Kristina Ohlsson: Mannen utan sorg (Piratförlaget 2014)
Advokat Martin Brenner funderar på vad han kan göra för sin klient Robert Tandem, misstänkt för mord på sin hustru. Det är ingen åverkan på ytterdörren, Roberts skoavtryck syns i blodet, hans fingeravtryck finns på mordvapnet. Det ser mörkt ut för mannen trots att han påstår sig vara oskyldig. Hans alibi verkar vara en okänd kvinna han raggat upp i parken…

Martin Brenner ger inte mycket för sin klients story. Det mesta i dennes berättelse klingar lite falskt i Brenners öron. Brenners affärskollega, den före detta flickvännen och nuvarande sporadiska sexpartnern, Lucy, ser dock detta som ett solklart fall Brenner inte kan vinna. Robert Tandem är hur skyldig som helst.

Martin Brenner kan inte motstå utmaningen i att försöka fria sin klient. Nästan som en fullfjädrad detektiv snokar han vidare…

Berättelsen är en kort novell som jag läser som ebok. Min läsplatta säger att sagan bara är 19 sidor lång, men sådant skall man förstås inte ta så allvarligt, sidantalet på en e-berättelse kan ju variera med storleken såväl på tecknen som på själva enheten man läser på. Jag tycker nog att jag klickar fram nya sidor minst två gånger för ”varje sida” när jag läser vidare, så kanske att den här berättelsen skulle vara mer som max 40-50 sidor i en pappersutgåva.

Det hela är lättläst och rätt spännande. Advokat Brenner är en kaxig tuffing med en uppenbarligen skärpt och vacker kvinna vid sin sida… då och då. Stark trea i betyg. Brenner och hans kollega får gärna bli en duo att följa i fler berättelser.




Kristina Ohlsson: Lotus blues (Piratförlaget 2014)
Hon mördar två personer som barnflicka i USA. Hon blir mamma till en pojke, reser hem till Sverige och begår tre mord till. Hon infångas, erkänner dåden och tar livet av sig. Stora rubriker i tidningarna – tänka sig, en svensk kvinnlig seriemördare! Unga Sara Tell döps av media om till Sara Texas.

Långt senare står det en okänd man i dörröppningen till advokat Martin Brenners kontor. Han presenterar sig som Sara Tells bror och han ber Brenner om hjälp. Kan advokaten kanske försöka att rentvå systern. Inte kan hon ha begått de där morden och var sjutton är pojken, hennes son? Brodern lämnar en tågbiljett som något slags bevis på hennes oskuld.

Martin Brenner är egentligen inte alls sugen på att rota i gamla saker, särskilt inte ett redan uppklarat fall. Dessutom är han advokat, inte detektiv. Bevisen som presenterats har varit övertygande och Sara erkände ju dessutom. Vad sjutton finns det egentligen mer att säga och Sara är ju död.

Men advokat Brenner är samtidigt svag för utmaningar. Han kastar ett getöga på fallet och när han upptäcker att Saras advokat både missat och undanhållit somligt blir Brenner sugen på att få veta mer och göra ett bättre jobb själv. Plötsligt är hans nyfikenhet väckt. Sakta men säkert sätter han sig in i fallet Sara Texas, tränger allt djupare in i utredningarna och är plötsligt insyltad över sitt huvud och sätter folks liv i fara. Själv blir han faktiskt misstänkt för mord också.

Framförallt ensam, men ibland tillsammans med kollegan och möjligen hans allra största och verkliga kärlek Lucy, snokas det runt här och där, både i Sverige och i USA. Och vart Brenner än tittar blir fallet Sara Texas tyvärr inte klarare utan snarare allt mer mystiskt.

På 435 sidor berättar Martin Brenner sin fullkomligt otroliga historia, långt mycket mer skrämmande än han någonsin räknat med att den skulle kunna bli. Några överraskningar här och där, framförallt många oklarheter och när sidorna är slut är inte allt uppklarat. Detta var mycket bättre än vad jag förväntat mig, mer annorlunda och storyn håller högt tempo och är lättläst. Den spänning och de gåtor som serveras håller mig fast och nyfiken hela vägen och det redan från start. Jag måste genast läsa fortsättningen, Mios blues.




Kristina Ohlsson: Mios blues (Piratförlaget 2015)
Ge dig bara i kast med Mios blues om du redan läst första delen, Lotus blues. Detta är en direkt fortsättning på densamma, det blir mängder med hänvisningar till vad som redan skett, persongalleriet då var stort och det kommer ytterligare nya personer in i storyn i denna del.

Advokat Martin Brenner är hemma från Texas. Hans dotter har kidnapparen tack och lov lämnat åter oskadd, även om andra personer strök med, och Brenner tror sig ha en idé om vem Lucifer är. Så långt så bra.

Fast bra kan man ju egentligen inte säga att något är, inget mer än att Martin själv, hans dotter Belle och kärleken i hans liv, kollegan Lucy, alla är i livet. Lucifer är ju ärligt talat varken klart identifierad eller infångad. Brenner är fortfarande misstänkt för ett par mord och pojken Mio är inte återfunnen.

Ja, det där är mysterier som förstås bara måste lösas. Det hela börjar med att Brenner sitter på ett hotellrum och berättar sin historia (Mios blues) för en journalist, så Brenner verkar ju överleva i alla fall. Skulle man kunna tro.

Det är som sagt mycket som är mystiskt med den här berättelsen och ingen kan Brenner lita på. Till och med kvinnan han för tillfället bor med och som tar hand om hans barn måste han misstänka. Jösses, det hela är nog för att göra vem som helst galen och Mios blues balanserar på en skör tråd. Det hela är nästan på väg att gå överstyr, alla vändningarna fram och tillbaka, alla gåtor och hemligheter, det är nästan för mycket. Inte för mycket som i mycket och svårt att hålla reda på, bara överväldigande otroligt… typ osannolikt.

Ohlsson bjussar på ett nytt lättläst högtempo-äventyr, eller en fortsättning om man hellre ser det så för detta är verkligen del 2, avslutningen på en och samma saga, egentligen inget nytt och eget. Ingendera blues-del står sig speciellt väl på egen hand, lyckligtvis gillar jag båda delarna.

Men som sagt, del ett avslutas med mycket hängande i luften och del två är inte hälften så bra eller begriplig om man inte har med sig de första 435 sidorna. Men det har jag alltså och då tycker jag att inledningen var den bättre halvan. Nu är jag van vid Brenners liv, driv och beteende och de ack så spännande luriga vändningarna i Lotus blues är nu nästan förväntade. Och sanningen visar sig vara… tja, otrolig som sagt. Eller mer än så. Komplicerad. Kan man verkligen komma undan med något sådant här i Sverige?

Och stackars Lucy hade väl förtjänat ett bättre öde?

390 sidor, stark trea i betyg.