Ian Rankin: Svarta sinnen (Boströms 1998)
(Black & Blue. 1997)

Bibel-John var en seriemördare i Skottland på 60-talet. Nu, 30 år senare, går Johnny Bibel i sin föregångares fotspår och vill placera sig i rampljuset genom att ta livet av unga kvinnor. Alla tror att Bibel-John är död, men nix, han lever och är förbannad på härmapan Johnny Bibel.

Samtidigt finns det andra aktuella fall som drar till sig kriminalkommissarie John Rebus uppmärksamhet. Och åter andra personer hos polisen och i journalistkåren är intresserade av John Rebus gamla fall och en internutredning startar. En sådär 3-4 gamla och nya fall rullar på i John Rebus polisliv när vi läser och det är inte utan att jag hade svårt att hålla isär dem.

Samma poliser och tjallare är involverade lite här och där i utredningarna och ja, det är mycket väsen för ingenting. Var är spänningen i denna prisbelönta bok av en hyllad författare? Bibel-John/Johnny Bibel-historien som lockade mig till läsning får inte överdrivet stort utrymme bland alla fallen. Det här är 480 sidor seg och rörig läsning man kan vara utan.




Ian Rankin: Den hängande trädgården (Forum 2000)
(The Hanging Garden. 1998)

Är det någon romanpolis som är lik en annan hjältesnut så är det Ian Rankins John Rebus och Michael Connellys Harry Bosch. De rör sig förvisso i lite olika miljöer på olika sidor av Atlanten, men ändå. Båda är de sina respektive poliskårers både hjälte och förbannelse. De är de bästa bland utredare, men på samma gång synnerligen dystra, egensinniga och svåra att jobba tillsammans med. De kör sina egna race, gör som de själva vill och behöver inte lyssna på någon annan. Och inget annat än polisarbete klarar de av.

Nu jobbar Rebus med att sätta dit gangstern Tommy Telford. Från ingenstans har han seglat upp som en riktig maktfaktor i brottsvärlden. Han äger bostäder, pubar, restauranger, nattklubbar, spelhallar. Rebus vill åt gangstern så gärna att han utan tvekan lierar sig med Tommys konkurrenter dvs. andra gängledare. Det är sällan smart och snart smäller det till höger och vänster. Alla hotar alla, alla tror att huvudfienden ligger bakom dåden och så blir det en enda soppa av alltihop. Särskilt när Rebus inte har full koll på allt. När så någon en dag kör på Rebus dotter i vad som verkar vara en avsiktlig smitningsolycka, ja då jävlarů..Då skall hämnd krävas. Till vilket pris som helst.

Rebus jobbar också med äldre fall. Han letar bevis för att sätta dit en gammal naziförbrytare som gömmer sig i staden under nytt namn. Men skall man egentligen jaga efter skurkar som ändrat stil, är gamla och trötta och ändå står med en fot i graven?

Här löper flera utredningar parallellt men det är inga problem alls att hålla isär dem. Det här är lätt att läsa och precis så intressant att betyget 3 känns rättvist. På sidan 367 blir det riktigt spännande men då är det inte mycket kvar. 416 sidor.




Ian Rankin: Förlorade själar (Forum 2001)
(Dead souls. 1999)

Kommissarie John Rebus är tillbaka. Det har gått några månader sedan händelserna i boken "Den hängande trädgården". Rebus är på zoo där någon okänd sedan en tid tillbaka förgiftar djuren. När han får syn på ett bekant ansikte är han övertygad om att han funnit missdådaren och jagar efter denne. Tyvärr blir det alldeles fel och Rebus hamnar återigen i blåsväder. Och sen händer det saker, en efter en annan, och Rebus får fullt upp.

Sin vana trogen jobbar han för mycket och han är inte säker på om han verkligen älskar sitt jobb eller borde sluta helt. Kärleken går det inget vidare med och han sörjer en kollegas död. Och som om det inte vore nog kastar sig en annan kollega ut för ett stup och dör. Men självmord? Det kan inte Rebus tänka sig.

Vidare gillar han inte pedofiler, så när han får nys om var en sådan finns skvallrar han för media, och grannarna gör vad de kan för att lyncha mannen. Rebus tilltag gillas inte av chefer och socialarbetare. Samtidigt försvinner en ung pojke, sonen till en barndomskamrat, och Rebus hjälper till att leta efter honom. Utan resultat. Och som grädde på moset frisläpps en seriemördare i USA och han reser hem, hamnar i Edinburgh och börjar göra livet surt för Rebus och hans kollegor.

Ja, Rebus jobbar parallellt med en 3-4-5 olika utredningar och ingen gör det bättre än han. Förstås. Lyckligtvis är det inga problem att hålla isär fallen för läsaren. Rebus stöter sig med folk, uppskattas av andra och går som alltid tidigare sina egna vägar. Det är så där lagom intressant och rullar på med lågmäld spänning. Det här är mörkt, dystert, uppgivet. 456 sidor.




Ian Rankin: När mörkret faller (Forum 2002)
(Set in Darkness. 2000)

Väntan har varit lång. I 300 år har skottarna väntat på nytt eget parlament. Nu pågår byggnationerna i Edinburgh och kriminalkommissarie John Rebus har bestraffats med att samordna polisarbetet i det stora och stökiga området. Som vanligt har Rebus svårt med auktoriteter, går mest sina egna vägar, kör sitt eget race, men nu gör han i alla fall som han blivit tillsagd. Och får ett lik på halsen!

På byggarbetsplatsen gräver man fram en kropp, uppenbarligen mördad för 20 år sedan. Att finna en förklaring till detta gamla mord blir ingen lätt uppgift. När så en aktuell parlamentsledamot mördas börjar Rebus ana ett samband mellan gammalt och nytt mord och påbörjar sin egen utredning. Till hjälp har han både önskade och oönskade kollegor, vänner såsom Siobhan Clarke och potentiella fiender som karriäristen Derek Linford. Naturligtvis blir det intriger och uttalade och dolda känslor mellan utredarna.

Lägg till ovanstående utredningar dessutom en uteliggare som begår självmord och visar sig vara stenrik och några killar som raggar tjejer på krogen och förgriper sig på dem. Flera parallella utredningar (där en del visar sig hänga ihop) för Edinburgh-poliserna och det är egentligen bara måttligt spännande men ändå på något vis så fängslande och intressant att intresset hålls vid liv. Nu börjar jag känna kommissarie Rebus. Nu väntar jag bara på boken med det där lilla extra. 446 välskrivna sidor.




Ian Rankin: Fallen (Forum 2003)
(The Falls. 2001)

Unga Philippa Balfour har försvunnit och det blir kriminalkommissarie John Rebus uppgift att finna henne. Tyvärr verkar tjejen ha försvunnit från planetens yta. Rebus har en bestämd känsla av att hon inte försvunnit självmant och att det redan är för sent för att finna henne i livet.

Två mystiska ledtrådar har polisen. En liten träkista med en docka i har hittats vid ett vattenfall på familjen Balfours ägor och i Philippas dator finns e-post från någon som kallar sig Quizmaster. Rebus följer kistspåren till Museum of Scotland och finner liknande kistor förknippade med äldre mystiska dödsfall. Kollegan Siobhan Clarke jagar Quizmaster och blir utmanad att delta i hans spel. Hon får mystiska gåtor som leder, ja vart?

Av bokens omslagstext hade jag högt ställda förhoppningar på detta. Jag hoppades på den bästa Rebus-boken hittills på svenska, men nja, det tog sig inte riktigt. Välskrivet, intressant, måttligt spännande men inte värt mer än medelbetyg. Men det är kanske inte så illa? 457 sidor är det i alla fall.