James Patterson: Pop Goes the Weasel. (Headline. 1999)
Läser du alla Pattersons Alex Cross-romaner i ordning kan du bli konfunderad när du börjar läsa denna bok. Föregående bok i serien (Cat & Mouse) finns av någon anledning i två versioner med ett slut i amerikansk/svensk utgåva och ett engelskt. Hur som helst, den engelska versionens sista kapitel i Cat & Mouse är omskrivna och dyker upp i denna bok som kapitel 44-45 så du missar inget. Men bra konstigt kan det bli...

Geoffrey Shafer är diplomat i Washington D.C. Han spelar rollspel med tre vänner och tillsammans kallar de sig Apokalypsens Fyra Ryttare; Krig, Hungersnöd, Pest och Döden. Shafer är självklart Döden och den som leder spelet. Problemet är att Shafer inte bara spelar som en lek utan faktiskt roar sig med att mörda folk på riktigt.

Alex Cross gör sitt bästa för att få fast självaste Döden, men det är minsann inte lätt. Och när han kommer någotsånär nära att lyckas kidnappas hans käresta. Ja, det är förstås alldeles vansinnigt våldsamt som nästan alltid i Pattersons-mördarböcker. Spännande är det också. Dock, ett lite segt och väl förutsägbart domstolsdrama kunde man sluppit så hade betyget blivit än högre. Fast nog slutar det så att man måste läsa nästa bok i serien i alla fall... 342 sidor.




James Patterson: Roses are Red. (Headline. 2000)
Det är dags för Alex Cross att möta sin tuffaste motståndare hittills. En bank rånas, gisslan tas och mördas. Sedan påträffas bankrånarna själva mördade. Så händer det igen; nytt bankrån, nya mord.

Mastermind låter så höra av sig och påstår sig vara så smart att ingen kan ta fast honom. Alex Cross och hans polis- och FBI-vänner försöker och det går käpprätt åt helsike. Mastermind ligger hela tiden minst ett steg före och gör precis som han vill. Det mördas och kidnappas till höger och vänster. Och när Cross till slut fångat den gäckade skuggan är det självklart inte Mastermind. Eller?

Som om detta inte vore nog drabbas Alex Cross av dubbla problem i privatlivet. Sorg och smärta. Och så en härlig liten chock när Masterminds rätta identitet avslöjas i bokens näst sista mening. För alla utom Alex Cross... Och du bara måste läsa vidare igen. 307 sidor.




James Patterson: Violets Are Blue. (Headline. 2001)
Mastermind är på fri fot och han ringer Alex Cross nästan varje dag. Cross har inte minsta ledtråd till vem han är men läste du föregående bok i serien (Roses Are Red) så vet i alla fall du.

Masterminds samtal är inte trevliga och det är ingen tvekan om att galningen borde vara inspärrad. Han fortsätter att terrorisera Cross och det samtidigt som Alex har fullt upp med andra mystiska mord. I San Fransisco går en tiger lös och mördar folk och han verkar ha sällskap av ett gäng vampyrer som tömmer vackra människor på blod. Japp, du läste rätt och det här är väl det som gör boken mindre bra. Det är förvisso spännande, men en lös tiger och vampyrer..? Njae, det känns inte rätt.

När så vampyrerna åkt på pisk av Alex Cross slår Mastermind till igen och nu går det upp för Cross vem mördaren är. Det blir en tuff sista kamp, eller har Mastermind fortfarande några tricks i bakfickan? 310 sidor.




James Patterson: Four Blind Mice. (Headline. 2002)
Nu är han nere i en svacka, den gode Patterson. Här är Alex Cross tillbaka och det är verkligen inte märkvärdigt spännande mer än ibland. Efter en räcka böcker om polisman Cross som varit helt suveräna har spänningen sannerligen tunnats ut. Uppryckning önskas. Eller avveckling? Kanske är det slut här?

Ja, Cross funderar på att sluta hos polisen. För gott. Kanske skall han göra ingenting. Kanske skall han öppna egen praktik. Mest lockande är annars ett erbjudande att börja hos FBI. Men hur går det då med familjen och med det nystartade förhållandet med Jamilla, på andra sidan landet?

Bästa vännen John Sampson ber Alex om hjälp. En gammal militärpolare är misstänkt för mord och riskerar dödsstraff. Men aldrig i helsike att sergeant Ellis Cooper, dekorerad hjälte, skulle begå sjuka slakterimord på unga kvinnor. Eller? Nåväl, grabbarna far iväg och träffar Ellis i fängelset, fjättrad till händer och fötter och med några veckor kvar att leva. Bestialiska mördare skall man göra processen kort med.

Ingenstans står ledtrådar till någon annan mördare att finna för Alex och Sampson och tiden rinner ut för Ellis. Samtidigt är militären säkra på att Ellis fått en knäpp och är skyldig så man tiger som muren och vill helst att Alex Cross slutar rota i fallet. Men skam den som ger sig, och snart hittar Cross somligt som tyder på att andra män inom militären satts dit och dömts för mord de ej begått. Aha, en komplott!

Det är supergruppen Three Blind Mice, hemligt militärlönnmördarteam, som roar sig med att ta livet av folk. Och det kan komma att straffa sig när team Cross och Sampson bestämmer sig för att inte ta några fångar i den mörka skogen...

Det börjar bra, avslutningen är riktigt spännande, men däremellan är det bara bitvis det glimtar till. Mycket romantik insprängt i mördarjakten för både Cross och Sampson drar ned tempot, och militärens tjafs och tysta regler känns mest löjliga. 309 sidor.