Tom Philbin: Blint vittne (Richters 1994)
(Blink. 1994)

Emma är en duktig violinist och riktigt vacker. När hon och vännerna i bandet underhåller på puben drar hon blickarna till sig. Speciellt en man anstränger sig lite extra för att fånga hennes uppmärksamhet. Polisen John tycker att Emma är det vackraste han någonsin sett och vill få kontakt. Då respons uteblir börjar han till omgivningens uppmuntrande rop strippa. Inte ens det får Emma att reagera, hon är nämligen blind!

Emma har varit blind i 20 år. Hon lever sitt liv i mörker men så har det inte alltid varit och snart skall mörkret skingras. Ett par hornhinneoperationer är tänkta att ge henne synen åter…

Snabbt och enkelt ligger ingreppen bakom henne och snart nog börjar Emma kunna se. Dock inte perfekt redan från början. Somliga syner känns suddiga och en del saker hon tittar på verkar hon inte bli medveten om förrän långt senare, hon ser saker med något slags fördröjning!

En kväll noterar hon bråk i en närliggande lägenhet och en granne blir ihjälslagen. Emma tittar ut och får syn på mördaren. Fast exakt vad hon ser vet hon inte säkert förrän först efter en tid.

Då har mördaren förstås siktet inställt på just Emma. Vilken tur att polisman John mer än gärna sluter upp för att skydda henne och få mer info om mördaren…

272 mycket lättlästa sidor med stor text och en hel räcka klichéer. Denna roman har skrivits ihop baserad på ett filmmanus (av Dana Stevens) och det märks genast, på språket, flytet, innehållet, ja på avsaknaden av hjärta och djup som man kanske, kanske inte kunnat få med kroppsspråk på film! Här finns inget extra utöver det allra mest nödvändiga och filmatiseringen är såklart identisk med den här berättelsen. Filmen minns jag inte alls och boken är inte mycket att ha, så du kan nog tryggt glömma båda du också.