Åsne Seierstad: Bokhandlaren i Kabul (Månpocket 2003)
(Bokhandleren i Kabul - et familiedrama. 2002)

Åsne är en norsk journalist som tillbringat delar av 2001 i Afghanistan. I Kabul träffar hon en man som driver en bokhandel. Vid hennes besök i butiken har de alltid trevliga och intressanta samtal. Åsne känner att det skulle kunna bli en bra bok om hon kunde skildra mannens (och hans familjs) liv i dagens Afghanistan nu efter många krig, Usama Bin Laden, USA-bombningar och jakten på Al-Qaida.

Sagt och gjort. Hon får bokhandlarens välsignelse att skriva om deras liv så hon flyttar in hos dem för att kunna berätta om livet från insidan, så korrekt som möjligt. Hon tar med sig sin dator, tar på sig en varm burkha som täcker hennes kropp och lever med dem en tid. Och vips har vi hela familjens liv skildrat på 288 sidor, Nej, inte riktigt ändå. Naturligtvis skrapar boken bara på ytan, men du kan ändå få en bild kring hur bokhandlare Sultan Khan och hans närmaste har det.

Och det är väl (som väntat kanske?) inget vidare. Det här är grym och dyster läsning. Krig och elände, smuts, hot, tortyr, förtryck och maktlöshet. Hopplöshet. Den ende som verkar ha det något sådär drägligt, lever förhållandevis gott och andas viss optimism inför framtiden är just vår vän bokhandlaren. Men så är det också han som tjänar pengarna. Och i en mansdominerad värld där ett kvinnoliv intet betyder är han just man, familjefar, försörjare och äldste sonen.

Sultan Khan är den som bestämmer. Allt. Det är bara för kvinnan att lyda. Hela tiden. Kvinnorna städar, syr, lagar mat, tar hand om hem och barn, passar upp på mannen. Sultan portionerar ut sina pengar efter eget gottfinnande, tar sig de fruar han vill ha och väljer äkta partners till övriga i familjen. Lyd, och lid i tysthet om du inte är nöjd, typ. För inte är det kul att tvingas gifta sig med någon man avskyr och sen för all framtid få passa upp på maken och dennes familj.

Kanske är det något bättre för grabbarna, de tillhör ändå det "härskande" könet. Men även söner måste lyda fadern, smyga med sina förälskelser och i tysthet drömma om t.ex. musik, alkohol och annat som lockar. Faktum är att bokhandlaren är en föga sympatisk figur och det mesta i boken handlar om övriga familjemedlemmars liv. Det finns typ 15 andra vars liv styrs av bokhandlaren; det är fruar, bröder, systrar, egna barn och syskonbarn, anställda och andra. Usch och fy!

Till en början är jag intresserad av det afghanska livet men tyvärr (och det är väl hemskt!) blir jag snart lätt avtrubbad och likgiltig, ju mer jag läser. Jaha, sida upp och sida ner, bara mer och mer av samma lidande, elände och hopplöshet. Varför läser jag detta? Vad kan väl jag göra åt det här? Men, vem är jag att beklaga mig? Jag läser bara om det och kan sluta när som helst. Huvudpersonerna lever med och i den här verkligheten varje dag. Och då är det ändå en "rik" familj Åsne levt med. Här har man alltid mat på bordet. Många i Afghanistan torde alltså ha det än värre... Hemskt är ordet!