Kristina Ohlsson: Stormvakt (Forum 2020)
Finansmannen August Strindberg lämnar huvudstaden, storstadspulsen och vännerna och flyttar till ett litet samhälle på västkusten. Där köper sig han sig den före detta lilla begravningsbyrån i syfte att renovera och öppna en mysig second hand-butik. Föga anar han hur händelserik flytten till det förmodat lugna samhället skall bli...

August kommer till Hovenäset en stormig natt, samma afton som den populära läraren Agnes försvinner spårlöst. Släkt och vänner, polis och Missing People söker överallt i dagar men lyckas inte finna henne. Polisen har inte stort hopp om att hitta henne i livet, sonen och maken är förkrossade.

August blir varse att somliga tror att försvinnandet hänger ihop med ett 30 år gammalt mord i trakten. Då försvann unga Lydia men hittades senare hemma i egna bostaden, styckad och placerad i frysboxen. Allt pekade på maken som mördaren men han tog livet av sig. Det finns de som tror att maken var oskyldig och att mördaren ännu går fri och nu alltså har rövat bort Agnes.

Huset med Lydia i frysboxen verkar förresten vara Augusts nya bostad... Så mysigt.

August klickar omedelbart med traktens kvinnliga polis men hon är såklart redan gift och har fullt upp med försvinnandet. Kopplingar till ett 30 år gammalt fall vill polisen inte kännas vid, men naturligtvis är de händelserna relevanta nu också.

August försöker smälta in och bekanta sig med invånarna. Som tack för det är det någon okänd som knackar på och försvinner i natten, någon som gör inbrottsförsök, någon som stjäl saker för honom och någon som till slut faktiskt tar sig in i hans bostad...

Allt är visst inte varit så idylliskt som man kunnat tro i Hovenäset. Många är de med hemligheter, många är de som håller skenet uppe och lever i förhållanden som inte är bra, relationer som är våldsamma och/eller fulla med otrohet.

Stormvakt är 491 lättlästa, spännande och underhållande sidor och vad som sägs vara starten på en ny serie av författaren. Det låter finfint, jag läser gärna mer om August Strindberg.

Jag skulle gärna sätta en betygsfyra på detta för det är lätt att sugas in i storyn och bara läsa vidare, men samtidigt är upplösningen på flera sätt knappast överraskande tyvärr. Den här avslutningen kunde jag se komma långt i förväg så fullt så starkt som jag önskat blev det inte. Den största överraskningen är väl kanske temat, att en stenrik finansman från huvudstaden plötsligt byter spår och börjar handla med gamla möbler i en liten håla i en annan del av landet. Nåväl, det blir en stark betygstrea hur som helst, Kristina Ohlsson skriver bra böcker!




Kristina Ohlsson: Isbrytare (Forum 2021)
I lilla Hovenäset på västkusten känner alla alla och stockholmaren August Strindberg ångrar inte alls flytten från huvudstaden och beslutet att starta om som antikhandlare. Han har en hemlig men härlig relation med den lokala polisen Maria, men ett litet orosmoln är att Maria ännu är gift med den otäcke hustrumisshandlaren Paul som förvisso sitter bakom lås och bom men som har svurit att komma ut och hämnas.

En kall januarinatt brinner gamle Axels sjöbod upp och lågorna slukar även Augusts förråd. Vem, om någon, som varit huvudsaklig måltavla känns lite oklart men August har inte haft så mycket av värde där. Olyckligtvis får man inte kontakt med Axel för att berätta vad som skett och när man till slut hittar honom är han död. Någon verkar ha knuffat honom nedför trappan...

Poliserna Maria och Ray-Ray försöker bringa klarhet i vad som skett men det står klart att även om alla känner alla i trakten, så känner alla inte till allt om alla. Här göms många hemligheter, somliga äldre och mer mörka än andra. Folk ljuger och bedrar mest hela tiden. Och överallt dyker nyfikne Gunnar upp och leker privatdetektiv. Han har inte mycket till övers för polisens egen utredning utan är övertygad om att han och August själva kan klara upp mysteriet. August vill förstås hålla sig utanför alla intriger och borta från galne Gunnar men det är lättare sagt än gjort... Och snart är Paul ute från fängelset också...

Tillvaron i lilla Hovenäset skildras fint på 553 sidor. Undantaget anlagda bränder, utpressning, mord, hot och lögner är det en rätt idyllisk vardag som man tar del av. August bakar och leder den lokala bokklubben och så träffar han invånare som skänker, säljer eller köper olika intressanta second hand-föremål.

Isbrytare är en rätt lättläst saga, om än rätt lång och egentligen mer stillsamt mysig än spännande. Medelbetyget är välförtjänt och Strindberg-serien följer jag gärna vidare men det här blev lite för långdraget, lite för många lästa sidor i förhållande till vad som faktiskt sker...