James Patterson: When The Wind Blows (Headline. 1998)
Det här kunde skrivits mycket bättre av Dean Koontz. Koontz är en mästare på att få ihop fullkomligt otroliga romaner som ändå håller spänningen vid liv och känns läsvärda, men Patterson, nej, han skall nog skriva sina seriemördarromaner med högt tempo. Det verkar vara hans grej.

Här handlar det om otäcka doktorer som stjäl barn från nyförlösta mammor, påstår att barnen tyvärr är döda och gömmer undan dem från föräldrarna. Det är ju elakt. Ooops, glömde jag säga att barnen som föds fram inte är normala? Doktorerna mixtrar med humant DNA och kombinerar det med arvsmassa från djur. Denna cocktail ger man till kvinnor som besöker fertilitetskliniker så att läkarnas "superbarn" kan växa till sig i en normal miljö för att sedan alltså födas fram och tas om hand.

Någonstans på hemligt ställe finns en massa underliga barn, somliga smarta som få. Misslyckanden gör man sig av med, de lovande barnen utbildas. Och en vacker dag är några trötta på att vara inspärrade. Det är klart att veterinären Frannie blir paff när hon flera gånger ser en flygande liten flicka svepa fram över skogarna. Naturligtvis blir hon nyfiken och undrar vad tusan som står på.

Män med vapen vill förstås fånga in rymlingarna och tysta alla vittnen. FBI-agenten Kit håller på med sin egen utredning av doktorerna och när han slår sig ihop med Frannie blir det förstås lite romantik mitt uppe i denna otroliga historia om småbarn med äkta fågelvingar... 341 sidor.




James Patterson: The Lake House (HodderHeadline. 2003)
Det här var en bok jag bara var tvungen att läsa. Surfade runt på Internet och fann att 167 recensenter på amazon.com hade gett boken betyget 1,5 i snitt. Kunde det vara sant att den var så kass? Nej, självklart inte, inte i mitt tycke. Och då skall du veta att jag inte var överdrivet förtjust i första delen om de flygande barnen. De är nämligen tillbaka och detta är nya äventyr med Max, Ozymandias, Wendy, Peter, Icarus och Matthew som vi lärde känna i boken "When the wind blows". Kan du bara acceptera det otroliga i det hela, att onda forskare kombinerat fågel-DNA med mänskliga celler och fått fram barn som har vingar och kan flyga, ja, då faller sig ju hela bokens story fullt naturlig.

Det hela börjar med en stor cirkus i domstolen. FBI-agenten Kit och veterinären Frannie har ansökt om vårdnaden om de sex barnen trots att de egentligen har biologiska föräldrar. Nu måste dock barnen skiljas åt och var och en följa sina riktiga föräldrar hem till ett normalt (!) liv på dagis, i skola, i vardagen. Självklart blir det inte problemfritt när man har ett genis IQ, vingar och kan flyga. Snart nog är barnen alla samlade och tillsammans med Kit och Frannie igen.

Barnens existens är förvisso känd av allmänheten men alla onda män är inte döda eller fängslade. Doktor Ethan Kane är en sådan. Han lurar friska tonårskillar till sitt sjukhus och har sedan ihjäl dem för att ta deras friska, starka organ och ge dem till världens mäktiga män som är sjuka och gamla. Dr Kane är också expert på kloning så nu vill han självklart komma åt våra flygande vänner. Vad skulle han inte kunna skapa med sin expertis och full kunskap om och tillgång till fågelbarnen?

Snart är jakten igång och det hela är faktiskt helt ok bra länge. 109 kapitel med högt tempo fördelat på 307 sidor. Mot slutet tappar det hela en hel del av sin trovärdighet och den otroliga sagan blir än mer otrolig, ja nästintill löjlig. Slutstriden äger rum i hemliga underjordiska korridorer där liken ligger staplade och hemska saker sker. Hm, sa jag slutstriden? Nej det kommer säkert mer framöver... Betyget 3 sätter jag framförallt för bokens första halva, som helhet blir det en svag trea. Kanske var jag väl snäll, men dåligt eller ej, nog läser man vidare. Och då kan det inte vara för kasst. Och det är bättre än första boken.