James Patterson & Peter de Jonge: The Beach House (Little, Brown & Co. 2002)
358 sidor på engelska, fördelat på 113 kapitel. Det är lättläst och högt tempo från första sidan.

Det pågår en fest i ett mycket välbärgat hushåll nere vid stranden. Mångmiljonären Barry Neubauer har bjudit in ett knippe berömdheter på partaj och vid uppfarten till huset står Jaguarer, BMW:s, Mercedesar och andra tjusiga fordon parkerade. Det är bland andra unge Peter Mullens jobb att ta hand om bilarna. När festen är slut hittas Peter död på stranden, uppspolad och sönderslagen av det rasande havet. En olycka eller självmord är de förklaringar som diskuteras. Storebror Jack Mullen vägrar höra på dessa uppenbara lögner. Peter var en god simmare, skulle aldrig ha hoppat i det rasande och iskalla vattnet och hans skador kan bara komma sig av regelrätt misshandel. Någon måste ha sett något, någon måste hållas ansvarig! Men inte.

Jack kan inte släppa brorsans död och påbörjar med några vänner en egen utredning. Vart de än kommer är dörren stängd. Ingen vill ens lyssna på dem och deras teorier. Till slut tröttnar någon och en lejd mördare ger sig ut för att få stopp på ungdomarnas snokande. Men Jack tänker inte ge upp. Inte till något pris.

Patterson har fått till en spännande bok. Överraskningarna duggar tätt i början. Jag blir lika nyfiken som Jack på att finna ut vad som är på gång. Vad är det för hemlighet som döljs? Varför dog Peter och blev han verkligen mördad? Som sagt, det är inte så dumt det här. Jag trodde boken var på väg mot högsta betyg, men avslutningen blir lite avslagen och förutsägbar. Synd, på en annars utmärkt roman.




James Patterson & Peter de Jonge: Beach Road (Little, Brown & Co. 2006)
I ett tjusigt bostadsområde vid Beach Road spelas det basket. Det är ett gäng vita killar mot ett lag med färgade killar och alla är nöjda med det upplägget. Olyckligtvis spårar det hela ur och någon plockar fram en pistol. Vilken tur att advokat Tom Dunleavy är med och spelar och lyckas lugna ned situationen. Alla skiljs åt, no hard feelings… Eller?

Senare samma kväll på samma plats hittas tre av grabbarna i det vita laget mördade, skjutna. Det verkar onekligen som om den mörkhyade killen som viftat med vapen tidigare under dagen beslutat sig för att återvända och göra verklighet av sina hot. Ja, situationen är solklar. Dante och Michael har gett igen. Grabbarna blir efterlysta för mord.

Nja, så enkelt kan det väl ändå inte vara? Dante har aldrig varit i klammeri med rättvisan tidigare, han är en mycket lovande basketspelare med löfte om ett mycket lönsamt kontrakt. Varför skulle han kasta bort allt och bli mördare?

Det väcker stort rabalder när den vite advokaten beslutar sig för att ta sig an fallet och försvara den misstänkte mördaren, den färgade basketspelaren Dante Halleyville. Tom kan bara inte tro att han är skyldig, trots vittnen och bevis i form av skjutvapen med fingeravtryck.

Ja, James Patterson goes John Grisham och bjussar på en berättelse med rättegångsfokus och en advokat i centrum. Skall han kunna få den misstänkte frikänd? Finns det en annan skyldig de kan få fast?

Visst låter det möjligen lite småtrist och jag måste erkänna att boken tuffade på utan så värst med spänning. Många och korta kapitel berättade av flera olika inblandade som ger sin syn på saken för berättelsen framåt, men jag höll på och läste i en vecka med en känsla av jaha ja, skall det inte vara mer än så här? Men det blev det såklart.

Med några få meningar vänder Patterson upp och ned på hela berättelsen. Absolut ingenting är som man trott och det går bara inte att lägga boken ifrån sig. Jösses, det är helt otroligt hur det hela kan rulla på rätt blekt och intetsägande för att plötsligt explodera mitt i ansiktet på en… Tar du dig igenom ett par hundra sidor kommer du att få dig en rejäl överraskning och plötsligt blev berättelsen riktigt bra. 391 sidor.