James Patterson: The Thomas Berryman Number (Grand Central Publishing. 2006)
Pattersons allra första roman är en bok först utgiven 1976, en riktigt trist historia om en mördare och en journalist på jakt efter sanningen och det stora scoopet.

1111 Det är journalisten Ochs Jones som berättar historien och det är en rätt simpel och okomplicerad historia. Tempot är sävligt och berättelsen tyvärr sällan eller aldrig speciellt spännande. De långt senare så Patterson-typiska högtempo-romanerna med hundratals supertkorta kapitel lyser med sin frånvaro. Här är det förhållandevis långa textmassor att ta sig igenom och inte överdrivet mycket till dialog.

Borgmästaren Jimmie Horn har skjutits till döds, förövaren heter Bert Poole. Ja, det är ungefär allt vi vet när boken tagit sin början. Så får vi veta att journalisten Ochs Jones tittat närmre på fallet och träffat en inspärrad kille vid namn Ben Toy. Ben Toy visar sig vara bästa kompis med en ung man som heter Thomas Berryman och Ben hävdar bestämt att det var den här Berryman som utfört mordet på borgmästaren, inte Bert Poole, oavsett vad alla andra och tidningarna hävdar…

Ochs Jones gräver i fallet, försöker följa i Berrymans fotspår och så får läsaren på totalt 272 sidor veta exakt vad som hände och vem som verkligen gjorde vad där och då sent 60- och tidigt 70-tal. Jaha ja, det kunde jag ha struntat i att ta reda på…




James Patterson: Season of the Machete (Grand Central Publishing. 1977/2006)
Fullblodspsykopaterna Damien och Carrie Rose accepterar ett nytt uppdrag och skall bringa kaos på en ö i Karibien. Plötsligt inträffar där en serie till synes slumpartade vansinnesdåd. Några galningar går runt och hugger ihjäl folk med machetes. Den tidigare så lugna paradisön blir nu inte fullt så behaglig och inbjudande…

Ingenting får naturligtvis peka ut äkta paret Rose som de ansvariga. Allt är arrangerat så att dåden ser ut att vara utförda av lokala gangsters som försöker utföra något slags revolution. Olyckligtvis råkar unge Peter Macdonald under en cykeltur bland bergen se somligt han inte borde ha sett och plötsligt är han en jagad man. Att ha vänt sig till självaste CIA med information om en misstänkt europeisk mördare verkar inte hjälpa det minsta heller…

Upplägget hade alla förutsättningar att erbjuda en hyggligt spännande historia men detta blev inget märkvärdigt alls, snarare tvärtom. Plötsligt är alla de 341 sidorna en härva av lokala karibiska skurkar, CIA-agenter, amerikansk maffia, seriemördare och turistande jagade vittnen… Somliga visar sig vara mer falska och opålitliga än andra och plötsligt vet jag inte vem som lurar vem. Och jag bryr mig egentligen inte heller. Det kan inte vara ett gott betyg…

Visst är detta mer spännande och intressant jämfört med den Pattersonbok jag läste precis innan denna (debuten The Thomas Berryman Number) men det hela räcker ändå inte till ett bättre betyg än en tvåa, om än en hyggligt stark sådan. Patterson har skrivit bättre böcker än den här.




James Patterson: See How They Run (Vision. 1997)
(Först utgiven 1979 som The Jericho Commandment.)

I New York stormar beväpnade män in och skjuter vilt hemma hos den judiska familjen Strauss. Doktor Davids hustru Heather och hans farmor Elena dödas. Mördarna bränner in ett stort hakkors på gräsmattan.

I Los Angeles är det stor galakväll och Nicholas Strauss står på scenen och håller tal. Plötsligt stormar en man fram och med skjutvapen i hand framför ett meddelande från den nynazistiska gruppen Dachau Två. Nicholas och hans hustru skjuts till döds innan förövaren tar sitt eget liv.

Efter att ha förlorat stora delar av sin familj beslutar sig doktor David för att leta rätt på nazisterna och stoppa dem. Han slår sig ihop med sin ungdomskärlek, den världskända modellen och skådespelerskan Alix Rothchild och tillsammans far de till Europa för att söka sanningen om varför Straussfamiljen attackerats.

Snart är paret i högsta grad involverat i Olympiska Spelen i Moskva där nynazistiska terrorister förväntas att slå till när som helst.

Pattersons tidiga berättelse om nazism, judehat och förföljelse på 320 sidor är ingen märkvärdig historia. Det kommer några överraskningar och ett uns spänning finns på plats hela tiden men som helhet kan betyget inte bli något annat än en svag trea.




James Patterson: Svarta änkan i Bedford (Bra Böcker 1997)
(Hide and Seek. 1996)

Maggie Bradford gömmer sig med sin dotter för sin man. På ytan kan han verka som svärmorsdrömmen, i hemmet är han en brutal hustruplågare. Nu när han funnit sin fru och dotter under verandan öppnar han eld. Men Maggie är beredd den här gången. Hon skjuter tillbaka...

Väl friad i rätten börjar hon jobba sig tillbaka till ett normalt liv med dottern. Drömmen om att bli sångerska och låtskrivare verkar slå in. Framtiden ser ljus ut. Kärleken dyker upp i form av Patrick O´Malley och efter några lyckliga år råkar även han avlida, mycket hastigt. Somliga undrar om Maggie tagit livet av man nummer två, men nej, det var väl en olycka?

Hur som helst, nu är det Will Shepherds väg som korsar Maggies och de slår sina påsar ihop. Maggie är nu firad sångerska, Will en fotbollsspelare i världsklass, vältränad, ursnygg, alla kvinnors dröm. Kort tid efter bröllopet hittas Will död och Maggie är på väg till rättegång för mord på sin tredje man. Är hon skyldig eller inte? Självförsvar igen? En komplott? En olycka?

Patterson skriver bra, det är mycket substans trots många korta kapitel. Totalt 350 sidor. Spänningen finns där, det är inte otäckt spännande utan mer intressant spännande, man vill veta hur det går. Är Maggie skyldig eller inte? Vem har gjort vad mot vem? Vissa likheter tycker jag boken har med en story av Jackie Collins eller Sidney Sheldon. Det är dels lättsmält läsning, dels är personerna i berättelsen mycket framgångsrika på ett eller annat sätt; idrottsstjärnor, sångerskor, advokater, höga militärer, förmögna och framgångsrika i mötet med det andra könet. Helt klart läsvärd. Patterson framstår alltmer som min nya favoritförfattare (sett till total produktion har annars Dean Koontz under lång tid legat högt).




James Patterson: Cradle And All (Headline. 2000)
Berättelsen omfattar 112 kapitel, totalt 344 sidor, det blir ungefär tre sidor i varje kapitel och en hel del luft mellan pärmarna då många kapitel slutar knappt halvvägs in på en sida. Hur kan det då ändå kännas segt och trist, det här? Bokens sidor borde flyga förbi. Jo, om det bara vore en spännande historia ja. Och det är det inte. De första kapitlen börjar bra och boken slutar med en spännande sida, men däremellan finns inte mycket av värde. Detta kan måhända vara Pattersons sämsta och minst spännande story.

16-åriga Kathleen Beavier är på väg till kvinnocentret för att göra en abort. Hon är alldeles för ung för att redan bli mamma och hur har detta egentligen kunnat hända? Hon har ju aldrig någonsin ens varit tillsammans med en kille! Ja, det här är ett mysterium utan dess like, tänka sig, en jungfrufödsel. Enligt den katolska kyrkan kan detta bara innebära att en verklig frälsare är på väg att födas eller att det hela är ett makabert skämt av något slag. Påven i Vatikanen skickar iväg Fader Rosetti att bevaka händelseutvecklingen. Kardinalen för ärkestiftet i Boston sänder iväg privatdetektiven och den före detta nunnan Anne Fitzgerald för att göra detsamma. Alla försöker snart, men utan framgång, avslöja Kathleen som en lögnare.

Så plötsligt sprider det sig att 14-åriga Colleen Galaher på Irland befinner sig i en liknande situation. Också hon är gravid utan att någonsin haft sex med någon. Jösses, två jungfrufödslar, två frälsare som kan rädda jorden? Kyrkan skickar iväg prästen Justin som ytterligare undersökare och naturligtvis visar det sig att han en gång i tiden varit förälskad i vår huvudperson, detektiven och den före detta nunnan Anne. Ja, hon har å sin sida också haft starka känslor för Justin. Han må vara präst men hon inte nunna längre, kan det kanske bli något dem emellan?

Ja, just det ja, de två gravida tonåringarna. Jo, berättelsen rullar på, dagar, veckor, månader passerar, de skall ju liksom inte föda direkt. Snart har kyrkan förstått att om båda tjejerna är äkta och ärliga så kan det inte vara tal om att de två nyfödda barnen skall vara något slags frälsare. Nej, frälsare kan det bara födas en. Det andra barnet måste i så fall vara motpolen, en äkta djävul i människohamn. Och ett sådant barn måste omedelbart dödas! Frågan är bara vem som skall föda vem…..

Visst är det spännande i början när man inget vet om vad som väntar och så även i slutet då förlossningsstadiet har nåtts och allt så att säga skall avslöjas, men däremellan går det som sagt månader av väntan med växande magar, upprörda föräldrar, en undrande, nyfiken och skeptisk befolkning, påträngande reportrar och fascinerade och skrämda kyrkans män. Och det är segt och inte alls så spännande som man önskat. Storyn balanserar ju som du förstår hela tiden på löjets gräns; jungfrufödslar, frälsare och djävlar, suck, och det är väl inte utan att det hela sett som hel bok faller över åt fel sida.




James Patterson: Bloody Valentine (Arrow Books. 2011)
122 sidor text i ganska stor stil fördelat på 23 kapitel. Läsningen går riktigt raskt men så är detta också en berättelse i en serie noveller utgivna som Quick Reads. Bästsäljande Patterson har sitt namn på rygg, fram- och baksida av denna tunna pocketbok men inuti står det James Patterson with K.A. John, så någon mer har tydligen varit involverad i storyn.

Den är för övrigt som följer: Den stenrike och välkände restaurangägaren Jack Barnes skall fira alla hjärtans dag med sin andra hustru Zee och han har storslagna planer för firandet. De kommer dock hastigt på skam när en otäck mördare slår till. Någon vill uppenbarligen Jack riktigt illa och den skyldige står givetvis att söka i kretsen av de närmaste. Men vem är en mördare? Det finns flera misstänkta i Jacks eleganta lägenhetskvarter…

En lättläst liten mordgåta med ett kanske inte alltför överraskande slut. En svag trea i betyg.