James Patterson & Mike Lupica: The Horse Woman (Century. 2021)
Tre generationer singelkvinnor (mor, dotter och dotterdotter) lever på en hästgård och är alla mer eller mindre engagerade i hästhoppning. Hästar är livet och har så varit länge för dem alla. Tjugoåriga Rebecca är student och rider mest för nöjes skull. Mamma Maggie har i decennier hållit sig i den absoluta världstoppen och mormor Caroline är chefen, ägaren.

Tyvärr är verksamhetens ekonomi inte den bästa och man har tvingats söka stöd och allianser man helst velat klara sig utan. Nu är anläggningens allra bästa häst, Maggies champion, till hälften ägd och kontrollerad av den illa omtyckte miljonären Mr. Gorton, en självupptagen man endast intresserad av sig själv, makt, sitt rykte och mer pengar. Hästar kan han tyvärr ingenting om men han måste naturligtvis lägga sig i nästintill allt ändå bara för att visa sig viktig.

Maggies högsta dröm är ett olympiskt guld från de kommande tävlingarna i Paris och nu ser hennes möjligheter bättre ut än på länge. Tyvärr kastas Maggie av sin skrämda häst en dag och skadar sig och nu ser det i stället ut som att den olyckan skall skicka hennes livslånga dröm i kras.

Frågan är om unga Becky är så pass bra och redo att ändå rida hem en titel och pengar i mammans ställe, åt släkten och vännerna, åt Mr. Gorton? Och på mammans häst?

Alla har sina duster med Mr. Gorton. Becky kliver upp på Coronado och startar träningen med eget sikte på OS. Det är då mamman inser att hennes dröm är hennes allt. Snabbare än vad läkarvetenskapen rekommenderar det tänker hon rehabilitera sig tillbaka i form. Maggie skall rida på Coronado och vinna guldet, hon och ingen annan.

Mor och dotter älskar förstås varandra och hästar men här får snart både Maggie och Becky ett sådant sug efter ett eget OS-guld att ingen tänker vika ned sig…

The Horse Woman är 433 sidor (131 kapitel) om hästhoppning, om träning och tävlingar, allt för att vara redo för det stora mästerskapet i Paris som förstås avslutar berättelsen.

Som lite extra krydda i sagan blir det en skvätt romantik också och domstolsförhandlingar, fängelsevistelse, utpressning och lite annat. Men mest och nästan hela tiden: hästar. Berättelsen är en gullig kärleksförklaring till dessa djur och den ädla sporten hästhoppning helt enkelt. Men så har också författaren Lupica ägnat en stor del av sitt liv åt sport i alla former och en av döttrarna tydligen varit tävlingsryttare dessutom.

Boken har kanske inte riktigt den spänning och de snabba vändningar man fått sig till livs i en del andra Patterson-romaner och nästan alltid förväntar sig från honom, men detta är ändå inte så dumt. Lite mysigt men mer drama än action så detta hör absolut inte hemma i någon deckar-/thrillergenre. Stabil medeltrea i betyg hur som helst.