Philip Rosenberg: Maktspel (Norstedts 2003)
(House Of Lords. 2002)

Affärsmannen Jeffrey Blaine är framgångsrik som få. Nu har han ordnat tidernas kalas för sin dotter som fyller 18 år. Allt är upplagt för en trevlig afton. Dottern själv har dock på eget bevåg bjudit in sin (för föräldrarna okände) pojkvän och hans vänner. Staden New Yorks främste skvallerjournalist har dessutom smugit sig in på partyt. Det är nu festen börjar spåra ur.

En ung flicka blir våldtagen på övervåningen och det blir såklart ett himla rabalder. Som en räddande ängel dyker Chet Fiore upp och tar hand om situationen. Olyckligtvis är Fiore inte den polis som Jeffrey Blaine trott utan en av höjdarna i den lokala maffian. Nu har han en bra hållhake på Blaine som nu skall få hjälpa till med pengatvätt...

Blaine vill såklart inte ha med maffian att göra men snart är hans älskade dotter försvunnen, så vad annat kan han göra än att ställa upp. Men Blaine är smartare än många trott, kanske rentav för smart för sitt eget bästa...

Bokens huvudpersoner är alltså finansmannen Blaine och maffioson Fiore. På 472 sidor läser vi om deras maktkamp och det är måttligt spännande hela vägen. Sidantalet är för många i förhållande till den spänning som erbjuds och detta kan inte få mer än i bästa fall en svag trea i betyg.