Peter Robinson: En ovanligt torr sommar (Minotaur 2001)
(In a Dry Season. 1999)

En ovanligt torr bok? Nej, inte alls. Detta är faktiskt helt ok och mot slutet till och med riktigt bra. Var dock beredd på att det egentligen inte bjuds på så mycket action alls. Det hela går sin gilla gång, långsamt, och det läggs betydligt större tonvikt på karaktärsbeskrivningar, miljöer och detaljer än något annat. Ja, det är mer story än våldsam spänning men det behöver inte bli dåligt för det. Det är helheten som gör boken och det tar lite tid att komma in i den. Men ge boken en chans, den växer.

Det kommer en del överraskningar och slutar som sagt riktigt bra. Det är typiskt engelskt och berättelsen hoppar mellan nutid och dåtid, men det är lätt att hänga med. 447 sidor som gör mig sugen på fler böcker med huvudpersonerna. Och vad händer då?

Jo, lilla engelska byn Hobb´s End har i 40 år legat under vatten. Nu, denna torra sommar, sjunker vattnet undan och en del gamla huskroppar kommer i dagen. En nyfiken unge på skattjakt finner ett kvinnoskelett och därmed kallas polisen till platsen. Utredarna blir Alan Banks och Annie Cabbot. Annie är redan polis i trakten sedan tidigare. Alan tvångskommenderas ut på landsbygden på grund av tidigare tvister med sin chef. De båda börjar nysta i fallet som visar sig vara ett 40 år gammalt mordfall.

I nutid kämpar de för att finna personer i livet som funnits på orten för så länge sedan och sliter med sina respektive privatliv. Berättelsen i dåtid ger oss en andra världskrigshistoria om soldater, ransoneringar, kärlek och allt som leder fram till mordet på det lik som nu alltså hittats. Inte så dumt alls faktiskt.