Wilbur Smith: Tigerns öga (BW-pocket 1987)
(The Eye of the Tiger. 1975)
Ex-militären Harry Fletcher har ägnat sig åt skumraskaffärer, bytt namn och flytt till S:t Mary’s Island. Där försörjer han sig på att ta turister ut på havet för att fiska och dyka och försöker leva ett så rättskaffens liv han bara kan. Fast i viss mån sysslar han förstås fortfarande med skumraskaffärer då och då och det rör väl främst smuggling av somligt när risken förefaller låg och belöningen passande. Harry är långt ifrån rik och kämpar för att få verksamheten att gå runt. Båten är väl egentligen det enda han äger.

Och så en dag dyker de upp, ett sällskap män som vill bli skjutsade ut på havet i ett sökande efter något. Harry ställer upp men inser snart att han fått onda män med sig ombord och att hans liv inte är så mycket värt.

Något fiskas upp ur havet innan skotten faller och somliga är döda. Harry kommer undan med blotta förskräckelsen men det är såklart bara början på en livsfarlig tillvaro. Onda rika män kan lätt rekrytera fler elaka hantlangare och snart är det fler personer som jagar efter en gammal okänd skatt, en gyllene tiger med ett diamantöga. Och Harry vet förstås för mycket!

Detta är 318 lättlästa sidor storslaget äventyr mestadels till havs. I jakten på mer information om mysteriet flyger Harry till London för en kort visit men resten är dykutflykter, möten med otäcka skurkar och katt- och råttalekar på små öar. Gammal vänskap och lite romantik står som skarp kontrast till det brutala våldet och ett par överraskande vändningar skruvar till historien. Jag gillar Wilbur Smiths berättelser och denna är inget undantag, Tigerns öga är en solid spänningsroman med maritimt tema. Det blir en betygstrea men sagan är nog egentligen närmre 3,5. Det här är god underhållning.

Wilbur Smith: Katastrofen, del 1 (Bonniers 1981)
(Hungry as the Sea. 1978)
Nick Berg gifter sig till pengar och arbetar sig upp till en topposition inom Christyrederiet. Nick designar storslagna fartyg och driver fram otaliga säkerhetsanordningar men sen blir han utmanövrerad av den lurige Duncan Alexander.

Rederiprinsen Nick ser sig plötsligt förlora både VD-positionen och sin vackra hustru och son till sin ärkerival. Men Nick är inte ens 40 år fyllda, han har talang och ett jävlar anamma, han tänker inte ge upp. Snart driver han företaget Högsjöbogsering och har själv ritat ett par rejäla bogserfartyg som världen inte sett maken till.

Tyvärr är han svårt skuldsatt och verkligen beroende av ett antal lyckade och välbetalda uppdrag. Han och teamet ombord Warlock står i begrepp att ta ett bärjningsuppdrag för oljebolaget Esso när ett larm kommer.

Det är Christyrederiets stora lyxkryssare Golden Adventurer som långt söder om Kapstaden, i trakterna av Antarktis som sprungit läck. Nu sänder man ut ett rop på hjälp.

Nick sätter företaget på spel när han överger Essouppdraget för en osäker räddningsaktion söderut. Nicks fartyg är inte heller närmast så han riskerar att bli helt utan ersättning. Samtidigt tar Golden Adventurer mycket stryk i den storm som härjar. Ute är det tjugo minusgrader och en livbåt efter en annan har gått sönder och nån fullastad har slitit sig från sin livlina…

Min version av berättelsen Katastrofen kommer i två delar. Första delen av Wilbur Smiths saga omfattar 230 sidor och handlar främst om en kapplöpning för ett räddningsuppdrag och därefter om den herkuliska uppgiften att försöka bärga lyxkryssaren. Havet är djupt, kallt, hårt, livsfarligt. Vågorna går höga, vindar blåser med stormstyrka. Ja, tillvaron är hemskt tuff och långt ifrån alla klarar livhanken…

Wilbur Smith: Katastrofen, del 2 (Bonniers 1981)
(Hungry as the Sea. 1978)
Del två av berättelsen börjar med att Nick Berg måste fajtas i rätten mot sin ärkefiende Duncan Alexander för att få den ersättning han förtjänar för det uppdrag han utfört i del ett. Men lyckligtvis får han en rejäl slant och kan betala sina arbetskamrater och satsa vidare på sitt bärgningsföretag, fattas bara annat. Nu tar han sig an nya storaffärer och planerar att sälja och frakta isberg till araber i öknen…

Då meddelar hans ex-fru att hon vill ha honom tillbaka, vilket är lika underbart som retligt eftersom han just nu har det så bra med Samantha. Och hustruns nya make Duncan Alexander har dessutom fuskat på jobbet, tagit fula genvägar för att spara pengar. Det enorma tankfartyg som Nick designat åt Christyrederiet har Duncan modifierat, snålat in där han kan och struntat i alla säkerhetsmarginaler. Men fartyget skall snart fara i väg och det med en enorm mängd kadmiumrik olja ombord. Kommer fartyget fram tjänar Duncan miljoner men olyckligtvis fruktar Nick det värsta. Ett sjunket skepp skulle vara illa nog men kadmiumolja i havet vore tidernas värsta miljökatastrof.

Både Nick och Samantha gör sitt för att försöka stoppa det två kilometer långa tankfartyget men Duncan är så övertygad om fartygets förträfflighet och en oproblematisk resa att han själv kliver ombord med både hustru och hennes pojke, Nicks egen son. Fartyget Golden Dawn ger sig i väg och det är då orkanen Lorna slår till…

Katastrofen del 2 omfattar 248 sidor, något fler än del ett, men här är å andra sidan teckensnittet något lite större så sidorna kan vändas lite snabbare… Och sen är det väl snarare Katastroferna det handlar om, pluralis, ett par stormar, ett par olika fartyg i nöd… Kanske att del ett är den något mer spännande delen om man skall jämföra de båda, men delarna utgör tillsammans en händelserik, fartfylld saga, en rejäl dos sjöfartsdramatik. Ja, ingen skriver väl äventyrsromaner som Wilbur Smith, inom sitt område står han verkligen i en klass för sig.

Wilbur Smith: Kapningen (BW-pocket 1991)
(Wild Justice. 1979. Även utgiven som The Delta Decision.)
Det lilla gänget med uppsluppna ungdomar är inte de hemvändande semesterfirare de verkar vara, de är i själva verket iskalla terrorister. De kliver ombord på ett British Airways-plan på Mauritius på väg mot Nairobi och London, men väl i luften tar de kommandot och styr om färden mot Sydafrika. Bomber placeras ut ombord och i cockpit står en beväpnad och mycket vacker Ingrid och har järnkoll på piloterna. Terroristerna är väl förberedda och tänker inte misslyckas med sitt uppdrag.

På väg mot Sydafrika är nu general Stride med sina trupper, färsk ledare för Kommando Tor, en gren av topphemliga företaget Atlas som bekämpar internationell terrorism. Efter att ha blivit borttvingad från en mycket emotsedd ledig stund med dottern och en hel räcka falsklarm senaste tiden är han allt annat än sugen på mer jobb, särskilt om det här också skulle visa sig vara falskt alarm. Radiotystnad från ett flygplan behöver ju inte betyda det allra värsta.

Men detta är förstås inget falsklarm, ingen övning. Situationen är nog så verklig och farlig. Terroristerna skojar inte och de håller över 400 personer som gisslan. En person är redan skjuten och dessutom verkar de mot alla odds känna till både Stride, Kommando Tor och Atlas. Någonstans verkar det finnas en mycket högt uppsatt läcka. Hur skall Stride kunna lyckas frita gisslan om deras bästa hemligheter redan är avslöjade?

Ja, räddningsaktionen går så där och Stride får hållas ansvarig. Det är bara att ge honom sparken så att han kan fokusera på att leta upp figuren bakom alltihopa, den mystiske Kalifen. Olyckligtvis blir Strides egen dotter också kidnappad och det går inte att lita på någon. Kanske till och med att kvinnan han älskar faktiskt är Kalifen?! Jag trodde absolut att hela boken skulle handla om flygkapningen och ett fritagningsförsök men den delen utgör bara drygt 110 sidor, resten av Kapningens 434 sidor bjuder på ännu mer äventyr. Stark betygstrea för helheten.

Wilbur Smith: Elefantens sång (Wahlströms 1992)
(Elephant Song. 1991)
Daniel Armstrong och Johnny Nzou har känt varandra länge, den ene vit, den andre svart. De har krigat tillsammans, patrullerat i nationalparken tillsammans. Numera är det Johnny som har nationalparksansvaret, Daniel Armstrong har blivit världskänd för sina TV-filmer om Afrika och dess natur och djurliv.

Nu är Daniel och hans team på plats för att filma den absolut nödvändiga men ack så obehagliga gallringsprocessen. För att människa och djur skall kunna samexistera och alla ha det bra måste ett 50-tal elefanter skjutas. Elefanthjordarna är helt enkelt för stora och djuren äter och förstör alldeles för mycket, och att frakta i väg dem till annan plats är för dyrt och besvärligt. Så jo, man måste gallra, ja kort sagt döda djuren. Men naturligtvis skall man ta hand om elfenbenet, kött och hudar, det är såklart av största vikt att man sköter kretsloppet på bästa sätt.

Tyvärr lurar onda män i faggorna. Både lokala skurkar och utländska affärsmän har siktet inställt på miljonintäkter genom att stjäla elfenbenet.

Daniel Armstrong ser svart när han ser för mycket rött (blod) och han lovar dyrt och heligt att han skall jaga efter de skyldiga och ställa dem till svars.

Det visar sig såklart vara riktigt besvärligt, för de utländska affärsmännen är högt uppsatta företagsledare och ambassadörer, folk man inte kan anklaga hur som helst. Och lokalt på plats i Afrika styr skurkar omgivningen och sina kriminella nätverk med järnhand och drar sig inte för att bruka brutalt våld.

Daniel Armstrong hamnar mitt i en statskupp i det lilla landet Ubomo och tro det eller ej, men alla de personer som han jagar efter för elfenbensstölden verkar vara inblandade även här. Ja, fast egentligen är det väl kanske han själv som är den jagade...

Elefantens sång är 424 sidor mastig vildmarksroman, en spännande och grym historia, våldsam och bitvis riktigt obehaglig. Men sådant är livet i Afrika. Det är vita mot svarta, tjuvjägare och slipade affärsmän, viltvårdare, reportrar och soldater, knivar, gevär, våldtäkter. Skogsavverkning, giftiga kemikalier, giftiga svampar och skalbaggar, krokodiler, elefanter och leoparder, afrikansk vidskeplighet. Allt sammanblandat så det står härliga till, och det här är som i princip alla Wilbur Smiths berättelser bra, spännande och fullkomligt trovärdigt. Men den här gången lite tyngre, något mer krävande läsning, med mer textspäckade sidor och inte så mycket dialog. Sidorna flyger inte fram med samma lätthet och höga tempo som i många föregående äventyr. Men är det djur och natur och det vilda Afrika man vill ha, så är berättelsen såklart oemotståndlig. För vem kan väl skildra Afrika som Wilbur Smith?