemma i Sverige igen märker hon att advokat Bjurman, hennes förvaltare, som hon trott sig ha under full kontroll inte varit så kuvad som förväntat och önskat. Nej, tvärtom.

Full av hat har han snokat reda på allt som finns att veta om Salander och lejt mördare för att förpassa henne från de levandes skara.

Dag Svensson har skrivit ett fantastiskt utkast till en bok. Han har granskat svensk sexhandel och de män som nyttjar de prostituerades tjänster. Boken kommer att chockera omvärlden. Dag tänker namnge politiker, poliser och advokater som sexköpare och han har bevisen. Han vill att Mikael Blomkvist och Millennium-gänget skall publicera hans bok. Det gör de gärna men innan allt hamnar på tryckeriet hittar Mikael Dag och hans fru brutalt mördade i bostaden. Efterlyst och misstänkt för dubbelmordet blir... Lisbeth Salander, nu jagad inte bara av kontrakterade proffsmördare utan också av landets poliskår.

Mikael Blomkvist vill också gärna ha tag på henne, men Salander står ingenstans att finna. In i bilden kommer kungen av Kungsan, boxaren Paolo Roberto. Han får gå en tuff fight mot en smärtokänslig blond jätte och blir hjälte. Jag vet inte riktigt om jag gillar idén att låta Paolo Roberto agera privatdetektiv i berättelsen. Nåväl. Efter 600 sidor exploderar våldet på allvar och Stieg Larsson bjuder på en riktig chock. Som en blixt från klar himmel. Som en smäll i solar plexus från Paolo Roberto.

Några sidor senare tänjer författaren på gränserna för det trovärdiga. Om han lyckas hålla sig på rätt sida är det med nöd och näppe. Totalt 632 sidor är några för många och även om det hela är lättläst och berättelsen är bra så är det inte riktigt i klass med debuten.




Stieg Larsson: Luftslottet som sprängdes (Norstedts 2007)
Den avslutande delen i Larssons Millennium-trilogi tar sin början direkt där andra boken tog slut. Lisbeth Salander och hennes far tas in på sjukhus, båda svårt medtagna efter den fajt de just haft. De får rummen intill varandra och börjar båda fundera på hur de skall kunna ta livet av den andre och komma iväg från sjukhuset. De är dock alldeles för kraftlösa för att kunna komma upp ur sängarna och det blir till att ligga kvar i större delen av boken.

Pappan Zalachenko som länge har skyddats av Säpo kräver från sin sjuksäng fortsatt beskydd och hjälp. Lisbeth Salander å sin sida bevakas dygnet runt och är föremål för en stor kommande rättsprocess. Skall hon dömas för mord? Skall hon tas in på mentalsjukhus igen? Eller kan sanningen äntligen komma fram? Skall världen få veta att Lisbeth är ett oskyldigt offer, utnyttjad och manipulerad av advokater, läkare och mäktiga män inom säkerhetspolisen? Ja, Lisbeth kan verkligen inte jobba för sin egen sak där hon ligger helt isolerad (utan dator!) från omvärlden.

Journalisten Mikael Blomkvist fixar så att hans syster blir Lisbeths advokat och de kan i alla fall börja sätta samman någon sorts försvar. Blomkvist själv försöker gräva fram sanningen kring den mycket hemliga grupp inom Säpo som tydligen brutit mot alla lagar när de skyddat ryssen Zalachenko och samtidigt försökt hålla flickan Salander i schack omyndigförklarad och inspärrad på dårhus. Snart förstår dessa gamla män i skuggorna att Blomkvist är dem på spåren och operation utrensning påbörjar. Snart avlider de inblandade en efter en. Skall någon kunna bevisa Salanders och Blomkvists skrämmande påståenden?

Efter 704 sidor har Stieg Larsson knutit ihop alla lösa, spretande trådar i berättelsen. Och då har vi utöver ovanstående följt medarbetarna på tidningen Millennium när de arbetar, deltagit i olika bevakningsuppdrag som Milton Security åtagit sig och lyssnat av flera möten där vanliga poliser och Säpo-anställda planerar att både stävja och begå brott.

På det hela taget är denna den avslutande delen mer omständlig och går i makligare tempo än de föregående. Alla spanar på alla. Actioninslagen är få men trovärdigheten i berättelsen är hög. Det är en bok svår att lägga ifrån sig men jämfört med tidigare delar en liten, liten besvikelse. På något sätt känns detta inte som en egen ny roman utan mer som ”bara” 700 sidor avslutning, en avrundning på allt som hänt tidigare. Nu skall liksom säcken knytas ihop och så sker. På ett sätt synd för jag hade gärna läst fler berättelser om Salander och Blomkvist. Jag saknar dem redan. Betyget blir en superstark trea.