Sofie Sarenbrant: Vecka 36 (Damm Förlag 2010)
Älska eller hata slutet? Det är frågan. Spännande och mycket lättläst är dock boken, sidorna far snabbt förbi.

Jessica och Agnes är bästa vänner och båda gravida i 8:e månaden. Nu är de med sina respektive män, Eric och Tobbe, på en Skånesemester. Det är snart dags för hemresa och paret har bestämt sig för att gå ut och äta mat och roa sig med lite karaoke på den lokala baren.

Olyckligtvis är Agnes och Tobbe rätt osams, de gnabbas om småsaker och när Tobbe börjar dricka öl efter öl och dessutom flörta med servitrisen får Agnes nog och går hem. Det är vad alla tror i alla fall. När morgonen kommer är Agnes säng tom och hon har bevisligen inte sovit där alls. Var är hon?

Vänner, polis och allmänheten söker överallt på den lilla orten, men det hela är resultatlöst så när som på en liten avriven bit av Agnes klänning som man hittar. Försvinnandet är obegripligt. Agnes må vara arg och besviken på Tobbe men nog skulle hon aldrig frivilligt hålla sig borta så länge ifrån dottern Nicole…

Det hela blir än mer hemskt när några festande ungdomar finner ett kvinnolik på stranden, med magen uppsprättad!

Ahh, så spännande. Det bjuds på en hel del överraskande vändningar och detta är en riktigt bra kriminalroman på bara 300 sidor. Men så var det detta med själva slutet. Något att tycka bra om eller ogilla? Trean i betyg är hur som helst den starkaste tänkbara och jag kommer å det snaraste försöka läsa mer av Sarenbrant.




Sofie Sarenbrant: I stället för dig (Damm Förlag 2011)
Har man läst Sarenbrants Vecka 36 kommer man att känna igen en del personer, detta är en fristående fortsättning på nämnda bok, där allt utspelas hela 16 år senare.

Tonårsflickan Nicole lever tillsammans med mamma och pappa i Stockholm. Allt verkar vara frid och fröjd på ytan, men maken bedrar sin hustru. Föräldrarna har hemligheter för Nicole och mamman Agnes kommer såklart aldrig att sluta hoppas på att få återse sin lilla pojke.

Lilla och lilla förresten, lever han idag skulle han inte vara så liten längre. Det var ju 16 år sedan han spårlöst försvann, kidnappad från sin moder i samma ögonblick som han föddes fram i en smutsig källare i Skåne där Agnes blivit inlåst!

Nu är det Nicole som är nyfiken på vad som hände då för så länge sedan. Mamma och pappa berättar ingenting och tänk om hon faktiskt har en bror någonstans därute…

Tjejen reser till Skåne för att ta reda på sanningen om sin saknade bror. Många av de personer som då var inblandade finns fortfarande kvar i trakterna och Nicoles snokande blir inte populärt utan rentav livsfarligt…

Bara 288 sidor och de flyger som du förstår förstås fram. Mycket lättläst, gripande, överraskande och så spännande att jag nu sätter betyget 4, ett betyg jag kanske skulle ha satt redan på debutboken… Två Sarenbrant-böcker – två riktigt bra romaner! Wow.




Sofie Sarenbrant: Vila i frid (Damm Förlag 2012)
Sarenbrants tredje roman har en passande titel. Här handlar det om personer som besöker den tjusiga spa-, hotell- och konferensanläggningen Yasuragi, Hasseludden för att koppla av i en lugn miljö och istället möter döden så att de får vila för evigt.

Mer än sextio lättlästa kapitel fördelade på bokens 380 sidor bidrar till att hålla tempot uppe från början till slut. En riktig kändis som legat för länge i den heta källan i badavdelningen blir händelsen som först lockar polisen till platsen. Är det hela en olycka, ett självmordsförsök eller rentav ett överfall av någon okänd?

Ja, säg det. Det hela väcker i alla fall liv i media och deras reportage i text och bild bidrar inte direkt till att locka kunder till Yasuragi. Så hittas fler gäster möjligen dödade eller självmördade, andra försvinner för att påträffas döda och snart står det klart att minst en galning går lös på anläggningen.

Receptionisten? Badvärdinnan? Hotellchefen? Yasuragi-VD:n? En städerska? En kock? En gäst?

Det hela liknar nästan Agatha Christies Tio små negerpojkar. En efter en försvinner folk och dör…

Jag har gästat Yasuragi flera gånger och känner verkligen igen mig i miljön, men ah, bokens huvudkaraktärer ger jag inte mycket för. Alla är de trasiga människor, missnöjda med tillvaron och har något att dölja. VD:n är nyskild och deppad, dricker för mycket och knaprar piller. Hotellchefen vantrivs i sin relation med familjen och tar varje tillfälle som erbjuds till att åka till jobbet. Josefin på en eventbyrå har fått i uppdrag att boka en större konferens på just Yasuragi. Kunden är synnerligen krävande och Josefin hatar både kunden och sitt jobb. Dessutom är hon osams med sin syster.

Emma Sköld är den polis som tar hand om Yasuragi-utredningarna. Hon älskar förvisso sitt jobb men har det besvärligt på det personliga planet. Hon lyckas inte bli med barn, trots intensiva försök. Dessutom är hon osams med sin syster.

Aj då, där har jag avslöjat typ allt som berättas om de här personerna. Som du förstår så är de väldigt ytligt beskrivna och jag tycker lätt att detta är Sarenbrants minst lyckade bok av de tre som hittills utgetts. Visst finns här en gnutta spänning och ett mysterium vars lösning dröjer men inte gör berättelsen något bestående intryck. Polisen avslöjar förvisso en mördare men andra saker lämnas hängande i luften när boken är slut. Kanske kommer det fler böcker om polisen Emma Sköld?

Visst är det hela okej men totalt sett en besvikelse i mina ögon.




Sofie Sarenbrant: Andra andningen (Damm Förlag 2013)
Unga Wilma avlider, dödsfallet utreds och avskrivs sedan som en tragisk olycka. Pappan är övertygad om att det hela rör sig om ett mord och söker efter en mördare med anknytning till flickans löparklubb Mission.

Idag är det dags för Stockholm Marathon. Tusentals löpare skall springa runt på stadens gator i den 35:e tävlingen sedan starten. Det är juni månad men kallt som i december. Kriminalpolis Emma Sköld (huvudperson i Sarenbrants förra bok Vila i frid) är ledig och på plats för att heja på sin syster Josefin som skall springa loppet.

Det har inte gått så värst länge sedan startskottet avlossades när en man plötsligt segnar ned, förs till ett sjukvårdstält och sedan avlider. Det visar sig vara Måns, 35-årig ledare för löparklubben Mission. Han har visst blivit knivhuggen…

En bit längre fram skördar tävlingen sitt andra offer, den här gången en kvinna. Det verkar finnas en mördare anmäld till Stockholm Marathon i år och när det står klart att även Emmas syster Josefin haft anknytning till löparklubben Mission måste Emma snabbt finna mördaren innan Josefin eventuellt är nästa offer… Men vem av alla löpare är den skyldige?

Lika skickligt som Sarenbrant lyckades få läsaren att känna sig som på plats på riktigt på spaanläggningen Yasuragi i förra boken, lika mycket känns det som att jag är nu är i Stockholm och nåja, kanske inte springer maraton själv, men väl står vid vägkanten och tittar på de tävlande som kutar förbi. Känslan av kall och blåsig sommardag, fullsmockade gator med folk överallt och en pågående stortävling är påtaglig. Trovärdigt? Absolut.

Sen kan jag kanske tycka att allt har ett väl abrupt slut och att somligt känns rätt förutsägbart. Det hela är mycket lättläst, inte superspännande, men helt okej. Medelbetyg för dessa 339 sidor? Visst.




Sofie Sarenbrant: Visning pågår (Damm Förlag 2014)
Jag börjar läsa boken när tåget lämnar perrongen och ett par, tre timmar senare är den slut, färdig, utläst. De 400 sidorna flyger snabbt förbi, detta är en mycket lättläst berättelse och dessutom en rätt spännande sådan, helt klart den i mitt tycke bästa boken hittills i serien om kriminalinspektör Emma Sköld.

Men jösses, så mycket elände som fyller sidorna. Jag trodde att bostadsvisningar och husköp skulle vara förenat med lycka, glädje och lite spänning. Här är det säljare, köpare och fastighetsmäklare i en särdeles dyster inramning.

Vi har kvinnan som misshandlas av sin make, vi har den lilla flickan som finner sin pappa brutalt mördad. Här finns mamman som misstänks för mord och skall låsas in och dottern som skall tas om hand av socialtjänsten…

Vi har stark men obesvarad kärlek, vi har ett par otrohetsaffärer, hämnd och avundsjuka. Och så förstås ett par, tre mord…

Jajamen, Cornelia skall skilja sig från Hans och sälja den gemensamma bostaden, hon har äntligen fått nog. Hans har upprepade gånger misshandlat henne, Cornelia är trött på att leva i skräck och frukta för sitt och dotterns liv. I samband med en bostadsvisning sover Hans över i huset hos familjen, när morgonen kommer är han död…

Emma Sköld tar hand om utredningen och är med om att snart kasta in Cornelia i finkan. Frågan är om det är ett förhastat beslut eller inte…

Det bjuds på en del överraskningar men somliga kunde jag se komma långt i förväg. Det hela fungerar dock rätt väl ända fram till slutet som jag inte är helt förtjust i. Men det kommer säkert fler böcker i den här serien, det måste det väl med ett sådant här slut? Bra driv i storyn, kul upplägg med fokus på fastighetsbranschen, snyggt omslag.