Reginald Hill: I minnenas tecken (Minotaur 2006)
(Ruling Passion. 1973)
(Även utgiven på annat förlag 1977 i annan översättning under titeln För gammal vänskaps skull.)

Inspektör Peter Pascoe och kollegan intendent Dalziel håller på att utreda en serie inbrott när helgen kommer. Pascoe tar med sig kärestan Ellie och reser söderut till Thorton Lacey för att hälsa på vänner under veckoslutet. Vännerna har inte setts på flera år och det skall bli en trevlig tid tillsammans.

Polisarbetet kommer dock som så ofta emellan och Pascoe och Ellie kommer iväg sent. Tyvärr är det en fasansfull syn som möter dem när de anländer. Där i bostaden ligger både värdinnan och två andra vänner döda, till synes ihjälskjutna med ett hagelgevär.

Värden själv, Peters allra bästa vän, saknas. Lokalpolisen väljer att efterlysa denne som en misstänkt mördare på flykt. Pascoe kan såklart inte tro att den gamla kamraten har mördat sin fru och deras gemensamma vänner.

Pascoe är både polis och vittne och engagerar sig såklart i vännens försvinnande och mordet på så många kamrater. Hade han och Ellie kanske kunnat förhindra denna katastrof om de själva varit på plats i tid? Eller hade de kanske också legat här döda?

På hemmaplan fortsätter han och Dalziel att söka efter en inbrottstjuv som kissat i en vattenkokare och stulit en massa olika gamla föremål. Kanske har tjuven även begått mord?

Inledningen är synnerligen dramatisk och otäck. Sedan lugnar berättelsen ned sig och tuffar på, till största delen rätt stillsamt, alla de 311 sidorna. Småspännande av och till, stundtals lite småseg. Överlag en trovärdig skildring av polisarbete på den engelska landsbygden. Medelbetyg blir det bästa som kan erbjudas men ibland känns till och med det betyget väl generöst.

Reginald Hill: En dans på rosor (Minotaur 2005)
(Deadheads. 1983)
Patrick Aldermann ärver det stora godset Rosemont House och dess fantastiska trädgård när faster Florence går bort.

Richard Elgood går till polisen och berättar att han tror att Aldermann är en mördare. Elgood misstänker att Aldermann inte fått sin fastighet, sitt jobb, sina pengar på ärligt sätt.

Poliskommissarie Peter Pascoe och hans kollega, överintendent Andy Dalziel, tycker att det här minst sagt låter galet men de måste förstås kolla upp Aldermann lite närmre.

Det visar sig finnas en överraskande lång räcka händelser som gynnat den rosälskande Patrick Aldermann. Folk i hans närhet som på något sätt varit i vägen för honom verkar ha dött. Det är hjärtattacker, bilolyckor, fall från stegar, förgiftningar och mer, allt beroende på till synes naturliga orsaker och slump. Eller?

Reginald Hill snickrar ihop en småmysig, charmig, typiskt brittisk kriminalhistoria om misstankar kring mystiska dödsfall. Det hela är relativt oblodigt och tuffar på rätt stillsamt, men är som sagt en rätt trevlig bekantskap. Jag blir genast sugen på en ny berättelse med poliserna Pascoe och Dalziel.

Författaren kryddar storyn med en otrohetsaffär, några förstörda bilar, en serie inbrott och en ung nyfiken polispraktikant. 316 sidor allt som allt.

Reginald Hill: De dödas samtal (Minotaur 2013)
(Dialogues of the Dead. 2001)
En man drunknar i en bäck, en motorcyklist krockar med ett träd, två män döda i olyckor. Sorgligt!

Biblioteket och lokaltidningen utlyser en novelltävling och bidragen strömmar in. Ett av dem inkommer utan något avsändarnamn och bär kusliga likheter med den färska drunkningsolyckan som tidningarna skrivit om.

Ett nytt anonymt bidrag berättar om en oturlig motorcykelfärd och det ser banne mig ut som att bidraget faktiskt skickats in redan innan just den incidenten blev omnämnd i media!

Jax Ripley drömmer om det stora scoopet, ser framför sig en karriär i London. Med hjälp av hemlig information som en polis läckt skall hon få till ett fantastiskt reportage om den där Ordmannen som gäckar polisen, den där okända figuren som mördat ett par personer och som skriver kryptiska gåtor och rebusar för att retas.

Aj då, det där reportaget är ingen bra idé! Ordmannen slår till igen och igen. Och igen och igen.

Poliserna Pascoe, Dalziel och deras kollegor söker gemensamma nämnare mellan offren och analyserar Ordmannens skrivelser. Detta kommer att bli en svår nöt att knäcka.

Boken spänner över 560 sidor, börjar starkt och slutar överraskande. Däremellan lite för många sidor, bitvis lite lågt tempo och alldeles för många människor att misstänka utan ett uns av ledtrådar pekande åt något visst håll. Jag överväger länge helhetsbetyget två innan avslutningen räddar upp det hela, men det får bli en mycket svag, svag trea. Storyn hade gärna fått kortas något. Precis alla mord och individer hade man kanske inte behövt ta med, det hade nog funkat lika bra eller bättre med några färre.

Reginald Hill: Dalziels död (Minotaur 2008)
(The Death of Dalziel. 2007)
Andy Dalziel håller ett hus under bevakning. Strax efter att kollegan Peter Pascoe dykt upp på platsen exploderar fastigheten och båda poliserna skadas, Dalziel så svårt att han hamnar i koma. Där ligger han kvar större delen av boken och det blir Pascoe som jagar efter en förklaring till eldhavet och de ansvariga bakom den.

Det hela verkar handla om misstänkt terrorism och Pascoe erbjuder sina tjänster till antiterroriststyrkan i sin strävan att komma närmre en konkret ledtråd till gåtans lösning. När polisen Hector blir påkörd avskrivs det hela som en tragisk olycka men Pascoe anar ugglor i mossen och börjar prata om ett mordförsök och verkar se konspirationer överallt.

Ett visst överseende kan omgivningen såklart ha med honom efter allt han nu varit med om men hans anklagelser hit och dit har folk svårt att acceptera. Sakta men säkert kommer han alltmer på kant med omgivningen, sakta men säkert blir han själv alltmer övertygad om att han har rätt.

Sällskapet Nya Tempelriddarorden som verkar bekämpa terror med terror ser ut att ha stöd högt upp i maktens korridorer.

Inledningen får mig ett kort tag att tänka på Sjöwall-Wahlöös roman Brandbilen som försvann som börjar på ett likartat sätt, sen blir förstås detta en helt annan historia, och en rätt spännande sådan på 459 sidor. Hur det skall gå för Dalziel är oklart in i det sista.

Reginald Hill: Döden löser alla problem (Minotaur 2009)
(A Cure for all Diseases. 2008)
Andy Dalziel ger sig iväg till den lilla badorten Sandytown och Avalonkliniken för att läka sin kropp och själ efter ett bombdåd som fått honom att hamna i koma. Nu är han ju lyckligtvis på benen igen men inte är han fullt återställd inte. Delar av berättelsen är det Andy själv som berättar genom Mildred, ett litet digitalt fickminne han använder för att prata om sin tillvaro på kliniken.

Andra delar av storyn tar vi del av via brev som den unga tjejen Charley skriver till sin syster i Afrika. Charlotte är psykologstuderande och gör ett litet besök i trakten. Där träffar hon Dalziel och många andra.

Så många andra att det i mina ögon sänker berättelsen. 591 sidor är alldeles för många och persongalleriet för omfattande. Vi träffar på folk i Sandytown och på Avalonkliniken, anställda, ägare och besökare så det står härliga till. Hälften hade varit bra nog.

Nåväl, den rika Lady Daphne styr orten Sandytown och dess invånare med järnhand. Nu skall det snart bli fest och när den startat blir det storm.

När stormen bedarrat hittas Lady Daphne död, mördad. Kriminalöverkommissarie Peter Pascoe tillkallas för att utreda brottet och redan på plats finns alltså kollegan Dalziel och Charley.

Och som sagt, ett tjog andra karaktärer, släkt, vänner, fiender. Någon är en mördare och det blir en rätt seg läsning i jakten på en skyldig.

Reginald Hill: Dödsmässa (Minotaur 2011)
(Midnight Fugue. 2009)
Gina Wolfe ber polisen Andy Dalziel om hjälp. Hennes make är försvunnen sedan sju år och nu är det sannerligen dags att finna honom, död eller levande. Hon vill ha maken dödförklarad för att kunna gå vidare med sitt liv men samtidigt är det någon som sänt henne ett nytaget fotografi där hennes saknade man är med! Vem kan ha sänt henne det där fotot? Och är det äkta? Lever maken och varför har han i så fall hållit sig borta så länge? Vad kan Andy Dalziel få reda på?

Andy som till viss del fortfarande lider av sviterna efter sina skador och en tid i koma efter att ha hamnat mitt i en explosion tittar lite närmre på fallet utan att göra det till en officiell utredning.

Gina visar sig vara förföljd av ett mördande syskonpar och det blir inte helt ofarligt att ställa upp för att göra Dalziel en tjänst! Det skall en ung polis få erfara.

Samtidigt är en journalist ett förmodat scoop på spåren. En parlamentsledamot på väg mot premiärministerposten i landet kan möjligen ha skelett i garderoben. Det figurerar rykten om affärer med olika kvinnor och politikerns stenrike pappa misstänks också för att ha skapat sin förmögenhet på oärligt sätt. Ja, det skall visa sig att det inte är ofarligt att vara journalist heller.

Dödsmässa är spännande och lite tragiskt gripande, helt klart en av de bättre Pascoe- & Dalziel-deckarna jag läst så här långt. 393 sidor.