Kitty Sewell: Iskallt budskap (Damm Förlag 2007)
(Ice Trap. 2005)
Doktor Dafydd Woodruff och hans hustru Isabel är båda över 40 och kämpar för att få barn och bli föräldrar. Då dimper det ned post från snart 13-åriga Miranda som påstår att hon och hennes tvillingbror Mark är hans barn, att Dafydd skulle vara deras pappa. Det hela är förstås fullkomligt sanslöst och en stor chock för Dafydd, inte minst för att han aldrig legat med barnens mamma Sheila. Att han dessutom redan skulle ha tonåriga tvillingar när han idag kämpar så hårt för att få barn med Isabel, ja det uppskattar förstås inte Isabel. Inget blir festligare när svaret kommer åter från en DNA-analys som definitivt bekräftar faderskapet.

Dafydd lämnar England och hamnar långt, långt norrut i Kanada, i ett litet samhälle kallat Moose Creek. Här finns alltså Miranda och Mark och här har Dafydd bott och jobbat som läkare för många, många år sedan, arbetat tillsammans med den Sheila som nu kräver underhåll och att Dafydd skall ta ansvar som pappa.

Men varför hör de av sig först nu? Och hur kan ett DNA-test bekräfta faderskap utan samlag? Barnen är förvisso rätt trevliga men liknar ju inte honom själv det minsta. Något är lurt och Dafydd tänker ta reda på vad.

Iskallt budskap är 350 sidor lagom underhållande saga om livet i en liten håla långt borta från civilisationen. Det är mörker och kyla och björnar runt hörnet. Och relationsbekymmer, alkoholkonsumtion och hemligheter. Men detta kan väl knappast kallas en vare sig deckare eller thriller egentligen, i fokus står ett oväntat och infekterat faderskapsmål, ett relationsdrama. Berättelsen är bra, känslan av att ha flyttats långt norrut är påtaglig och här finns ett mysterium. Men på något sätt hade jag förväntat mig mer spänning, något thrillerliknande. Allt sammantaget blir det bara ett stabilt medelbetyg, men det är väl kanske inte så bara?

Kitty Sewell: Blodskuld (Damm Förlag 2009)
(Bloodprint. 2009)
Madeleine förlorar sin make Forrest till orkanen Angelina och startar en ny tillvaro i England. Där målar hon tavlor för nöjes skull och jobbar som psykoterapeut. Rachel är en ny klient med problem. Rachel är en ung mamma som är helt i händerna på en våldsam gangster. Denne Anton slår henne, tvingar henne att sälja sex, och Antons lillebror Uri är om möjligt ännu mer otäck, grym och våldsam. Rachel lever ständigt med rädslan för att Anton skall ta hennes son ifrån henne och lämna landet… Madeleine vet inte riktigt vad hon skall göra för att hjälpa men plötsligt får hon för sig att Rachel är den dotter hon som 16-åring lämnat i händerna på sin mor och sedan adopterat bort när mamman blev sjuk.

Ja, Madeleines mor lever på institution, hon har schizofreni och är dessutom en kubansk häxa som sysslar med spådomar och vita magi (eller är den svart?). Madeleine själv har ett komplicerat förhållande till båda sina föräldrar, försöker att dejta lite och odlar dessutom vänskapen med en seriemördare i fängelset.

Och så har vi det dåliga samvetet över det svåra beslutet att adoptera bort sin dotter i ungdomen, saknaden över den flicka hon inte sett på många, många år. Och kan Rachel verkligen vara hennes dotter eller ser Madeleine bara de tecken hon vill se?

Återigen skriver Sewell om vårdnadstvister, relationsproblem och föräldraskap. Denna saga är något lite mer kryddad med spänning och våld än den föregående, och det sker faktiskt ett mord, men jag kan inte med gott samvete klassa berättelsen som helhet som en thriller, en kriminalhistoria, och placera boken i min deckare/thriller-genre. Nej, låt dig inte luras av omslaget med benknotorna som kanske signalerar mer läskigheter än vad som serveras. Och slutet kunde väl kanske ha varit lite bättre. Men nog ligger medelbetyget rejält stabilt alltid. 364 sidor.