Orvar Säfström & Jimmy Wilhelmsson: Mutant – Minnen från den förbjudna zonen (Fandrake 2018)
Året är 1984. Rollspelet Drakar & Demoner har ett par år på nacken, rollspelshobbyn växer och tankar på ett nytt spel om livet i ett postapokalyptiskt Sverige tar fart på allvar. Rollspelet Mutant ser dagens ljus och spelare landet över i alla åldrar kan utforska en nation i ruiner, leta efter värdefulla skatter, slåss för sin överlevnad och spela som vanlig människa, en människa med någon udda förmåga (fysisk eller mental) eller rentav som ett muterat djur. Mutant blir en succé.
Det här är boken om spelets tillblivelse och hela varumärkets historia fram till idag, mer än 30 år senare.
Det börjar med en grundbox och flera expansionsmoduler, boxar och häften, äventyr och mer avancerade regler. När 90-talet står för dörren har Mutant som vi känner det skrivits om och blivit en mer cyberpunkig variant som Mutant 2089. Då är skaparna av det ursprungliga Mutant tillbaka och skriver flera nya äventyr…
Nästintill halva den här boken handlar om dessa tidiga år och alla tillhörande Mutantprodukter i rollspelsvärlden. Det är rikligt med bilder men det är inte utan att jag då och då tycker att det blir väl mycket detaljinformation om allt detta. I princip kring varenda släppt produkt tar vi del av skapandeprocessen, vem som sagt och tyckt och gjort vad och när. Äventyrsspel bestod mestadels av unga eldsjälar med stora ambitioner men ibland skar sig samarbeten, deadlines sköts på framtiden, bilder och texter ansågs inte hålla måttet osv…
Det är ett fullkomligt fantastiskt researcharbete som ligger bakom den här boken och för den som vill eller måste veta precis alla detaljer så är den en guldgruva, själv känner jag som sagt att det understundom blivit för mycket nördfakta, för mycket av det goda. Om det var Peter eller Nils eller Stefan eller någon annan som skulle leverera en bild eller två eller var försenad med jobbet eller tyckte annorlunda spelar för mig liten roll egentligen…
Det skrivs om andra spel, filmer och serier som inspirerat till Mutant, vi får veta hur Äventyrsspel växte fram och kan läsa om olika tidiga spelmässor och olika utländska illustratörer vars alster kommit att pryda svenska spelprodukter.
Det skrivs om typsnittet till Mutantloggan och soloäventyr och speltidningen Sinkadus, om produkterna som aldrig såg dagens ljus, ja kort sagt om allt som Äventyrspels medarbetare pysslade med rörande Mutantprojekt och somligt annat närbesläktat då det begav sig. Det blir förändringar i personalbemanning, företagsflyttar, samarbeten och hetsiga diskussioner, med- och motgångar…
En bit in i 90-talet verkar hajpen kring rollspel ha mattats, vanliga sällskapsspel säljer bättre. Äventyrsspels medarbetare testar nya idéer och släpper produkter som floppar, det blir några brädspel, rollspelet Kult och Mutant Rymd. Men sneglar mot utländska förlagor och går alltmer över mot figurspel i Mutant-universumet. Det kommer kraftigt beväpnade tuffa soldater i olika varianter som Blood Berets, Kampen om citadellet och Domedagens hjältar, alla produkter även namngivna och märkta som Mutant Chronicles.
Det börjar som figurspel, blir techno-fantasy-rollspel och sen kortspel som Doomtrooper innan Mutant Chronicles blir kändisspäckad (men rätt misslyckad) långfilm och TV-spel till Super Nintendo och Sega Genesis. Warzone blir ytterligare en variant av stridande plastfigurer á la Warhammer 40K.
I de här delarna skrivs det mycket om internationellt samarbete, olika tecknare och mycket mer. Men för egen del tappade jag Mutantintresset när rollspelen blev figurspel så allt detta kring mängder Mutant Chronicles- projekt och -produkter intresserar mig faktiskt inte alls, utan drar för mig bara ned helhetsbetyget för boken. För mig har små välbeväpnade minisoldater i plast eller samlarkortspel på samma tema faktiskt inget med mitt tidiga intresse för rollspelet Mutant att göra.
På sidan 208 är vi dock framme vid år 2002 och då träffas några vänner som varit rollspelsförtjusta i sin ungdom och blir sugna på att väcka nytt liv i just rollspelet Mutant. Man skapar företaget Järnringen och släpper Mutant: Undergångens arvtagare och ett antal inbundna rollspelsmoduler. Ytterligare tio år senare är det Fria Ligan som startar om Mutant som Mutant: År noll och dessutom låter spelet gå på export och når stora framgångar.
Ja, Mutant har förändrats genom åren men det verkar sannerligen finnas en variant för alla. Den här boken slutar med sida 256 efter ett kapitel om Mutant-relaterade romaner. Det är en bok i stort format, späckad med text och bilder, imponerande ambitiös och fyllig, nästan för mycket så, nästan överväldigande i sitt omfång och detaljrikedom. Nostalgivärdet är högt men det är kanske inte en och samma person som fastnat för alla dessa Mutantspelprodukter genom åren så somliga bitar blir såklart mer intressanta än andra.
Orvar Säfström & Jimmy Wilhelmsson: Boken om Drakborgen (Fandrake 2020)
Boken om Drakborgen sätter ett av spelföretagets Algas allra största succéer i fokus, 80-talsspelet Drakborgen och bokens baksidestext ljuger verkligen inte utan är sannerligen på pricken exakt överensstämmande med vad som faktiskt erbjuds mellan pärmarna.
”Boken om Drakborgen är på samma gång en konstbok och berättande faktabok som bygger på nya intervjuer samt nyfunna originaldokument. Den visualiserar arbetsgången, inspirationen och samspelet mellan konstruktörerna Jakob Bonds och Dan Glimne å ena sidan och illustratören Anders Jeppsson å den andra. I boken presenteras mängder av illustratören Anders Jeppssons originalmålningar samt en underhållande och detaljerad redogörelse för spelets sällsamma historia.”
Japp, Glimne och Bonds berättar båda om hur de jobbat på egna sällskapsspel med fantasytema, ett slags skattjakt och utforskande av en gammal borg som föga oväntat visar sig husera både dolda fällor och lika farliga monster, och hur idéerna växt samman och resulterat i ett gemensamt projekt som sen blir spelet Drakborgen (med efterföljande expansioner och nyutgåvor både i Sverige och utomlands).
Här finns gott om brev och bilder som visar hur man bollat förslag fram och tillbaka, hur man testat, ändrat och gett mängder med löpande direktiv till tecknaren som fått rita mörka gångar, vapen, värdeföremål och framför allt massor med läskiga varelser på de många spelkorten. Den största delen av bokens 196 sidor viks åt Jeppssons illustrationer där han på en sida i taget visar upp en speciell bild från något spelkort och berättar vad uppgiften bestod i, hur han jobbat, vad han kämpat med etc. Då och då finns det flera versioner av en viss temabild, ibland dyker det upp feedback från Glimne, ibland finns andra tecknares bilder med som fungerat som inspiration…
Det står om spelets hjältar, de olika unika karaktärerna som skulle ge sig in i Drakborgen, om tankar kring utökade/förändrade regler, om samarbete inför utlandslansering, om Drakborgen på webben och som app och mer ändå. Boken slutar med att nämna en enormt framgångsrik Kickstarter-kampanj som drar in miljoner till en nyutgåva av spelet Drakborgen 2020. Och sen är det slut. Eller snarare en ny början…
Tillhör man den generation som har växt upp med 80-talets Drakborgen i original och fantasyvågen som drog fram med rollspelet Drakar och Demoner är detta extra härligt nostalgisk läsning, en intressant och fint illustrerad bok i stort format med hårda pärmar. Bara för nostalgin i sig hade jag gärna satt högsta betyg på detta, men nej, sida efter sida med en av Jeppssons bilder från något spelkort med tillhörande tankar blir till slut lite enformigt hur tjusiga bilderna än är.
Okej, nu ljög jag kanske lite, det är oftast mer än bara en enda bild på sidorna, inte sällan visas kanske både en tidig skiss och sen den färdiga versionen eller ett par varianter. Men du fattar kanske vad jag menar? På ena sidan en bild eller två på en kista, på andra sidan en eller två liknande bilder på en korridor. Nästa uppslag bjuder på ett par bilder på spindelnät och skelett och uppslaget därefter visar en annan mörk, trång grottgång eller en fallucka eller ett smycke. Snyggt och bra alltihop men samtidigt nästan lite för mycket och för likartat.
Såklart främst för inbitna fans av spelet Drakborgen men som sagt, överlag en riktigt fin och omfattande och detaljerad bok om ett synnerligen svårt och unikt sällskapsspel från det glada 80-talet!