Anders Roslund & Börge Hellström: Odjuret (Piratförlaget 2004)
Det här är 360 sidor som verkligen berör. Det är otäckt och grymt och får en att fundera. Är man för eller emot dödsstraff? Får man ta saker och ting i egna händer när myndigheterna står maktlösa? Agera eller låta bli? Vems liv är värt mest? Ett barns eller en vuxens? Vem är hemskast – den som begår ett enda mord eller den som mördat många? Eller är de lika hemska? Eller beror det på? Tja, säg det. En synnerligen spännande bok man slukar. Jag sitter där ömsom arg, besviken, uppgiven. Kan bara säga; läs själv.

Bernt Lund är pedofil, sadist och mördare i konungariket Sverige. En synnerligen sjuk man som rövar bort små flickor, utnyttjar dem och sen tar livet av dem. Tack och lov har han infångats och sitter inspärrad på en avdelning för sexualbrottslingar. Och där sitter han ett tag och åren går. En vacker dag slår han ned två män och rymmer. Naturligtvis har ränderna inte gått ur. Han siktar genast in sig på att finna en eller två små flickor att ha skoj med...

Lennart Oscarsson är inte glad. Inte nog med att han är chef för den anstalt Lund just rymt ifrån. Han har också kommit på att han är lyckligt gift med en vänlig kvinna, som han bedrar med en annan man!

I fängelset roar sig Lillmasen med att spöa skiten ur pedofiler. Det är de värsta människor han vet. På annat håll är Fredrik Steffansson stressad och irriterad. Han jäktar iväg till dagis med sin lilla dotter och lämnar henne där. Och strax därpå har Bernt Lund varit framme och kidnappat henne. Fredriks liv rasar samman. Var är dottern och kommer hon levande till rätta? Och vad är Fredrik beredd att göra om hon inte gör det?




Anders Roslund & Börge Hellström: Box 21 (Piratförlaget 2005)
Den här boken har fått lysande recensioner på andra håll, om än inte i samma klass som debutboken. Jag måste säga att jag blev besviken på detta och jag kan absolut inte bjuda på mer än medelbetyg. Visst berör författarna ett aktuellt, tragiskt, otäckt ämne men jag måste säga att det hela känns förhållandevis platt. För att vara 403 sidor händer det sannerligen alldeles för lite. Och du må kalla mig avtrubbad men mig griper berättelsen aldrig riktigt tag i. Det hela kommer aldrig i närheten av att framgångsrikt skildra människors grymhet och lidande så som boken Odjuret gjorde. Den ilska, sorg och vanmakt jag som läsare då kände infinner sig aldrig här. Tyvärr, måste jag säga för själva temat för boken är naturligtvis en mycket avskyvärd sysselsättning.

Det handlar om kvinnor från Baltikum som med löfte om arbete och pengar lockas till Sverige. Det blir förvisso både lite pengar och mycket arbete, men inte så som kvinnorna tänkt sig. Hastigt och olustigt tvingas de till prostitution och vardagen fylls med smärta, förnedring, hot och misshandel.

Lydia Grajauskas är vår kvinnliga huvudperson och hon har blivit svårt misshandlad, piskad. Förövaren viftar med diplomatpass och kan inte hållas inspärrad. Polisen står i princip maktlös.

På annat håll blandar knarkaren Hilding Oldéus amfetamin med tvättmedel som han sedan säljer dyrt. Den hemmagjorda blandningen fräter upp blodkärlen hos användarna och försäljaren är snart en dödsdömd man. Både Lydia och Hilding hamnar på lasarettet där poliserna Ewert Grens och Sven Sundqvist kämpar med de båda utredningarna.

Lydia är dock en kämpe som bestämt sig för att betala tillbaka för det helvete hon utsatts för. När hennes beställda paket avlämnats i en papperskorg på en sjukhustoalett beger hon sig iväg ned i katakomberna. Med skjutvapen och sprängmedel och flera läkare som gisslan barrikaderar Lydia sig och ställer sina krav. När polisen och tolken Bengt Nordwall kommer till platsen går allt åt helvete...

En bok om handeln med liv och död. Om offer som blir gärningsmän (gärningskvinnor!?) och att allting inte är vad det ser ut som. I box 21 göms en videokassett...




Anders Roslund & Börge Hellström: Edward Finnigans upprättelse (Piratförlaget 2006)
Edward Finnigans vackra tonårsdotter Elizabeth har mördats och han har nu bara hämnd i tankarna. Han räknar ned dagarna, timmarna, minuterna innan förövaren skall få sitt straff. Den skyldige sitter i dödscell och skall snart avrättas för sitt hemska dåd.

Innanför murarna på fängelset i Marcusville sitter James Frey och vet exakt när han skall dö. Verkställandet av dödsstraffet är inte långt borta. Han är 17 år och dömd för mord på flickvännen Elizabeth Finnigan men hävdar bestämt att han är oskyldig.

Många år senare, på en finlandsfärja, blir en man rejält upprörd över en överförfriskad mans tafsande på kvinnor och sparkar ned honom. Offret verkar sväva mellan liv och död och kriminalkommissarie Ewert Grens har inget till övers för dylika övergrepp. Polisen haffar raskt den skyldige som snart visar sig leva under falsk identitet.

När Ewert Grens sätter sig in i den sparkande mannens historia önskar han nästan att han låtit bli att fängsla honom. Bråkstaken på färjan visar sig vara James Frey, en man som uppenbarligen gjort det omöjliga och lyckats rymma från ett hårdbevakat fängelse och en stundande avrättning i USA för många år sedan.

Det är en helt igenom solid spänningsroman författarparet bjuder på, från start till mål. Bitvis känns det hela väldigt mycket som en historia av John Grisham med dödsstraff och juridiska spörsmål här och där, men vad gör väl det. Även Grisham skriver bra böcker. Slutet kommer delvis som en överraskning och det hela är intressant och tankeväckande på många sätt. Storyn är av och till ganska hemsk och sorglig och det här med dödsstraff är kanske en rätt otäck sak i sig… 422 sidor.




Anders Roslund & Börge Hellström: Flickan under gatan (Piratförlaget 2007)
En ung flicka kommer till S:ta Clara kyrka tidigt på morgonen och sitter där på en bänk orörlig i timmar.

I en sjukhuskulvert påträffas en 40-årig kvinna död, sönderhackad av knivstick och dessutom biten av råttor…

En röd buss stannar i staden som hastigast för att en kylig och tidig januarimorgon släppa av 43 rumänska barn. De dyker snart upp på närmaste polisstation.

Poliskommissarie Ewert Grens är på uselt humör. Hans älskade Anni mår inte bra och han har redan drygt 30 ouppklarade, pågående fall. Han behöver inga fler.

Naturligtvis måste dock såväl mordet som mysteriet med alla barnen klaras upp. Det är vad Grens och kollegor pysslar med på 353 sidor.

Den här gången handlar berättelsen om de utstötta, de oönskade, de osynliga; om barn som ingen vill ha och om personer som frivilligt söker sig undan det vanliga normala livet och istället lever under jord, i mer eller mindre okända gångar under Stockholms stad…

Det är en förhållandevis lättläst historia det här, en förskräcklig och till stora delar verklighetsbaserad berättelse. Men oj så trist den var i romanform. Visst är det hemskt med förskjutna och utsatta barn och vuxna men nog hade det väl gått att få in mer spänning i storyn?

Kommissarie Grens är ilsken, bedrövad och bestämd om vartannat, så labil att han borde avstängas från sin tjänst. Istället skall han mot omgivningens rekommendationer röka ut de personer som kanske, kanske inte gömmer sig under gatorna.

Kollegan Mariana Hermansson, själv med rumänskt påbrå, försöker finna vuxna personer inblandade i den röda bussens försvinnande och samtidigt knyta an till åtminstone en tyst och skrämd rumänsk unge för att få veta vad som egentligen hänt.

Den fjärde Roslund-Hellström-boken är den klart sämsta i serien (så här långt). Visst rullar allt på så sakteliga och jag läser vidare, men inte känner jag mig speciellt engagerad eller berörd, trots det otäcka temat. Trist, som sagt, händelsefattigt och utan spänning. Synd. Jag är verkligen snäll när jag utdelar en av de svagaste betygstreor som finns.