Julie Parsons: Mary, Mary (Albert Bonniers Förlag 1999)
(Mary, Mary. 1998)

Här har vi en bok som verkligen infriar förväntningarna jag haft på den. Och de var höga. Har varit sugen på att läsa denna bok länge och nu kan bara konstateras att den verkligen är värd att läsa. Synnerligen lättläst, spännande och med ett slut somů..ja, läs själv.

Vi befinner oss i Dublin, Irland. 20-åriga Mary har försvunnit och mamma Margaret ringer polisen. Mary har alltid varit lugn och skötsam, det finns inga oroväckande pojkhistorier eller misstankar om droger i hennes fall. Det går en vecka och mammans oro övergår alltmer i ren och skär hysteri. Något måste ha hänt och mycket riktigt; en man ute med sin hund finner Mary, eller resterna av henne, i floden.

Polisen drar igång en jakt på den som våldtagit och mördat Mary. Polisman McLoughlin leder sökandet och snart blir intresset för mamma Margaret mer än yrkesmässigt. En misstänkt häktas, det blir rättegång och då kommer överraskningarna, för såväl de inblandade som för läsaren. Jag fattar egentligen inte varför jag inte sätter högsta betyg, men en stark fyra är väl ändå inte så dumt. 363 sidor.




Julie Parsons: Friargåvan (Albert Bonniers Förlag 2000)
(The Courtship Gift. 1999)

Anna är gift med David. Allt är bra. Pang. Bom. Så ligger David död i arbetsrummet. Svårt allergisk har bistick tagit livet av honom. Och lite konstigt är det allt, för han har själv skickat efter bina.

Nu är Anna änka. Och det visar sig att David varit svårt skuldsatt. Anna tvingas gå ifrån deras gemensamma bostad. Hon finner också bevis för att hennes man hade barn, något hon inte haft en aning om. Snart kliver dock Matthew in i handlingen och vips går Anna runt och tänker på denne stilige främling. Men Matthew heter egentligen något annat, och han har ett antal liv på sitt samvete. Han brukar nämligen ta livet av män han inte gillar och försöker sedan ta över deras kvinnor...

Jag tyckte det verkade vara en spännande bok, men det här var något av det mest "ospännande" jag läst på länge. Anna verkar inte bry sig det minsta om varken makens dödsfall eller hans alla lögner. Och Matthews insatser här och var fick mig ibland att undra om det var i då- eller nutid saker och ting hände. En "chockerande stark och kuslig kriminalroman" står det i baksidestexten. Skulle inte tro det. Visst rycker det upp sig lite på de avslutande sidorna, men som helhet kan jag inte säga att det är bra. En stor besvikelse. 333 sidor.




Julie Parsons: När tiden är inne (Bonnierförlagen 2001)
(Eager to please. 2000)

Rachel Becket har avtjänat 12 år av sitt fängelsestraff, en livstidsdom för mord på sin make. Nu är hon frisläppt och skall återanpassas till ett vardagsliv utanför murarna. Dottern vill inte ha med modern att göra, hon trivs utmärkt tillsammans med den adoptivfamilj hon haft nu så länge. Och förresten, en mor som dödat barnets egen far, är det en mamma att umgås med?

Nej, så Rachel har ingen. Men hon har en plan. Någon skall få betala för hennes 12 år i finkan. Rachel må i viss mån vara skyldig till somligt, men inte till mordet på maken. Nu skall mördaren få smaka på den ljuva hämnden. Nu är tiden inne. Med målet klart för sig nästlar hon sig in bland mördarens närmaste och tar över.

Det här är lagom på alla sätt och vis, lagom långt på 348 sidor, har lagom högt tempo, är lättläst och lagom intressant, klurigt och spännande. Medelbetyg är välförtjänt. Vill du dock läsa något med rejäl nagelbitande spänning eller mer originellt än en story om hämnd får du välja en annan bok.




Julie Parsons: För sina synders skull (Albert Bonniers Förlag 2003)
(The Guilty Heart. 2003)

Året är 1991 och det är Halloween-afton på Irland. 8-årige Owen är som alla andra barn utklädd och ser fram emot godis, bus och fyrverkerier. Modern jobbar och pappa Nick har annat att göra än att se efter sonen så han tvingar den lediga barnflickan Marianne att ta hand om den uppgiften. Själv planerar Nick nämligen ett litet utomäktenskapligt romantiskt möte med en grannkvinna. Barnflickan Marianne å sin sida är allt annat än glad över att ha blivit tvångskommenderad till arbete så hon låter Owen vara ute på egen hand med sin bästa kompis. Timmar senare är Owen spårlöst försvunnen.

Och så har det gått hela tio år. Owen är inte återfunnen, polisen saknar fortfarande ledtrådar och Nick och hustrun Susans förhållande har spruckit. I flera år har Nick levt i USA och kuskat runt men nu har något hänt som påmint honom om sonens försvinnande och han bara måste fara hem till Susan, till deras gamla hus, deras kvarter och se om försvinnandet äntligen kan få sin lösning. Kanske kan han också reparera något i den trasiga relationen med Susan.

Jag börjar läsa och det är rätt spännande. Nästan omedelbart infinner sig känslan av att detta aldrig kommer att sluta lyckligt och varför skulle det göra det egentligen? Även om Owen skulle komma tillrätta levande har han varit skild från familjen i 10 år, föräldrarna är osams och Nick kommer alltid att anses vara en otrogen fähund. Men se, Nick kämpar på övertygad om att han faktiskt kan komma gåtans lösning lite närmre, trots att så lång tid gått, och vill inte Susan veta av honom så får han acceptera det.

Rätt spännande som sagt samtidigt som hela upplägget förstås är djupt tragiskt. Vad var det egentligen som hände Halloweenkvällen 1991? Tyvärr planar berättelsen ut i en rätt trist historia istället för att fortsätta mot betyget fyra som var så nära där i början. Efter en bra inledning blir det allt sämre och detta blir som helhet en trea, medelstark eller rentav åt det svagare hållet. Som hel bok en besvikelse på 343 sidor.