Michelle Paver: Evig natt (Semic 2011)
(Dark Matter. 2010)

Fem unga män från London skall ge sig iväg på en expedition till Arktis. De skall studera nordpolsområdets biologi och geologi, isens rörelser samt tre gånger om dagen rapportera väderobservationer till de statliga väderprognosmakarna. Det är tänkt att killarna skall tillbringa ett helt år i kallt och kargt klimat, ett år i Gruhuken med endast varandra och några hundar, en radio samt kyla och mörker till sällskap. Det kommer inte att bli lätt…

Det hela utspelas i slutet på 1930-talet och allt återges genom radiotelegrafisten Jack Millers dagbok. Han kliver in på puben och träffar för första gången Algie, Hugo, Teddy och Gus, framgångsrika collegegrabbar i 25-årsåldern. Fattige Jack känner direkt att han inte riktigt passar in men gruppen behöver en radiotelegrafist och det är Jacks expertområde. Han har dessutom inget som direkt håller honom kvar i London så naturligtvis följer han med.

Båten tuffar på norrut mot allt ödsligare trakter. Dimma, kyla, mörker… Så börjar det såklart hända oväntade saker.

Jack gillade egentligen inte de andra från första början. Monotonin i uppdraget, den obarmhärtiga kylan och mörkret, gör inte tillvaron trevligare. Den mystiska skepnad som Jack skymtar på klipporna – är det en vän eller fiende? Och varför sa kapten Eriksson att sällskapet borde hålla sig borta från Gruhuken? Måste de vända hem innan de ens påbörjat uppdraget?

Hur som helst, expeditionen verkar dömd att misslyckas, så mycket kan jag avslöja. Detta är en Arktisk spökroman på 240 mycket lättlästa sidor. Frågan är nu, spökar det verkligen i Gruhuken eller är det miljön som gör folk tokiga? Läs och ta reda på det du! Det här är rätt spännande och man kan nästan känna det bistra klimatet och mörkret krypa inpå en själv när man läser. Betyget blir en stark trea.