Dag Öhrlund: Domaren (Lind & Co 2018)
Suzanne knuffar i unga år sin lillasyster mot sin död, avundsjuk på den uppmärksamhet denne fått av föräldrarna. Många år senare lever hon i ett trist förhållande med en make och barn som hon i princip avskyr och föraktar. Endast dottern är mammas lilla prinsessa, man och son kunde lika gärna flyga och fara.
Suzanne vänsterprasslar när lusten faller på och under hennes alldeles för sakta uppåtgående karriär inom rättsväsendet tilltar hennes ilska över uppenbart skyldiga personer som får för klena straff eller kanske helt slipper undan lagens långa arm. Suzanne tänker bli den hemlige hämnaren som skipar hård rättvisa, blir domare, jury och bödel allt i ett!
Bästa väninnan och prästen Jessica gör vad hon kan för att hjälpa utsatta människor i nöd och samtidigt försöka finna den stora kärleken för egen del. Tyvärr är de män hon initialt förälskar sig i förstås bara ute efter sex, de lurar och bedrar, är hjärtlösa skitstövlar. Ja, och efter att ha blivit sviken och besviken för många gånger har även Jessica fått nog. De här svinen måste givetvis sättas på plats, stoppas en gång för alla. De är stora hot mot all världens kvinnor...
Snart dör de oväntat, professorn, TV-programledaren... Och den hyllade stjärnkocken får sin karriär raserad.
Oberoende av varandra rensar Suzanne och Jessica ut personer de finner olämpliga att leva och ha hälsan. Polisen har inga ledtrådar, båda mördarna går fria och till slut, en dag, avslöjar de förstås sanningen för varandra. Då väcks idén om ett samarbete! Men kanske är det vägen till slutet!?
415 mycket lättlästa sidor, i princip enbart om sex och våld. Lättsmält, överdrivet, utan större djup. Förväntningarna efter att ha läst många av Öhrlunds tidigare böcker infriades väl egentligen inte, det här är en rätt ytlig, simpel historia, något som känns som skapat på en helg eller så. Berättelserna om Silfverbielke/Colt och framförallt kommissarie Truut är betydligt bättre. Men det blir säkert en hel serie om Domaren också, och visst kommer jag att läsa/lyssna vidare, men bättre betyg än en svag trea kan inte utdelas för starten.
Dag Öhrlund: Den yttersta rättvisan (Lind & Co 2020)
Domaren Suzanne Eriks är förbannad på allt och alla och tvingar med sig prästen Jessica på nya mord! Ibland är somligt noggrant planerat, oftare än så sker alldeles för mycket galenskaper impulsivt.
En ishacka i huvudet här, en förgiftad fruktkorg där och plötsligt är staden ett par poliser, en tvätteriföreståndare, en scooterinsamlare och ytterligare några personer kort. Några får stryka med som Suzannes primära mål, andra måste dö för att hon inte skall åka fast...
Suzanne siktar på en absolut topposition inom svenska rättsväsendet och en saftig förmögenhet. Och så vill hon gärna få bort samhällets avskum. Inget och ingen får stå i hennes väg.
Kamraten Jessica är svag och vill helst slippa Suzanne och alla vansinnigheter. Jessica verkar äntligen ha hittat kärleken i tandläkaren Anders och kan väl inte smyga runt och döda folk hur som helst.
Men allt snurrar på i orgier i sex och våld och efter 336 sidor (inklusive en kort författarintervju) är det slut. Och då tycker jag allt att somligt verkligen hänger i luften. Ja, det måste komma en fortsättning som omedelbart följer på de här händelserna. Väl?
Det här en rätt skruvad berättelse om en kvinnlig psykopat men den är hyggligt underhållande och mycket lättläst så betyget blir väl en trea. Som trots allt går åt det svagare hållet. Öhrlunds många böcker om figurerna Silfverbielke och Truut är bättre. Fast kommissarie Truut gästspelar faktiskt här som hastigast. Skall romanserierna månne fusioneras framöver? Skall det bli Truut som till slut stoppar Domaren!?
Dag Öhrlund: Dom meddelas redan i natt (Lind & Co 2021)
Sex och våld, mer sex och våld. Och så lite till...
Ja, det är vad som får i gång domaren Suzanne Eriks, det och så pengar förstås. Sådana samlar hon på hög på hemliga konton för att någon gång snart framöver kunna fly familjen och Sverige för att leva livet i sus och dus på någon paradisö eller i Sydamerika... Kanske, kanske tar hon med sig dottern Ebba som hon möjligen hyser svagt ömma känslor för, maken och sonen ser hon som synnerligen veka, mesiga exemplar av människosläktet.
Ja, vår huvudperson är både psykopat och narcissist och sexberoende dessutom. Ständigt för hon en dialog med sig själv huruvida personer hon möter eller hör talas om borde avlivas eller kanske bara bli allmänt utskämd och ruinerad. Ofta går hon på impuls och då blir det oftast härligt sex och mord.
Ibland hamnar hon i kniviga situationer, får problem. Som nu när kommissarie Peter Engberg hör av sig och berättar om nya härliga ledtrådar rörande ett polisdubbelmord. Nu har man visst både fotavtryck och tappade smycken med DNA...
Illa, illa, eftersom detta varit ett dåd som Suzanne själv ligger bakom, hon och väninnan Jessica.
Dessutom hör gangstern Rojas av sig och meddelar att han har fotobevis på när mördarduon haft ihjäl hans släkting. Nu försöker han idka utpressning mot Suzanne så som hon själv gör mot arbetskamrater, familj och vänner.
Prästen Jessica vill förresten lägga av med det här mördandet av dåliga personer. Nu skall hon flytta ihop med kärleken Anders och dessutom väntar de barn ihop.
Ja, sex och mord, sex och mord. Och så en riktigt dramatisk avslutning, en cliffhanger som heter duga. 364 sidor mycket lättläst berättelse och därefter författarintervju och dennes tack till familj och medhjälpare.