Ian Rankin: Botgörarna (Forum 2004)
(Resurrection Men. 2001)

John Rebus har surat till och slängt en full mugg med te mot sin chef Jill Templer. Det skall han straffas för. Rebus skickas till polisskolan i Tulliallan där unga poliser tränas att bli bättre, där äldre snutar får göra repetitionsövningar och där det är tänkt att Rebus skall lära sig samarbeta. Han blir en i ett litet gäng äldre, erfarna poliser som alla har problem med sina chefer och kollegor. De har svårt att lyda givna order och gör lite som de själva behagar.

Det är under sin tid där som högste polischefen dyker upp och ger Rebus ett hemligt uppdrag. Man misstänker att somliga av snutarna i Rebus nya gäng är korrumperade och har snott åt sig miljoner pund, kan han möjligen försöka avslöja dem? Jodå, han skall göra ett försök, men det kommer att bli farligt värre. Är de skyldiga skyr de inga medel för att klara sig undan, och om de är oskyldiga vill förstås inte Rebus spela skurk. Vem kan lita på vem?

John Rebus litar i alla fall på kollegan Siobhan Clarke och i hans frånvaro kämpar hon vidare för att lösa mordet på konsthandlare Edward Marber. Allt eftersom både Rebus och Clarke jobbar hårt på sina håll visar det sig snart att deras båda uppdrag har saker gemensamt. 438 sidor som blir riktigt spännande mot slutet och driver upp betyget till en stark trea. Bästa Rebus-boken på mycket länge.




Ian Rankin: Blodsband (Forum 2005)
(A Question of Blood. 2003)

En före detta officer stegar in på en privatskola och öppnar eld. Han skjuter ihjäl två elever, skottskadar en tredje och skjuter sig sedan i huvudet. Fallet är tragiskt men i princip redan löst från början, man har ju så att säga funnit mördaren. Frågan nu är bara varför detta hänt?

Man hoppas att den överlevande eleven skall kunna berätta mer om vad som försiggått i lokalen innan dådet. John Rebus bara måste finna sanningen och den är inte så enkel att få fram. Delvis därför att Rebus är avstängd från sin polistjänst, själv under utredning möjligen misstänkt för mord!

Rebus har setts ta en öl med den man som länge förföljt hans kollega Siobhan Clarke. Rebus har setts följa med denne mannen hem och därpå lämna hans bostad. Sedan har lägenheten och mannen ifråga brunnit upp. Rebus själv kommer till jobbet med rejäla brännsår på båda händerna dagen därpå. För varmt vatten i badkaret är hans förklaring men den är det inte många som tror på.

Blodsband spänner över 410 sidor och det hela tuffar på hela vägen in i mål. Rebus är som alltid lite sliten, envis och bestämd. Visst är han en schysst kollega som ofta hamnar i problem, men inte kan han väl ha begått mord? Och hur var det nu med den där mannen som sköt ihjäl skoleleverna, varför gjorde han det? Ja, runt Rebus händer det alltid grejer, så även denna gång. Det bjuds på stegrande spänning mot slutet så betyget en stark trea är det alla gånger värt, det här.




Ian Rankin: Adress Fleshmarket Close (Forum 2006)
(Fleshmarket Close. 2004)

En knivmördad invandrare, skeletten av en mamma med barn funna i ett hus, en försvunnen flicka. Ja, det blir vad John Rebus och Siobhan Clarke med kollegor ägnar sig åt på de här 447 sidorna. Därtill blir det samarbete och rivalitet mellan polisdistrikt, undersökande journalister, fifflande skurkar och politiker, små försök till romans och förstås en väldig massa konsumerad alkohol på pubar mest hela tiden.

Det handlar om svart arbetskraft, om utnyttjade och undangömda invandrare och mer. Som helhet en fullt trovärdig skotsk kriminalhistoria men tyvärr lite väl lång för den dos av spänning som erbjuds. Småintressant men tyvärr inte den mest spännande eller lättlästa Rebusboken, bitvis lite seg. Det handlar om hårt, idogt utredningsarbete och få ledtrådar. Hur hänger allt ihop?




Ian Rankin: I de dödas namn (Minotaur 2007)
(The Naming of the Dead. 2006)

Det är sommar år 2005 och ledarna för några av världens rikaste länder samlas i Skottland. Dags för ett årligt G8-möte med stort säkerhetspådrag och därtill demonstrationståg och kravaller med förmodligen hundratusentals deltagare. Parallellt med politikermötet anordnas Live8, rockkonserter i olika städer.

Utländsk säkerhetstjänst skyddar såklart sina respektive representanter, mängder av lokala poliser gör sig redo för vad som helst. Kriminalkommissarie John Rebus är dock ute i kylan, undanskuffad och oönskad efter allt för många konflikter med höga chefer. Han har kanske något år kvar i tjänst, sen slipper man honom för gott!

Men nu är Rebus i trakterna av det stora toppmötet och retar upp chefen för G8-säkerheten. Här har man funnit klädesplagg tillhörande ett mordoffer från Edinburgh, våldtäktsmannen Cyril Colliars. När man senare hittar delar av fler kläder och även de kan knytas till andra döda, inser Rebus att här någonstans går en seriemördare lös.

Ledande säkerhetsansvariga och polischefer vill förstås lägga locket på. Den här utredningen måste vänta tills efter G8-mötet och kan inte tillåtas pågå precis i närheten av världens ledare. Nja, Rebus kan såklart inte låta bli att ägna sig åt detta och blir givetvis inte mer populär...

Senare upptäcker man en hemsida där någon hängt ut kriminella, våldtäktsmän och pedofiler. Här visar sig RebusĀ“ döda män finnas med och det verkar som att någon bestämt sig att plocka sina offer från de män som hemsidan berättat om. Vilka driver hemsidan? Vilka skriver inlägg där eller prenumererar på nyheter?

Rebus kollega, Siobhan Clarke, har sina föräldrar som deltagare i ovannämnda demonstrationståg. Det kommer till våldsamheter och mamman hamnar på sjukhus. Siobhan bestämmer sig för att leta rätt på bråkstaken och ge igen. Olyckligtvis kan det involvera ett samarbete med Edinburghs största gangsterkung, Big Ger Cafferty...

Vi har kommissarie Rebus i finkan, vi har Rebus som avstängd från sin tjänst, vi hittar ofta mannen vid bardisken och på strippklubbar. Han snokar runt där det behövs, drar sig inte för att ifrågasätta allt och se det mesta från den dystra sidan. Han kommer på kant med både utländska politiker med diplomatisk immunitet och lokala tjänstemän, med skurkar och polischefer. Han utlovar och kräver in tjänster från reportrar, kollegor, gamla vänner och småbusar. Kort sagt, Rebus gör sig impopulär nästan överallt men engagerar sig samtidigt mer än alla andra när det gäller att finna sanningar, offentliggöra fifflare och sätta skurkar bakom lås och bom.

Boken I de dödas namn omfattar hela 519 sidor och det är kanske väl många. Visst är detta en stabil Rebusberättelse med många inblandade och många händelser om allt mellan himmel och jord, men en något kortare berättelse, ett raskare tempo, hade inte gjort mig något. Allt tuffar på sådär lagom medelmåttigt och visst är detta en klurig kriminalhistoria men jag önskar mig återigen mer spänning i de här berättelserna.