Dag Öhrlund: Mina nio liv (Lind & Co 2018)
Författaren ligger bakom ett par av den svenska kriminallitteraturens starkaste karaktärer, bland andra kommissarie Ewert Truut och psykopaten Silfverbielke, och har bjussat på en mängd fartfyllda, spännande och humoristiska sagor. Mina förväntningar på hans självbiografi blir rätt höga och han lovar i inledningen att det skall handla om Clint Eastwood, Jan Guillou, Bill Clinton, Björn Skifs, Yannick Tregaro, Rod Stewart, Rolling Stones och allt annat mellan himmel och jord på bara 326 sidor. När boken är slut kommer jag på mig med att undra om ens hälften av allt det där verkligen var med. Och var det verkligen det märkte jag alltså aldrig av det, så det kan knappast ha varit speciellt intressant, spännande, skojigt, minnesvärt…

Berättelsen om hans liv tar förresten slut redan på sida 138, resten är annat innehåll, mer om det strax. Ja, Dag överväger i unga år en karriär som advokat men sadlar om och blir journalist. Det är det skrivna ordet han brinner för och hela uppväxten och resten av hans liv blir olika journalistiska uppdrag för små och stora tidningar och tidskrifter, veckoblad och månadsmagasin. Han reser över hela världen och upplever alltså en hel del, får träffa en del spännande figurer, se och lära en massa. Parallellt med skrivandet utvecklas också ett intresse för fotografering och en dag skall den misstänkte statsministermördaren Christer Pettersson intervjuas och fotas naken på en fäll… Han plåtar också unga modeller för Veckorevyn och Mitt livs novell och hittar på erotiska berättelser för FIB-aktuellt.

Allt det fria och härliga i hans liv tar en ände med förskräckelse under 1990-talet då hans rygg skall opereras och kirurgen gör fel. Plötsligt får man meddela Öhrlund att det ska bli rullstol för resten av hans liv… Så illa blev det lyckligtvis inte men beskedet och tiden på lasarett och rehab var hans livs bottennapp.

Efter sida 138 kommer ett drygt hundratal till med tio tidigare publicerade reportage från diverse tidskrifter såsom tidningen Misstänkt, Teknikens värld, Aktuell Rapport, Skriva, Vin & Bar… Här blir det mer om det som Öhrlund sett och gjort och satt sig in i på olika håll i världen. Om fångar på Kumlaanstalten och ett par fängelser i Kalifornien. Om dagar när han hänger med olika poliser i Florida, om svenska Militärligan och polisens kriminaltekniker och internutredningar. Och så texter om Ernest Hemingways skrivarlya och en schweizisk ostmästare. Somliga berättelser mer intressanta än andra, men utan tvekan sinsemellan väldigt olika. Det här författarlivet spretar…

Strax innan sida 250 startar bokens tredje del, den där vi får ännu fler gamla berättelser i form av diverse krönikor om ja, återigen stort som smått, en salig blandning. Öhrlund skriver av sig om telefonväxlar, priset för frihet, och Vargmannen Werner Freund. Om att vilja säga upp sig från vuxenlivet och leva som ett barn, om en av Christer Petterssons cigarettfimpar, om att festa i Ukraina, om fattigdom i Brasilien, om journalgrodor i sjukvården, om hedersmord, otur med vädret och magproblem i Grekland. Och mer ändå.

Bomber och granater, pistolskott, knarkare, horor, mördare, dramatiskt så det förslår. Och ändå blir jag lite besviken, på upplägget med en merpart av redan publicerade gamla texter, somliga mer än 30 år gamla utan några tillägg eller kommentarer av färskare snitt. Och på det där med att jag faktiskt inte alls märkte av flera av de där utlovade kändisarna som skulle vara med… Ja, var de verkligen där for de väl förbi i en enda mening eller som en bisats kanske. Synd. Men läsningen går förstås snabbt och lätt. Tyvärr finns här inte minsta lilla bild på något av allt det som omnämns, alla ställen han varit på. Och det trots hans uttalat stora intresse för fotografering. Är det inte trist och tråkigt, ett misstag, en orsak till besvikelse, så säg… 326 sidor.