Luke Rhinehart: Tärningsspelaren (Natur & Kultur 2005)
(The Dice Man. 1971)

Tänk dig Michael Douglas roll i filmen Falling Down där huvudpersonen surar till på sakernas tillstånd och börjar göra något åt dem. Tänk dig Bret Easton Ellis fullblodspsykopat i American Psycho. Ta en del från dem båda, lägg till lite och du har Luke Rhinehart, huvudperson i Tärningsspelaren. En man som till synes verkar ha allt och ett väldans bra liv.

Han har familj, hustru och välartade barn, ett hus, trevliga grannar, pengar och ett framgångsrikt arbete som känd psykiatriker. Men det är på ytan det. Inombords känns allt nattsvart eller åtminstone grått, grått, grått. Luke håller på att förgås av tristess. Ledan äter upp honom. Dagarna rullar på, den ena lik den andra. Livet bara måste ha mer att erbjuda än det liv han lever. Tillvaron inrutad, allt känns förutsägbart, tråkigt. Han vet inte om han skall ta livet av sig själv eller någon annan...

Så en dag kommer Tärningen in i hans liv. En sen kväll bestämmer han sig för att börja leva lite på impuls, låta tärningen styra hans tillvaro. Han greppar tärningen och säger till sig själv att blir det något annat än en etta skall han gå och lägga sig. Visar den å andra sidan just en etta skall han omedelbart gå och våldta grannfrun.

Naturligtvis visar tärningen en etta, så sagt och gjort. Luke våldtar grannfrun och därmed inleds början på ett hemligt förhållande dem emellan. Självklart måste de vara diskreta då grannfamiljerna är bästa vänner och Luke och kvinnans make arbetar ihop! Hädanefter låter Luke tärningen komma till tals allt oftare. Han sätter upp olika scenarion för tärningens olika utfall och efterlever dem slaviskt. Till en början är det förhållandevis oskyldiga val, men sakta men säkert tar Luke ut svängarna med allt mer galna alternativ. Men vad kan Luke göra? Det är ju Tärningen som bestämmer...

Säger tärningen att han skall vara tyst är Luke tyst en hel dag, vilket såklart får folk på jobbet och familjen att undra vad som är på gång. Snart tar tärningskastandet överhanden och Luke blir mer som en viljelös slav under densamma. Det börjar gå illa för honom både i sin privata roll som make och far och professionellt som doktor. Är Luke måhända schizofren frågar sig omgivningen. Han börjar i sken av att starta ett vetenskapligt experiment engagera sig i diverse sexuella aktiviteter och håller snart kurser om Tärningsspelandets mystik och tjusning. Snart sätter han upp så galna tärningsutfall som att han skall begå mord, lämna familjen och mycket annat.

Ja, Tärningsspelaren är minst sagt en rätt bisarr historia. Lite knäpp, lite halvbra men sannerligen oavbrutet fängslande. Vad sjutton skall det bli av det här? Hur skall det hela sluta? Stark trea i betyg för originaliteten, om inte annat.